Det känns som allt handlar om SD nuförtiden och hur farliga de är för den svenska demokratin. Och jag kan hålla med. Att se hur alla parter agerar för att stoppa och stänga ute politiska aktiva SD från fackförbund mm ÄR en fara för demokratin. Man kan inte vara aktiv medlem i SD och medlem i Vårdförbundet säger man. Det stämmer inte med deras värdegrund. Alla människor har mämligen samma värde. Och om de då som sjuksköterska får en patient som anser att muslimer är skit och helst skulle deporteras – gärna till arbetsläger. Skulle denna person fortfarande vara värd vård? Eller ska vi definiera värdet på människor utifrån deras politiska åsikter? Vad mer kan vi stänga ut dem från? Hela vårdyrket? 

Att OG har hackat och lagt ut en lista på SD anhängare spelar väl egentligen dessa demokratiska förkämpar i händerna. Det känns skönt att sådana rättskaffens människor gör en samhällstjänst…. Vad är liksom poängen med att lägga ut namnen? Skapa hotbilder? Öppna upp för trakasserier? Se till att folk får sparken från sina jobb? Det känns som ett mycket skrämmande samhälle där man hängs ut för ens politiska åsikt. 

Alliansen skälls väldigt mycket för nya reformen som leder till utförsäkring.Är det en bra värdegrund? Om de hamnade i opposition, skulle vårdförbunden kunna neka Moderater vara med på grund av lidande deras politik skapat? 

Jag tycker att fackförbund ska vara opolitiska. Om en person begår brott, t ex döms för hets mot folkgrupp, så visst kan det vara relevant att fundera över medlemsskapet. Eller ja, jag vet inte ens det. Ska det verkligen spela någon roll? Är inte facket till för att hjälpa arbetstagaren i relationen med arbetsgivaren? Vad spelar då ens bakgrund för roll? Ska det påverka deras jobb? I alla sammanhang? Varför har vi egentligen facket? Ska verkligen de få vara med och bestämma över mina åsikter? 

Själv har jag aldrig någonsin behövt facket, och om nu Unionen skulle kasta ut mig så skulle jag väl inte ta det alltför hårt. Men det finns en inkomstförsäkring i facket vilket skulle hjälpa mig få mer pengar om jag blev arbetslös. Taket är ju inte så högt annars. Så om Unionen inte gillade mina politiska åsikter och kastade ut mig, och i samma veva tycker min arbetsgivare att det är pinsamt att bli förknippad med mig så jag plötsligt blir överflödig. Då skulle plötsligt mitt liv slås i spillror för att jag står upp för det jag tror på. 

I mitt fall skulle det vara Piratfrågorna. Jag tar gärna en debatt och förklarar varför jag tar ställning på det sätt jag gör. Hellre än att anse SD politiker som lägre stående varelser så tar jag gärna debatten med dem. 

Varför tycker de som de gör? Hur kan de generalisera människor på det sättet? I vissa frågor kan jag faktiskt ge dem rätt. Det politiska korrekta i vårt samhälle som innebär att en DÖMD mördare som är utlänning pixlas på bilder, medan en misstänkt ursvensk fifflare hängs ut med bild. Det känns minst sagt märkligt. Det blir någon sorts omvänd rasism. Jag kan inte kritisera en person med mörk hy för att då skulle det vara på grund av att personen har mörk hy. För mig handlar det mer om agerandet. Jag kan vara kritisk mot hur en man agerar, men inte vara emot män, på samma sätt som jag kan ogilla en kvinna, utan att hata resten av mitt kön, jag kan ogilla en fransman, men inte hata fransmän. Och i alla andra sammanhang går det att vara kritisk mot personers agerande. Men inte om personen råkar vara invandrare. Det är klart att det skapar opposition hos folk. Och när man inte vågar prata om det för att inte stämplas som rasistisk så får man hålla dialogen med sig själv. Det är då inte alltid säkert att man får så bra svar – risken är att man själv mer och mer förstärker tanken att alla invandrare är något ont.   

Men som sagt, att det finns problem kan man inte neka till. Att man på vissa platser inte kan skicka ut brandbilar utan att riskera att någon kastar stenar på dem känns makabert. Jag såg en film som sändes på NRK om Hisingen som spelades in i höstas. Det var inte en trevlig bild som visades upp. Att höra den tuffa 16-åringen prata om att poliser inte hade rätt att komma och försöka bestämma över dem. Att man naturligtvis har rätt att trakassera någon om man kände sig trakasserad. Det kändes extra sorgligt att höra den unga blonda tjejen och killen som berättade om hur man undvek att gå ut på kvällarna, i ljuset av mordet på Elin i Hisingen och den försvunna Rasmus

Visst, reportaget är säkert vinklad, men i Sverige är det så politiskt korrekt att vinkla åt andra hållet så att jag bara blir trött. Folk som bor på Hisingen känner inte alls igen sig skriver en del i kommentatorsfältet. Själv bodde jag ganska länge i Gottsunda i Uppsala. Ett annat (ö)känt område. Jag märkte heller inte av något stök så ofta. Utom om jag råkade läsa tidningen och såg att folk slagits ner vid bankomaten, busschaufförer misshandlats, mm. Så bara för att ett område är problematiskt så behöver inte alla märka av det. Men det innebär inte att det är ett fungerande område.  

Så länge politikerna sitter i sin bubbla och tror att allt med invandringen och integrationen fungerar i stort sett perfekt, så kommer stödet till SD att öka. Inte för att alla håller med dem, men hur ska man annars få politikerna att förstå att det man upplever problem? Att det faktiskt finns invandrare som röstar på SD borde få det att ringa en klocka. Nej. Jag skulle inte kunna rösta på dem trots detta. För för mig handlar trots allt samhället om mer än invandrare och brottstatistik. Och SD känns för fokuserad på att i alla sammanhang hamna på att allt är muslimernas fel. 

Uppdaterat 12:40: Fler inlägg på ämnet om fackförbunden, Stefan Stenudd, Svenssons förtvivlan, KDU Uppsala 

Hittade en vettig människa på SVD:

Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet, kan inte säkert uttala sig om det enskilda fallet med Vårdförbundet och sjuksköterskor, men säger att det i princip kan strida mot grundlagen att aktiva Sverigedemokrater inte får vara medlemmar.

– Vi får ibland motsvarande fråga: ”Kan en advokat vara nazist och med i Advokatsamfundet”. Och, ja, det kan han. Det är den andra sidan av demokratin att man har en religions-, yttrande- och åsiktsfrihet, säger hon.

Annonser