Etiketter

, ,

Ja, jag har också läst Sveket. Jag hittade det via en piratpartist som tyckt till om sjukförsäkringen och försäkringskassan. Min spontana åsikt är att det är helt j-a otroligt att det får gå till på det här sättet. Jag blir så förbannad att jag inte kan hitta ord. Jag känner sorg, ilska och masktlöshet. 

Vissa använder då detta som argument att fälla den här regeringen. Men är det verkligen så enkelt? Handlar allt om den borgerliga politiken? Jag försöker förstå hur sjukförsäkringen är tänkt att fungera. På papperet verkar det bra, tycker jag. Jag tycker det finns ett värde att titta på personer och se över vad som kan göras. Jag tror att en stor del av de sjukskrivna faktiskt, med rehabilitering och stöd kan komma in i arbetslivet igen. Men det handlar då om riktig rehabilitering, inte skyffla över till någon annan (från sjukförsäkringen till AF eller socialförsäkringen). Men vad är det de nya direktiven säger? Säger de verkligen tvärt nej? Om man nu ändå bara tänker kasta ut folk, och skita i att lyssna på läkarna varför säger man det inte direkt? Varför denna fejkade undersökning?

Det är där jag funderar vad som händer. Vad gör handläggaren från försäkringskassan? Lägger den bara på luren och tar en tablett för att lugna magen och går över till nästa ärende? Hur kommer det sig att det inte finns något fungerande överklagande? Är det ett extremt korkat skrivet direktig eller lag eller handlar det om tolkningar?

Jag kommer ihåg när det kom in en lag som skulle stärka för barn så att det blev större skadestånd eller dom om det handlade om någon som var under 15 år. Men så kom domstolen då och konstaterade att tjejen såg äldre ut (har för mig hon var 12 eller så) och alltså sänkte man summan. Jag kommer inte ihåg när detta var och har inga länkar men jag kommer ihåg känslan. Det var Bodström som skärpt lagen i alla fall, men vad spelar det för roll om man skärper till en lag om sedan domstolarna kan välja att tolka den som de vill? Hur j-a tydlig kan man bli?

Min poäng här är att jag hoppas verkligen Emelies mamma får stödet. Jag tycker om att hennes historia har spridits på det sätt som det gjorts i bloggosfären. Äntligen har jag fått en person som jag verkligen kan känna förståelse för och reagera på. Hur kan samhället fungera på det här sättet? Men frågan är var problemet sitter? Efter lite googlande så hittar jag en artikel av Husmark i DN en gång:

Känner du att lagstiftningen är tydlig nog?
– Intentionerna är glasklara. Svårt sjuka och cancersjuka har, efter ett års sjukskrivning, möjlighet till fortsatt sjukpenning på 80 procent utan bortre parentes. Det visar att vi månar om den här gruppen. De som inte är så svårt sjuka har 75 procent på två och ett halvt år. För de som lämnar sjukförsäkringen efter denna tid och är fortsatt sjuka ska heller inte gå över till arbetsförmedlingen som andra ska, säger Husmark Pehrsson.

– De som står under vård och behandling – eller är psykiskt sjuka – och vars hälsotillstånd faktiskt kan försämras av att delta i en arbetsintroduktion, de ska bli bedömda att vara kvar i sjukförsäkringen. Intentionerna är väldigt tydliga.

Ok, det låter väl inte illa. Vad säger då Försäkringskassan?

Hur bedöms min arbetsförmåga?

Skriv ut Under de första 90 dagarna som du är sjukskriven har du rätt till sjukpenning om du inte kan utföra ditt vanliga arbete hos din arbetsgivare.

Efter 90 dagar har du bara rätt till sjukpenning om du inte kan utföra något arbete alls hos din arbetsgivare.

Efter 180 dagar har du bara rätt till sjukpenning om du inte kan utföra något arbete alls på arbetsmarknaden. Det gäller inte om vi bedömer att du med stor sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till ett arbete hos din arbetsgivare före dag 366. Då bedöms din arbetsförmåga i förhållande till ett arbete hos din arbetsgivare även efter dag 180. Det gäller inte heller om det kan anses oskäligt att bedöma din arbetsförmåga till arbete på den vanliga arbetsmarknaden.

Jag kan inte se hur Emelies mamma kan jobba utifrån den sjukdomsbild som Emelie visar upp. Så vem är det som tar det yttersta ansvaret och beslutar detta? Kommer de även komma med förslag på passande jobb? Och om man har fel – hur ska det då hanteras, vart överklagar man? Om Husmark nu anser att detta är glasklart och man inte uppfattat detta hos Försäkringskassan. Det kan bli fel. Det har vi märkt i rättsamhället, men det är väldigt svårt att få igenom överklagande även när de flesta har insett att allt är ett skämt – men varför ska det vara samma problem överallt i Svenska samhället. Varför kan ingen inse att det är mänskligt att ta fel beslut. Men då måste det finnas en möjlighet för den drabbade att få sin sak prövad mot någon objektiv. Hur svårt ska det vara?

Jag har funderat förut och jag fortsätter ibland och spekulera i om ledningen på Försäkringskassan är sossar som medvetet försöker sabotera för Alliansen. Alternativt, om de får bonus på hur mycket pengar de sparar in.

Men den stora frågan är – kommer det verkligen bli så mycket bättre med de rödgröna? Eftersom de redan hade börjat titta på ett förslag för att skärpa sjukförsäkringen, hur skulle deras lösning fungera?

Uppdaterat 15:12: Länktips angående det här med Försäkringskassan som myndighet som jag tyckte var väldigt intressant.

Annonser