Nu har då en ”betalflicka” berättat sin historia. Och alla förfasas antingen över Littorins omoral, Aftonbladets hygienajournalistik, eller över att ett fnask berättat hur det var.

Själv läser jag då Cattas inlägg samt Medborgar X som har lite olika perspektiv på det hela.

Så. Om man väljer att bara se Littorins omoral så tenderar man att göra kvinnan till ett offer. Ett offer för omständigheterna. Hon hade inget annat val än att prostituera sig och han har utnyttjat detta. Det här är då en kvinna som samtidigt studerar, vilket för övrigt gör att hon inte får socialbidrag om jag minns det hela rätt från min tid (eller ja, en partner som bor tillsammans med en studerande får inte bidrag, så jag antar att studenten i fråga heller inte får det). Men studielån? Om man nu pluggar så kan man leva ganska bra på det. Visserligen sitter man där med skulder senare i livet, men det är ett val.

Kanske någon väljer att hellre tjäna lite snabba cash för att antingen kunna leva lite flottare under studietiden. Alla människor ser faktiskt inte sig som ett offer för att de väljer att sälja sig.

Själv hade jag en högstadiekompis som senare i livet ”jobbade” på Finlandsfärjan. Detta berättades då av en annan kompis som pekade ut henne och hennes tjusiga kläder. Hon såg inte ut att må så här jättedåligt. Jag hörde heller inte något om några droger. Men var hon en sämre människa som sålde sig för sex? Var hon ett offer?

En annan väninna som jag träffade på flirtade en hel del med en sångare i ett för mig okänt band. De hade väl flirtat till och ifrån vad jag förstod och på denna tur så hamnade de i säng. Han var sambo med både barn och bonusbarn. Inga pengar bytte hand. Båda hade lust och passade på.

För mig så kändes det väldigt chockerande på väldigt många plan. Men samtidigt. Om man är beredd att ha lösa förbindelser, som inte betyder så mycket för nån av parterna, varför blir det plötsligt en helt annan ekvation om han hade gett henne pengar? Är det inte att förringa människors förmåga att göra egna val att direkt komma fram till att man är en dålig människa som låter någon annan betala för sex? Att man sen måste gå till psykolog känns ju litegrann som det är för att man måste hata sig själv om man väljer att ha sex med någon för pengar.  Det är inte ett accepterat beteende. Egentligen borde du inte ha sex utanför äktenskapet alls. Tänk om partnern har ett förhållande?

Någon frågade i någon kommentar att om det nu skulle vara så ok att sälja sex, skulle man vilja se sin syster eller dotter göra det? Svaret är givetvis nej. Men för mig skulle det vara lika hemskt att tänka mig att min dotter eller syster skulle ha sex med okända män oavsett om pengar bytte hand eller inte. Hur vet man att det inte är en pervert människa man fått hem? Och könssjukdomar?

Alltså skulle det inte vara någon livsstil eller yrke  jag rekommenderar. Men om någon skulle berätta för mig att de faktiskt jobbat som prostituerad så skulle jag inte döma personen. Jag skulle försöka förstå och acceptera.

Så kommer vi till Littorin. Han har svarat på en annons. Han ville ha sex. Mycket pinsamt för honom att det kommit ut. Funderingen blir väl alltid varför män väljer att göra detta. Kanske för att de inte vill ha någon fast förbindelse, det kanske blir mer affärsmässigt på det här sättet. Risken att tjejen blir känslomässigt engagerade är väl inte så stor. Det tycks inte ha varit några enormt perversa lekar som skett vad man förstår i Aftonbladet. Det mest graverande är väl just det här faktumet att det är olagligt att köpa sex. En lag som då ska skydda utsatta kvinnor. Jag vet inte hur bra det har fungerat i praktiken. Själv hade jag inte hört om trafficking innan lagen kom. Det kanske var vanligt innan. För mig känns det här som ett ringa brott. Det är väl mer förödmjukande än något annat att behöva betala för sex.

Det direkt olämpliga i Littorins agerande för mig var väl att han tog barnen som ursäkt. Plötsligt så blev hans vårdnadstvist enormt viktigt och intressant. Kanske inte i media direkt med däremot på forum och i kommentarerna. Att lägga fokus på den och på så sätt göra den till ett offentligt intresse känns väldigt lågt. Plötsligt har alla spekulationer runt den.

Aftonbladet då? Ja  de ska granska våra makthavare. Även politiker ska följa lagar. Men i det här fallet. Hur ska man bevisa sig oskyldig om man nu var det? Att en tjej har ens telefonnummer? Har man däremot spårat mail både från ex-fruns dator och ”betalflickan” så är det väl inte så mycket att snacka om, men det har väl inte framkommit vad jag förstår? Så oavsett om han är skyldig eller oskyldig så kommer han inte kunna bevisa något. Det är ord mot ord. Och detta kommer aldrig komma upp i domstol. Visst kan han välja att stämma AB. Men hur ofta får man rätt? Jag skulle väl tycka det vore bra om han faktiskt gör det. För jag vill inte ha ett samhälle där media är polis, åklagare och dömande. Jag vill inte att det sker mot mig, och inte heller mot en politiker.

För att förtydliga. Jag tycker att Aftonbladet gjorde rätt att granska uppgifterna och ställa Littorin till ansvar. Däremot så tycker jag att de skulle släppt storyn när han avgick. Det hände inte under tiden som minister och han skulle inte längre ha någon makt, så enda de tjänar på att släppa bomben nu var att misskreditera regeringen och sälja lösnummer. Naturligtvis stort intresse för Aftonbladet, men är det verkligen allmänintresse?

Annonser