På Genusnytt så har en Tanja som ser sig som feminist skrivit ett intressant inlägg för att flytta diskussionen från pajkastning mellan köne. Jag tyckte det verkade vettigt just det här att man måste gå utanför könsrollerna. Men det intressanta är sedan diskussionen efteråt. En av sakerna Tanja tar upp är att män borde testa på att sminka sig. Detta ses som vissa verkligen vara höjden. Smink ses som förtryck av kvinnor.

Själv sminkar jag mig ytterst sällan. Däremot brukar jag väl ta lite mascara och lätt ögonsskugga när jag går ut, eller när jag är på någon intervju eller ska träffa en kund eller hålla en kurs. Det handlar då bara om att få extra förtroende själv. Känner jag mig presentabel så får jag självförtroende.

Män som sminkar sig händer faktiskt med. Till exempel när de ska vara med i TV soffan, eller i film. Jag gissar att det kanske händer vid andra tillfällen med. Men jag tittar inte så hemskt mycket efter det så jag noterar det. Om jag tydligt ser att någon har sminkat sig så kan jag tycka att det kan ha blivit för mycket. Både för män och kvinnor. Men det är min personliga åsikt.

Men vissa saker som skrivs tycker jag är så bra, t ex Access:

”Jag bryr mig inte om orsaken till varför jag följer traditionellt könsbeteende, jag vill veta varför jag inte får göra det!”.

Alltså, jag har inga problem att agera könsöverskridande. Det rör mig inte i ryggen vad andra tycker om det. Men när jag kan konstatera att det jag trivs bäst med är traditionellt manligt beteende och traditionella manliga sysslor, varför skulle det då vara ”fel”? Varför ”måste” jag vara könsöverskridande? Är det definitionen på jämställdhet att alla är könsöverskridande?

Erik har skrivit en mycket bra analys på ärendet i kommentarerna. För faktum är att det finns skillnader som inte kan bortses från. En man kan inte föda barn. Även signaturen Tupp! tar upp en del viktiga saker:

”- Använd dig av rättigheterna du har i lagen. Anmäl diskriminerande reklam till DO.” Vilket skämt ! Lagen är ju skriven för kvinnor. Om inte jag minns fel kan inte en man bli stämd för diskriminering… ta tex kvoteringen vid skolor…oj det kan bara hända kvinnor. En kvinna kan inte fällas för sex köp o s v.

Men det här att utmana rollerna som Tanja skriver om fick mig att fundera vidare.

Handlar det alltid om könsrollen? Är det de enda rollerna som finns i samhället?

Jag jobbar som supporttekniker. Jag kan identifiera mig med många av de som jobbat på samma avdelning som mig, vi är lite samma typer. Men det finns skillnader  mellan årgångar och var vi är i från. Jag känner kanske att jag har mer gemensamt med en jämnårig kille med likartade erfarenheter än en tjej på sitt första jobb direkt efter gymnasiet.

På de flesta ställena jag jobbat så går teknikerna klädd i jeans. Sen kan då priset på jeansen skilja. Men säljarna går oftast klädd i kostymer. Kommer det en säljare in och pratar med teknikerna sticker de ut bra mycket mer än en tekniker-kvinna.

Jag har nu jobbat mer med utvecklare av programvara. Plötsligt har jag hittat ännu en typ av människo-roll. Jag tyckte väl tidigare att de största konflikterna låg mellan sälj-tekniker. Nu har jag noterat att det även kan finnas mycket konflikter mellan programmerare-tekniker. Vi har liksom olika utgångspunkter.

Lite grova generaliseringar då
– En säljare vill sälja. Vad som händer sedan är inte deras problem. De vill tjäna pengar.

– Tekniker vill lösa problem.

Eftersom jag jobbat inom denna grupp kan man även dela in dessa lite mer. Den vanligaste supportteknikern som jag träffat på nuförtiden är de som ser till kundens behov. De vill lösa problemet. Ibland ser dessa att kundens behov inte stämmer överens med det som säljarna har sålt in till dem. Därav konflikten med sälj. Säljare kan då se detta som ett bra tillfälle att sälja in nya saker. Teknikerna ser ofta inte till ekonomiskt perspektiv utan vill lösa problemet, vad det än kostar för att få en nöjd kund. Nöjda kunderna är då målet. För företaget som helhet kan det kanske vara en fördel att tänka lite ekonomiskt.

Tidigare så fanns även de mycket tekniskt kunniga supportteknikerna. De som ser kunderna/användarna som problemet. Dessa ligger ganska nära programmerare. De har ofta extremt hög teknisk kompetens men kan ofta missa att kommunicera detta till användarna.

– Programmerarna som jag mött (och fått bekräftat av andra som har likartade erfarenheter) har ofta ett smalt arbetsfält. De har ett program och vet hur det ska fungera. Om det inte fungerar så är det liksom inte programmets fel. Man ska hellre ändra förutsättningarna. Felsökning av helheten är inte deras grej.

Personligen har jag upplevt att de bästa säljarna är de som förstår tekniken och verkligen ser kundens behov. Dessa får respekt av kunden och får även bra hjälp av teknikerna.

På samma sätt måste en bra tekniker kunna kommunicera. H*n måste förstå hur säljarens situation är. Istället för att reta upp sig på de j-a säljarna som inte har en aning om vad de ska sälja handlar det om att kunna kanalisera informationen om kundens behov till säljaren. Förhoppningsvis finns det även ett bra sätt att kommunicera med de mest hopplösa av programmerare. Men eftersom jag inte har lyckats med detta ännu så kan jag inte komma med slutsatser 🙂 Men viktigt är väl att när man behöver hjälp så ska man även vara lyhörd för deras behov. Vilken information är det som de kommer att behöva.

En lyckad programmerare måste kunna kommunicera åtminstone med teknikerna. Om de dessutom kan kommunicera med kunder och förstå deras behov och översätta dem till programmet så är det guld värt.

För att lyckas måste man nog i de flesta fall stiga utanför sin roll. Inte fastna i den stereotypa säljaren, teknikern eller programmerare. Det handlar inte om att uppnå jämställdhet. Som jag ser det handlar det om personlig utveckling och insikter för andras situationer.

Så ja, det kan vara en lösning att gå utanför sin invanda roll. Man kan nog tjäna på det. Men det måste väl få vara ett eget val? Annars handlar det väl inte om utveckling utan helt enkelt fejkande. Om jag går emot könsrollen ”bara för att visa dom” så handlar det väl egentligen återigen om att jag tvingas in i en roll? Går jag utanför min gräns för att det förväntas av mig som en progressiv kvinna?

Annonser