Etiketter

, ,

Det är verkligen mycket moraliska frågor om sex i Sverige nuförtiden. Framför allt när det gäller kvinnors sexualitet. En 32-årig man har träffat en 16-årig tjej på nätet. De har satt upp ett avtal om att ha BSDM sex. I efterhand så anmäls mannen av en anhörig/vän till flickan (har inte riktigt uppfattat vem det var). Det leder då till åtal. Han frias nu i tingsrätten. Flickan har åtminstone tidigare visat självskade beteende genom att skära sig i armarna. Detta var då 4 år tidigare.

Det finns väldigt många frågeställningar i det här och många har bloggat om det. Catta har ett inlägg där hon moraliskt fördömer mannen för att utnyttjat den sköra tjejen när han då vet att hon har det beteendet och då kan anta att detta är en del av hur man fortsätter med självskadorna.

Å ena sidan kan jag ge henne rätt. Framförallt som hon då har träffat och arbetat en del med människor med psykiska problem som har det beteendet. Själv har jag inte träffat så många. När jag var 16 år så träffade jag en tjej på mitt sommarjobb som var något år äldre än mig. Hon verkade väldigt tuff och mogen. En gång råkade jag se armarna när hon var klädd i T-shirt och hon hade ärr på armarna. Jag frågade förskräckt vad som hänt och hon ryckte på axlarna och kommenterade något om ungdomsgrej. Det var första gången jag hörde talas om fenomenet. Jag har senare läst mer om det, men jag har egentligen aldrig förstått vad som triggat det. Den här tjejen som jag träffade såg jag inte som störd på något sätt.

Så kan man verkligen förutsätta att den här mannen har den kunskap som krävs för att inse att tjejen fortfarande har tendenser? Eftersom hon har gått med på BSDM så kan man väl anta det är väl konsensus eftersom detta är något som många ser som moraliskt förkastligt. Själv har jag lite svårt att förstå mig på det hela. Smärta är inte min grej (övervägde att aldrig ha barn bland annat, och piercing samt tatueringar får mig att rysa vid bara tanken). Men om man nu tycker om det och ser det som normalt – varför ska man då anse att andra som också uppskattar det är psykiskt sjuka?

Förr i tiden klassades BSDM som en sjukdom. Liksom homosexualitet. Om en människa kände sig ha sådana böjelser så kan inte det vara så lätt att hantera. Inte heller nu när sjukdomsklassningen är borttagen är det nog helt enkelt. Kanske var det känslan att hon var utanför och inte var normal som till att börja med skapade hennes självskadande beteende. Ska hon då fortsätta klassas som onormal i och med att människor anser att hon inte är förmögen att ta egna beslut.

Ja, hon är ung. Hon hade påstått att hon var 18 år, och det finns inget som tyder på att han visste att hon var yngre enligt domstolen. Jag tittar på bilderna från när jag var 16 år. Själv såg jag mycket ung ut. Men vissa av de jämnåriga tjejerna såg mycket äldre ut. Det finns en anledning att man kräver leg på systembolaget upp till 25. Jag har fått visat leg när jag var 31. Det händer visserligen inte ofta. Efter att ha sett bilder på Blondinbella när hon var 17 år så satte jag åldern 22-23. Så hur kan vi förvänta oss att mannen skulle kolla leg på henne. Jag hade nog inte förväntat mig träffat på en 16-åring som var kunnig om BSDM för att vara riktigt ärlig.

Han frikändes alltså. Detta uppskattas inte av alla. Framförallt har jag tappat respekten helt för Katarina Wennstam efter hennes debattartikel.  Jag har väl tidigare inte haft någon speciell uppfattning om henne, även om jag vet att vissa tidigare har pekat på dessa tendenser. Om man nu vill kritisera och skapa debatt så kan man väl hålla sig till sanningen. Att debattera genom att ändra detaljer för att de ska bli mer fördelaktiga tycker jag är mycket märkligt.  Det finns även fler som reagerar tack och lov. Till exempel Lisa Magnusson, Aftonbladets läsare och Aktivarum. Även Pelle Billing ser reaktionen mot henne som positivt då det verkar som pendeln har börjat svänga.

Jag är en person som tycker att individen ska få kunna göra egna val, som vi ska acceptera. I det här fallet så är det tydligt att hon har gjort ett eget val. Hon har alltså skrivit under ett avtal som hon har själv varit med och sätta upp. Hon har bevisligen samtyckt. Något som ses som krav från vissa för att en man inte ska kunna anmälas för våldtäkt. Tydligen tycks det hjälpa i domstol. Åtminstome i första instans. Men inte i för de som önskar fler morallagar i Sverige.

Om man nu ska dra paralleller till saker som folk med självskade beteende så skulle jag fundera lite på det här med skönhetsoperationer. Att en del unga kvinnor tar till hur många operationer som helst för att leva upp till en bild tycker jag personligen känns som utnyttjande av psykiskt sköra människor. Det leder dessutom till permanenta förändringar, samt blåmärken direkt efter operationen. När ska en åklagare pröva detta?