Etiketter

I dag så läser jag ett inlägg på Sanningen om MA där man pekar ut tecken på vuxenmobbare och jämför med MA. Jag kan erkänna att jag känner igen mycket i det man beskriver på hur hon bemöter andra. Men hur hon fungerar i verkligheten är svårt att säga. Men det blir i diskussionen mycket prat om ett inlägg. Framförallt då vad en av MA främsta kommentatorerna har sagt. Eftersom inlägget i sig själv tycks vara borta så kan jag inte bedöma i vilket sammanhang, eller om man citerat korrekt men jag läser då vad lena själv skriver:

Då har man i mina ögon missat målet helt. I barnens värld är dessa bonusmammor inte alls någon bonus! Bara en pain in the ass! Kvinnor som träffar en man som tidigare har barn ska hålla sig jävligt passiva.

Ok. I denna lenas värld så så ska man inte yttra sig om man inte har barn. Då vet man inte vad det handlar om. Eftersom jag nu har två barn så antar jag att det innebär att jag kan yttra mig. Jag kan inse att det är problematiskt i familjer med bonuspappor och bonusmammor. Framförallt när man har växelvisa boenden. Men skulle man nu då leva heltid med barnen, skulle det göra någon skillnad?

Min sambo är skilsmässobarn. Hans föräldrar skilde sig när han var 12. Pappan hade då en älskarinna som var gravid. Mamman blev sambo med en person som funnits i periferin. Pappan fick två barn med sin nya fru, men de skilde sig ganska snart. Sambon bodde heltid hos sin mamma och hade väl inte så här jättebra kontakt med pappan förrän han blev 18 år och bilintresset förenade dem. De är ganska lika varandra och kan förstå varandra utan ord. Däremot så har väl jag haft bättre kontakt med småsyskonen som då är uppväxt att bo hos sin far varannan helg.

Sambon till mamman har då inte varit en surrogat pappa, men en väldigt viktig person. Han har alltid ställt upp för min sambo så han har verkligen varit en bonus, snarare än pappa. Vi har nu två barn som i sin tur älskar denna person. Han är inte en farfar men jag har hört hur sonen på dagis förklarat att han har en ”J” vilket har skapat avund hos andra som då inte har en sådan. ”J” har inga egna barn men han har syskonbarn och barnbarn som han också varit en viktig person för.

För min sambo så är pappan viktig. Det är hans biologiska pappa. Men han är enormt glad över att han har och har växt upp med denna bonus person. Och för barnbarnen så är det inget konstigt alls.

Så min tanke är att om lenas styvdotter aldrig sett pappas fru som bonus, men varit uppväxt på heltid sen hon var 5-år, då säger det mer om lena än om barnet. För att vinna en 5-åring är inte så svårt. Om man är intresserad. Och inte anser att passivitet är det viktigaste. Och hade min sambo haft barn som hade det svårt, då hade jag nog lagt ner mycket för att vinna dem. Kanske det inte gäller alla, men åtminstone jag kan älska och känna för barn, även om jag inte fött dem.

Men visst, om man nu har olika förhållanden där man i princip inte hinner lära känna barnen så kan jag förstå problemet. Varför skulle barnet bry sig om pappas tredje fru på 5 år? Det dröjer ju liksom inte länge innan hon är utbytt och därmed finns det ingen anledning att lära känna henne. Och är det för mig det femte bonusbarnet som man ska ha relation med så visst kan det ge problem. Det måste vara svårt att investera en massa kärlek i någon. Framförallt för ett barn. Men det är inte deras fel. Och att inte kunna älska ett bonusbarnbarn bara för att det inte är ens eget barnbarn. Jag tycker synd om lena. Det är synd när man inte har tillräckligt med kärlek att dela med sig.

Annonser