Idag läste jag ett extremt bra inlägg i könsdebatten. Det var Apelsineld som skrev mycket bra om debatten som blossat upp apropå filmen Tusen gånger starkare.

När vi ser på stora grupper kan vi finna stöd för tesen att tillhörigheten till kollektiv, t ex kön, spelar roll. I grupperna ”killar i högstadiet” eller ”tjejer i högstadiet” kan vi undersöka hur stor andel som drabbas av vissa saker. Där kan vi se skillnader.

Men det är ju aldrig en grupp som får sina rättigheter kränkta, det är ju alltid individerna i gruppen, eftersom det ju endast är individer – inte grupper – som har rättigheter och som därmed kan bli kränkta. En grupp är inget subjekt.
/../
Men kunskapen om att det för den enskilda individen alltid är en helt unik uppsättning faktorer som spelat in betyder att vi inte kan använda vad vi lärt oss om kollektiven. ”Män har generellt mer egenmakt” betyder ju ingenting när det är en man som lider av för lite egenmakt.

Han tipsar också om den mycket kloka artikeln av Malin Stenman i Newsmill.

Det är nämligen alldeles för enkelt att applicera en bild på alla tjejer och en annan på alla killar, för verkligheten är inte så simpel. Det är kontraproduktivt att tro att samtliga personer av ett visst kön beter sig likadant endast i egenskap av att vara flickor respektive pojkar, eller att ett kön (i detta fall män) genom strukturer håller tillbaka kvinnan.

Apropå själva filmen så läste jag en annan analys hos en bloggare som jag tror skulle stämma in på hur jag skulle se på situationen (har inte sett filmen, men har inte riktigt känt mig frestad heller av vad jag hört) utifrån mina glasögon, dvs inte genusglasögon utan lärarungen som faktiskt tyckte skolan var viktig. Och att lärarens roll i klassrummet skulle vara en ledare.

Den handlar om en skola i förfall med svaga ynkliga lärare (f’låt f’låt mentorer heter de visst, för de ska ju inte lära något…) som inte förmår upprätthålla en lugn studiemiljö i klassrummet. Och inte heller förmår ge de blyga eleverna uppmärksamhet, samtidigt som de stökiga och bråkiga lär sig att repektera andra.
På vilket sätt är det bättre att även tjejerna börjar sabotera?
På vilket sätt blir tjejerna starkare?
Och slutligen varför är det en patriarkatets seger när skolan bara misslyckas ännu mer med killarna? Och klassen. Och tjejerna. Alla är förlorare.

Annonser