Det har varit en hektisk vecka på jobbet så jag har inte varit så uppdaterad vad som händer i världen, och än mindre hunnit reflektera över dem på bloggen. Men jag får väl ta igen det lite nu när det finns lite mer tid. Kvällens besök gick ju om intet, så jag har lite bättre tid i helgen att ta det lugnt.

Till att börja med läser jag då om att man från Ryssland förbjuder adoption från USA. Inte så konstigt med tanke på att någon skickade tillbaka sitt adoptivbarn. Någon som missat att det inte finns returrätt på barn. Varken om man själv fött dem eller om man har adopterat ett barn. Jag förstår inte hur man är funtad. För ett tag funderade jag lite på vad som gör en till pappa huruvida det känslomässiga bandet är större än blodsbandet, om det nu visar sig att man inte är pappa. Jag hade då en diskussion med Erik som ofta kommer med kloka, genomtänkta saker.

Jag: ”Även kvinnor kan ju anknyta till barn som de inte har burit, framförallt vid adoption. Och dessa barn känns ju som deras barn, oavsett att de inte delar DNA.

Erik: Ja visst ”känns” det äkta för föräldrarna men titta på statistiken för adoptivbarn, de råkar ut för all världens olyckor i högre grad än vanliga barn. Hur skall vi kunna förklara det? Det är klart ingen vill säga öppet kärleken till adopterade barn är mindre men fakta talar för sig själv.

Jag känner många som är adopterade och har adopterade barn. Och jag vet i alla fall ett fall där anknytningen inte fungerade. Jag tror nog att majoriteten fungerar bra – men frågan är i hur många fall det inte fungerar. Men hur skulle man kontrollera sådant? Sorgligt är det i alla fall för ett barn som inte känt någon annan mamma än adoptivmamman att bli ratad. Klassad värdelös. Hemskickad. Hur är det med språkkunskaperna? Nej jag lider med det barnet.

Dessutom läser jag om 14-åringen som var med och misshandlade en 70-åring till döds. Och dessutom skröt om det för sina vänner. Han är för ung för att straffas.

Däremot åtalas nu hans storebror och hans kusin för mordet. Och hans föräldrar för anstiftan till rån och grovt skyddande av brottsling. De förstörde sin 20-årige sons blodiga kläder och skjutsade honom till Serbien direkt efter rånmordet, enligt misstankarna.

Allt avslöjades av 20-åringens dåvarande flickvän som flydde från familjen och berättade allt för polisen. Pojkvännen åtalas också för våldtäkt och grov kvinnofridskränkning mot henne.

Samtliga åtalade nekar till allt.

Ok, de skjutsade sonen till Serbien. Det ger mig en viss hint om att de har rötter där. Kunde de inte helt enkelt stöttat barnen på ett sådant sätt att de helt enkelt stannat kvar där. Jag blir så trött varje gång jag läser om sådant. Dels funderar man på hur folk som misshandlar en 70-åring är funtad. Och hur kommer de fungera i samhället efteråt? Och när man är ung och vet att man går fri – vad har man fått för signaler av svenska samhället. Sen undrar man varför det blossar främlingfientligheter i Sverige. Japp, det handlar bara om det. Den latenta rasismen som finns hos så många svenskar.

Jag hittade en intressant analys om asylsökande till Sverige kontra andra länder. Det är intressant att studera.

Slutligen så vill jag slå ett slag för en ny blogg jag hittat. Oh the irony!

Annonser