Jag erkänner att jag direkt trodde att han var skyldig. Även om jag tyckte var ett nonsen-brott och att hela saken förstorades upp så trodde jag innerst inne att han faktiskt var skyldig. Någonstans har det väl att göra med mina egna fördomar, för Aftonbladets artikel övertygade verkligen inte. Men ju mer som kommer fram, desto sämre samvete får jag för att direkt förutsätta detta.

Men han ljög ju när han avgick och skyllde på barnen!

Så kanske det inte var helt smart att skylla på barnen. Men för mig behöver det inte vara en lögn för att man inte berättar hela sanningen. Det kan mycket väl vara så att han inte kunde orka med en sådan här frågeställningen till råga på allt annat. Som någon annan påpekade så var det faktiskt Littorin som stormade ut ur kammaren när han blev utsatt för personangrepp av Astudillo. Inte en reaktion som man skulle få från de flesta slipade politiker. Men kanske en som inte är helt stabil.

De flesta vet att man inte kan försvara sig från en anklagelse om sexköp. Han nekade, journalisten pressade på. Han vägrade kommentera vidare och dagen efter avgick han. Utan att prata med Aftonbladet. Hämnden från Aftonbladet känner vi till.

Är han såpass psykiskt stabil att han skulle kunna hantera en sådan anklagelse? Jag tror att svaret är nej. Jag tror också att han (och troligtvis de andra i regeringen) vet att han inte klarar det. Alltså väljer han att avgå. Vilket är rätt. Kan man inte ta skit utan att tappa behärskningen, då har man nog inte så mycket i regeringen att göra. Att han dessutom har varit lite ”kreativ” i sin CV förbättrar inte hans lämplighet i mina ögon.

Men då tittar man istället på Aftonbladet. De skulle inte publicera om de fått en dementi säger Lena Mellin. Jag, liksom många andra, undrar vad en dementi är. Om inte nej från personen fungerar, och via en presstalesman? Hur kommer det sig att Aftonbladet anser sig stå över att prata med presstalesmän? Och varför var de så emot att visa på sina bevis? De leker polis och åklagare i det här fallet, men de vägrar ge den misstänkte en advokat.

Att moderaterna var lite tveksamma til hållbarheten är väl inte så underligt. Han är inte den första moderat som har blivit anklagad för sexköp från vänsterhållet. Och att man från Sossarna då tyckte det var fel att göra polissak, samt att polisen lade ner undersökningen för att det ska vara ett enskilt mål skulle åtminstone inte locka mig att försöka söka upprättelse. Oavsett hur det skulle gå, så skulle man bli smutsig. Kanske bättre då att lägga locket på och undvika hela frågan genom att göra sig till en icke person. Vi reagerar olika. Vad säger att mitt sätt att reagera är bättre sämre än någon annans?

Om någon skulle anklaga mig för mord så skulle jag neka. Jag skulle vara tämligen chockad. Nästa reaktion skulle vara att vilja veta vad man baserade denna anklagelse på. Vem? Hur? På vilket sätt tycker man att det är jag? Något sorts bevis för att det är jag som är skyldig måste man väl ha innan man kommer och ställer den frågan. Jag skulle vilja veta vad. Är det någon som försöker sätta dit mig? Eller är det bara otur, jag har varit på fel plats vid fel tillfälle. Är det så fel att fråga vad man har för ”bevis” när man påstår att det är vattentäta? Intervjun kunde ha slutat snabbt. Men Aftonbladet ville ha mer. De ville ha blod.

Men om en person säger nej. Själv och via sitt ombud. Och en redaktionschef trots detta har mage att säga att personen inte har dementerat. Då handlar det inte om att man inte har talat om hela sanningen. Det handlar om en direkt lögn. En lögn som enbart handlar om att skada en annan människa. Och att man dessutom försvarar sig genom att skylla på sitt offer – det är jäkligt lågt. Det handlar bara om att Aftonbladet blev snuvade på sin godbit som de valde att publicera. No matter what. Så de ville ha en intervju med Littorin. Analysera varja minspel och tolka dem. Och som vi vet var de kreativa att tolka nej. Hur skulle de tolka en grimas? Littorin å sin sida ville veta varifrån anklagelsen kommer. Är det sossarna som riktat in sig på honom eller är det exet, eller någon annan part som han retat upp. Är det någon som misstagit sig och pekat ut honom för att han är lik en torsk hon haft? Hur han ska bemöta det hela beror lite på vad man har för bevis. Om det är fabricerade helt och hållet, eller bara misstagen identitet. Är det så orimligt att kräva detta?

Så vad blir Lena Mellins roll? Kommer hon vara kvar på Aftonbladet? Eller ska hon avgå? Littorin tog sitt ansvar som en inte helt lämplig person i sin roll. Hela orsaken kommer vi inte veta, och att det hade med frågorna att göra tror vi nog alla. Men det behöver inte betyda att man är skyldig. Det kan betyda att han känner till hur media fungerar. Tänker då Aftonbladet låtsas som det regnar? Låta det hela glömmas bort? Jag väntar bara på att vänstern ska vinna och Lena Mellin blir vår nya justitieminister som tack för sina tjänster.

Uppdaterat 14:40: Intressanta inlägg på ämnet från Dagens sanning, Helena von Schantz, Mina Moderata karameller, Kent Persson

Annonser