Det finns mycket att tänka om händelsen i kyrkan igår när SD reste sig och gick ut. Var det rätt eller inte?
Jag håller med Catta om att det är mobbing som pågår just nu. Så att man tar in detta i predikan kan nog tolkas som utpekning. Eftersom politiker redan anser att man bör ta till utomparlamentariska metoder så kan man nog vara känslig som SD politiker. Att man inte ser något problem att liera sig med OG bara för att sätta dit dessa SD anhängare borde vara en varningsklocka för fler som jag ser det.  Visserligen kan man väl se det lite som poetisk rättvisa mot SD. Men gör verkligen två fel ett rätt?

Men tillbaka till predikan. Den börjar bra. Det är väl slutet som man kan diskutera lite.

Grattis till uppdraget. Grattis till er som är valda med förtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just så demokrati fungerar?
/../
Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.

Anybody reagerar starkt mot predikan och biskopen som tydligen är en aktiv socialdemokrat i kyrkopolitiken. Känner mig lite tveksam där med politiska biskopar. Å andra sidan kan det väl vara viktigt med präster inom kyrkopolitiken, men all  politik ska väl hållas utanför kyrkan, enligt min mening. Inte bara för SD skull nu, utan rent allmänt.

Mr Galahads kommenterar att eftersom SD inte ser sig som ett rasistiskt parti, så borde man väl inte ta åt sig av det predikan. Vilket man naturligtvis kan ha som åsikt. Å andra sidan så förtydligar Åkesson vad de reagerar på i en artikel, och det handlar inte om att man vänder sig emot att man predikar mot rasism.

– Hon hyllade demonstrationer där det förekommer vänsterextrema grupper som riktar våld och hot mot oss. Och där folk ropat att jag ska utvisas. Jag kände att jag började må dåligt fysiskt.
/../
– Det första etikettsbrottet sker i predikstolen. Man bjuder inte in en gäst för att sedan kränka gästen.
/../
– Det här var partipolitiskt. Predikan går inte att tolka på annat sätt än att den var riktad mot oss och våra 20 riksdagsledamöter som kommit.
/../
– Man reagerar ju väldigt känslomässigt när någon ger uttryck för förakt för den situation som vi befinner oss i. Biskopens predikan var oförskämd och respektlös. Fruktansvärd.

Det är också ett sätt att demonstrera att resa sig och gå ut. Om man är förtjust i demonstrationer så är det faktiskt ganska så tydlig markering. Om det hade varit någon som rest sig och gått ut om någon SD person hållit tal hade det nog jublats. Men dessa etikettsregler gäller ju inte om någon har fel åsikt. Då kan man vägra sitta bredvid dem, åka i samma bil, och undvika skaka hand.

Är man månne rädd för att smittas av fel åsikt? Är man rädd att om någon ser en sitta bredvid en sådan här person att de ska tro att man håller med, och så blir man själv mobbad? Tänker genast osökt på de här mellan personerna på min skola som inte hörde till de mest populära utan bara kämpade för att själv bli poppis. De rackade gärna ner på andra för att visa hur tuffa de var för att själva på något sätt hamna uppe där i toppen. Vad jag förstod så fungerade det inte så bra för dem under min uppväxt. Oftast såg de mest populära ner på dem med. Och på något sätt tänker jag då på Ohlys kategoriska nekande att dela sminklogen med Åkesson.

Men det finns andra detaljer som är intressant i kråksången som jag inte riktigt insett innan. På något sätt har jag missat att det är en tradition i kyrkan. Vad har kyrkan med riksdagen att göra, egentligen?

Tianmi skriver mycket sant om detta:

Att den svenska demokratins högtidsdag inleds med en ”gudstjänst” i den svenska kristendomens regi är således mycket olämpligt. Det är visserligen frivilligt att delta, men att det överhuvudtaget är en programpunkt är förvånande med tanke på att kyrkan sägs vara skild från staten. I en sekulär liberal demokrati är religionen en privatsak, inte en offentlig angelägenhet, och speciellt inte något som ska sammankopplas med den formella demokratins ceremoniel. Slopa denna erbarmliga tradition snarast.

Annonser