Etiketter

Jag har alltid älskat att ta bilder och kommer fortfarande ihåg min första kamera. Det var en kamera med en typ av disk man satte i. Bilderna blev kvadratiska och var väl minst sagt av dassig kvalitet. Ganska snart så fick jag väl en kamer med 136mm film. Inte heller den val väl den bästa kvaliten men hängde väl med. De viktigaste kamerorna jag haft var min system kamera Minolta 5000i som jag  fick när jag tog studenten. Den hängde med i många år efter detta. Tyvärr var den väl lite otymplig att få med sig så när jag jobbade på ett fotolab och fick rabatt så köpte jag då en Olympus µ.

Den var så här lagom jätteliten och är väl fortfarande en av mina favoriter. Den var med på alla fester på sommaren och då det var mycket billigt att framkalla där jag då jobbade så blev det mycket bilder tagna. Det handlade väl om närmare 14 rullar under en sommar (vi var i Frankrike under denna tid, så det fanns väl anledning med) . Till hösten så blev det då lite dyrare att framkalla. Av någon outgrundlig anledning så sålde jag då kameran till min svärmor och tyckte det skulle räcka med systemkameran.

Mina föräldrar var ganska tidiga med digitala kameror och bytte gärna upp sig lite då och då, så nästa kamera jag kommer ihåg var en digitalkamera. Jag kan säga att digitalkamerorna på den tiden var väl ingen höjdare. Överhuvudtaget så minskade väl bildtagandet under ’90 talet.

2004 skaffade vi oss en bra digitalkamera, en Nikon Coolpix, tror den var på 5M. Den användes mycket flitigt. Det var då sonen som var den mesta modellen. I samma veva visade det sig att det blivit något fel på systemkameran. Den lyckades inte få ihop skärpan. Eftersom Nikon kameran var så bra så var inte det ett så stort problem, men efter några år så var vi lite sugna på en systemkamera ändå. Det blev då en Canon EOS 400D, det är då den som använts till mina naturbilder.

I förr går köptes det ännu en kamera. Det var återigen en slit och släng. En Olympus µ Tough 8010, hela 14M.

Charmen med den är att man kan simma under vatten med den. Det är underbart att ha bilder på skrattande barn under vatten och det är roligare att kunna ta dem själv. Det kan vara rätt svårt. Det blir ofta bubblor och en arm som fångas, men ibland så får man det stora leendet och håret som flyger. En annan bonus är att kameran tål att tappas från 2 m. Det är också något som talar för en pryl till mig.

Det visade sig även finnas andra finesser. T ex kunde den ta tecknade kort. Ser lite ut som Take on me videon att titta på världen genom detta. Alltså passar jag på nu att hänga ut mina barn på bild också. Hoppas de inte blir allt för arga på mig i framtiden. Men visst är de vackra!

   

Annonser