Det finns mycket intressant i den här könsdebatten som kommer upp lite då och då. Ljuger kvinnor om våldäkt? Blir män sämre behandlade än kvinnor? Har tjejer svåre att hävda sig än killar?

Kön är en social konstruktion trumpetas det ut från radikalfeministiskt håll. Möjligt. På något sätt så lyckas de vara väldigt duktig på att upprätthålla det hela som en konstruktion genom att varje fråga blir en könsfråga. För att han är man. Eller för att hon är kvinna.

Reagerade litegrann på Kitty Jutbrings krönika idag.

Jag har rakat av mig allt kroppshår varannan dag, jag har lärt min fnittra och göra allt för att killarna ska gilla mig. Jag har bantat och gått i ”hålla-in-strumpbyxor” tills levern och njuren hotade att klämma ihjäl varann. 

Var det bara för att killarna skulle gilla henne? Eller handlade det lika mycket att accepteras av andra tjejer? Jag känner igen lite beteendet, framförallt från när jag var yngre och det handlade om att passa in, att vara en del av det populära gänget. Det var då tjejer som bestämde vilka som var ok. På samma sätt tror jag en del killar lägger sig till en jargong för att accepteras av andra killar. Sen kan det vara lite olika beroende på grupperingar och samhällen vad som ansågs som viktigast för att bli populär.

Men själv kommer jag aldrig glömma när jag gick på mellanstadiet och man talade om att trots att det var så många killar i klassen så hade man fixat att alla killar fick ha träslöjd i första hand. Och tjejerna fick syslöjd. Det var inte läge då att säga ”ursäkta, jag tycker det är urtrist att sy, kan inte jag få ha träslöjd med?”. I det fallet kände jag mig diskriminerad som tjej. Men vilken kille hade vågat ställa sig upp och säga, ”Men jag vill helst sy”. I det här fallet diskrimineras båda könen som jag ser det.

Ett annat fall som jag kommer ihåg var när GenusNytt talade om hur diskriminerade män var när det ifrågasattes om de verkligen var papporna när de var sambor och skulle skriva på faderskapet. Min reaktion på samma film var att plötsligt kommer någon myndighetsperson och anklagar kvinnan för att ha haft sex med en massa personer. Det skulle jag bli dödligt förolämpad av.

Sen kommer då diskussionen om våldtäkter. Den frågan som är mest tabu av alla. Den som till och med kommer in i rättsalen och bedöms på grund av att man inte ska misstro en kvinna. Frågan är svårt. Lotta kommenterar man väl kan vara lika hård i bedömningen tills det händer ens syster, sambo, eller fru. Eller dotter. Hur känner man då? Ja, det är svårt att ta ställning till. Men om det hände min sambo eller söner då?

Om de fick sitta i fängelse för ett brott de inte begått? Problemet är inte lätt. Våldtäkt är ett brott. Det måste alltid vara ett brott. Alla måste lära sig att nej betyder nej. Men vi kan inte utöka våldtäkts begreppet att innehålla ”nej, fan, det var kanske inte en bra idé, jag ångarar mig”. Det fungerar inte så. Vi får inte få det till att fungera på det sättet.

Det är inte rätt mot varken män, eller äkta offer som på det sättet förminskas. Så vad kan man göra?

1. Om det visar sig att någon ljuger i en anmälan så måste det ske en motanmälan. Det måste kosta att försöka skada någon annan. Sådant måste också visas i media – inte med namn naturligtvis, men som avskräckande exempel. Det gäller inte bara våldtäkt utan alla brott. Bortsett från att det skadar andra så handlar det också om slöseri med resurser. Observera att detta ska gälla när det är bevisat att personen ljuger. Handlar det ord mot ord så ska man inte kunna fälla någon för lögn. En person som våldtagits på riktigt ska inte behöva oroa sig för att inte bli trodd och sedan åka dit för falsk tillvitelse.

2. Sexuella brott måste undersökas bättre och snabbare. Om man nu har en person som har ett alibi och hänvisar till loggar från sin dator så ska de kunna ta in datorn ganska omgående. Om det nu hade varit så att personen ljugit så hade man väl kanske hittat material där?

3. Vi måste få bort den pryda moralismen som finns i Sverige. Man ska inte se ned på folk som har många partner eller väljer att ha sex med någon okänd. En stor faktor att kvinnor ångrar sig är rädslan att ses som lättfotad. Så om man slutar se alla kvinnor som slampor eller horor för att de faktiskt har sex så kanske man får bättre klimat.

I övrigt kan jag hålla med Lotta om att det är märkligt att barnläkaren har behandlats på det sättet som hon har. Har man missat att hon är kvinna? En kvinna ska väl inte ha något problem med rättsväsendet i radikalfeminismens Sverige?

Annonser