Just det här med invandringen i Sverige är en mycket het fråga, och något jag har tidigare haft svårt att uttala mig om. Höjer man en kritisk röst så ses man som rasistisk och vill slänga ut alla som kommer till landet. Man inser inte hur svårt de har i sina hemländer och hur många som riskeras att dödas om vi säger nej. Och det låter ju behjärtansvärt. Men någonstans inom så känner jag den här tveksamheten. Och om de inte talar sanning då? Om det är folk som lurar till sig saker. Är inte det skäl att granska människor ytterligare? Jag är en person som faktiskt tror folk om gott – men samtidigt så anser jag att det nog i många fall ligger i människans natur att försöka vinna förmåner. Framförallt om risken att åka fast inte är så stor. Har folk bäddat för bedrägeri så får de nästan skylla sig själv när folk utnyttjar det.

Jag har lite sporadiskt läst en mycket givande blogg som handlar om asylpolitiken i Sverige. Merith Wager har mycket erfarenheter av invandring, asyl och migrationsverket och har kontakter som skriver som hon publicerar. Det är inte en trevlig värld som målas upp. Nu senast var det en ambassadanställd som uttalat sig:

Vi på ambassaden märker nämligen att mer än hälften av varje sökande till höstterminens studier i Sverige inte kan ett ord engelska, trots att deras papper visar på fullgjorda studier i såväl engelska som fackstudier. Och utifrån detta underlag beviljar Migrationsverket gladeligen uppehållstillstånd för studier trots att ambassaderna i regionen skriver att betyg m.m. inte kan vara riktiga (i ett av världens mest korrumperade områden).
Sedan har vi anhöriginvandringen från samma region. Tvångsäktenskap, referentpersoner med brottslig historik (numera slår inte Migrationsverket i misstanke och brottsregistret för de som vill importera personer från utlandet), skenäktenskap och mot sin vilja traffickade personer får nu alla uppehålls- och arbetstillstånd med verkets goda vilja. Och många av dessa slussas sedan vidare till resten av EU-länderna, som har mer seriös invandringspolitik.
Var är seriositeten för de sökande som drabbas? Med dem som tvångsgiftes? Med de andra EU-länderna som får ta emot de oseriösa sökandena som Sverige släpper in? Hur blir Sveriges rykte som rättsstat?

Från en anställd på boende för asylsökande ensamkomna barn:

Som du lätt kan tänka dig så blir hela situationen väldigt explosiv och konfliktfylld. På dessa boenden jobbar personal som har i uppgift att ge barn stöd  och en trygg tid medan asylärendet bereds på Migrationsverket. Men tiden går åt till att hantera vuxna mäns missnöje med sin boendesituation. Detta var ju inte vad de hade räknat med när de sa att de var minderåriga: att bli placerade i ett gruppboende där televisionen stängs av en viss tid för att ge möjlighet för barn att sova…
/../
Gång på gång har kommunerna visat att de inte kan rekrytera rätt personal till dessa boenden. Man ser annonser där de söker KY-utbildad personal, pedagoger, fritidsledare istället för beteendevetare, sociologer eller samhällsvetare.  Anledningarna till denna inriktning kan vara flera. En är ju givetvis pengar. Det kostar mer att anställa en högskole/universitetsutbildad person inom rätt område än en arbetsmarknadsåtgärdsutbildad person.
/../
Bristen på kunskap om hur människor fungerar i grupp, särskilt om de är från helt andra kulturer än ens egen, och hur Sverige fungerar, gör att kvaliteten på sin höjd kan jämföras med en fritidsgård.

Från en socialsekreterare:

En ung irakisk man, förmodat nyligen fyllda 19 år, hade under ett år varit familjehemsplacerad.En familjehemssekreterare inom socialtjänsten hade ordnat ett familjehem till honom i en förort till Stockholm. Han valde dock att lämna denna placering för att istället bosätta sig hos sin moster på en annan ort.
I samma veva fick hans mor och syster uppehållstillstånd i Sverige som anknytning! Jag kallade in honom, hans mor och syster på besök. En vän till hans mor ringde då och berättade att hon och systern inte skulle bo med honom. Modern och systern valde att bo i en annan förort till Stockholm, och var den förmodat förlorade sonen, ankaret, befann sig hade de ingen aning om och ville inte heller veta!
/../
Han lämnade in en ansökan om ekonomiskt bistånd till mig, och min utredning visade att han hade en inkomst av arbete om 220 000 kr per år, skattat och klart av Skattemyndigheten.
Han hade alltså, under sin familjehemsplacering, haft rätt så stora egna inkomster som han aldrig redovisat. Han hade hela tiden jobbat som städare, vilket jag tycker är helt underbart. Men, detta hade ingen på familjehemsgruppen kollat upp, utan han hade under sin familjehemsplacering helt villkorslöst och okontrollerat fått ekonomiskt stöd!
/../
Hans moster i stockholmsförorten, hos vilken han bodde, ringde mig dagligen och krävde att han skulle få en lägenhet av kommunen – och pengar. Hon hänvisade förstås till vad familjehemssekreteraren sagt, han skulle få ALLT han behövde av kommunen…

Och ett mail från migrationsverket som handlar om förtvivlade socialsekreterare.

Jag har fått flera samtal från förvirrade socialsekreterare som är ledsna för att deras klienter från Somalia avslöjats med att de tar bidrag både från socialen och Migrationsverket eftersom de har två olika identiteter. I den ena identiteten är de anhöriginvandrare, gifta med någon som har uppehållstillstånd i Sverige eller som barn till en sådan person.  I den andra identiteten är de asylsökande, påstått nyss hitkomna från krigets Somalia. Familjen är kvar där etc.
Det finns även fall där en och samma person lyckats få tillstånd både som anhörig och som asylsökande och uppbär socialbidrag från två olika kommuner samtidigt.

Så handlar det om rasism att jag tycker att det är för jäkligt hur det är i Sverige idag. Nej. I inget av dessa fall tycker jag att den största skulden ligger på de som utnyttjar systemet. Systemet är helt enkelt för enkelt att utnyttja idag. Sverige måste sätta ha tydligare krav.

Jag tycker det är mycket tveksamt att rutinmässigt samla in och spara DNA från medborgarna som en del kommit förslag med. Men när en människa söker asyl och vi inte har någon koll på vem det är så tycker jag att man kan ta fingeravtryck och spara dessa. På det sättet hindrar man att man har dubbla identiteter. Det kan även hjälpa till för att se till att de inte finns i något brottsregister.

Och när det handlar om anhöringsinvandring av barn eller föräldrar. Borde det inte vara en enkel grej med DNA tester av den anhörige då. Inget som man behöver behålla. Men bara för att se att det verkligen är en anhörig det handlar om så att det inte blir fel. Folk ska inte få komma in på fel premisser. Som att vara för äldre än de ger sig ut för. Att de lyfter bidrag medan de arbetar. Att de kommer in som anhörig till någon de aldrig träffat.

Att kolla om folk har inkomster innan de får bidrag känns heller inte som en omöjlighet. Det finns mycket att göra förutom att bräka ut ”vi gillar olika” eller ”alla människor har samma värde”. Det handlar inte om människor utom om korkade system. Och det är det vi måste börja attackera nu.

Annonser