Etiketter

,

Ganska snart efter att man anhållit den misstänkta för mordet på den 78-åriga kvinnan så var det name dropping på Internet. Man kunde snabbt hitta inlägg om både den misstänkte och hans familj. Familjen fick också motta en massa hot. Dödshot både till dem och mot deras barn.

Jag förstår fortfarande inte det där med att hota folk. Vad vill man uppnå? Vill man att personen ska bli rädd? Vad det oftast leder till, både i Bjästa fallet och nu är att:

1) Man får ett visst skydd från poliser eller skyddad identitet
2) Man får sympati i och med att de blir offer

Så hoten kostar dels pengar, och dels förfelar de verkan i och med att folk tycker synd om personerna. Är det verkligen det man när man med brinnande hat skriver att någon borde dö för det de gjort? Missförstå mig inte och tro att jag på något sätt känner att familjen förtjänar en massa hat. Egentligen tycker jag att en familj till en brottsling förtjänar medkänsla. Hur ska de kunna gå vidare? Hur mår de i dag?

Men så har man det här fallet. Vi vet inte än om det är rätt person man har fått fast. Och hur kan man någonsin veta det? Kan vi verkligen lita på att om den som identifierat honom är säkra, kan de inte fått informationen från någon annan? Inte vet jag om det kommer att bildas stöd grupper för den anhållne om han åker fälls. Men jag tror faktiskt inte de i så fall blir så stora. Det här är ett annat sorts brott. Men, framförallt, det är en annan sort gärningsman. Det är inte en vit social kille. Att en invandrare kan misshandla stämmer in på våra fördomar.

Men ok, låt säga att man har helt fel kille. Då är det en tragedi av stora mått. De kommer att vara utpekade för evigt, oavsett vad som händer i och med Internets genomslagskraft. Såvida man inte verkligen får fast ”rätt” person. Men säg att man har rätt kille. Säg att det finns tillräckligt många vittnen utanför familjen som har identifierat honom. Hur framstår situationen brodern berättar då?

Han berättar om när tretton poliser trängde in i hans hem och hämtade in honom för förhör när hans barn var hemma.

– Min fru och mina barn har lämnat Landskrona. De sover inte utan är skräckslagna och mår inte alls bra. De ser framför sig alla poliser som var inne i lägenheten och hur deras pappa blir anhållna.

Ja. Det är tragiskt om det är så att de upplevt det så. Men samtidigt så säger han:

– Jag var där (vid Hemköp) för att ta ut pengar. Jag hade kört dit i min gula Renault och jag har berättat allt jag vet för polisen, säger 36-åringen.

Låt oss ta ett annat scenario.

Tänk dig att personen som begick brottet blir helt vansinnig och slår ner mannen. Han har maximal otur, så att när kvinnan går emellan slår/knuffar han henne på ett sådant sätt att hon ramlar och slår i bakhuvudet. Mannen går till polisen, erkänner sig skyldig till vållande av annans död. Hade verkligen SD och co kunna dra så stora växlar på brottet då?

I stället så är det ingen som erkänner, men flera vittnen tycks peka på att det är mannen och att hans familj ljuger för att skydda honom. Åtminstone en person i hans sfär ska ha anhållits för skyddande av brottsling. Det framstår då som att broderns skuld väger mindre än ett liv.

Läser lite i Aftonbladet om hur det varit i Landskrona. Varför det ser ut som det gör.

På 1990-talet startades en nedmontering av stadens rättsväsende – domstolen, åklagarmyndigheten samt häktet försvann från staden och antalet patrullerande poliser halverades.
/../
Rättväsendets frånvarande kombinerat med bleka insatser från de sociala myndigheterna gjorde att ungdomsgäng snart dominerade stadskärnan. Folk kände sig oroliga och vågade sig inte ut på gatorna. En rädsla som cirka tio år senare blev en katalysator för Sverigedemokraterna när de i valet 2002 vann 8 procent av befolkningens röster.
/../
På den tiden var SD stadens fjärde största parti – trots att de inte ens officiellt fanns i staden. Invandring blev synonymt med problem, säger Niklas Orrenius, journalist på Sydsvenskan.
Han har följt SD under flera år och menar att det inte är en slump att partiet väljer att slå mynt av Ingers död.

Den enda som jag faktiskt tycker sätter fingret på det viktiga i artikeln är Torkild Strandberg (FP)

– Det är inte antalet SD-röster som oroar mig mest utan den faktiska situationen i Landskrona. Det är det som är bakgrunden till SD:s framgångar.

Så man gör manifest mot våldet. Så här säger man (enligt Aftonbladet):

– Det inträffade får oss alla att stå enade för att bekämpa, stå emot och ta itu med sådant som vållar otrygghet oavsett etnisk tillhörighet eller religion för att skydda samhället och hålla det säkert från epidemier, kriminalitet, misshandel och missbruk som negativt påverkar strukturen i vårt multietniska och mångkulturella samhälle, sa han.

Ja, om man nu från kulturella håll vill fördöma våldet. Man verkligen vill att hatet ska lägga sig. I stället för att mana till besinning hos medborgarna. Mana till att den skyldiga stiger fram och erkänner sitt brott. Det är det jag saknar i debatten. Någon har begått ett brott.

Annonser