För ett tag sedan skrev Anders Kilander en debattartikel om mäns självmord. Jag skrev inget om det, eftersom jag tyckte det var så många som skrivit klokt om det redan (till exempel Catta och Pelle Billing)

Nu tycker då Unni Drougge till. Jag kan ärligt säga att jag inte förstår vad hon vill ha sagt med det hela.Vad hennes poäng med artikeln är.

Ett stycke till exempel:

Fast om vi ska avväpna machomyten måste vi också punktera gentlemannamyten. Under Estoniakatastrofen förekom knappast någon chevaleresk inställning från männen. De räddade sitt eget skinn först och främst. I krig är det ofta civilbefolkningen som drabbas hårdast, särskilt områden med kvinnor, barn och gamla. Systematiska och bestialiska våldtäkter används också som ett effektivt vapen. Kvinnor skyddas inte när mäns adrenalinnivåer stiger i höjden, när deras ära, makt eller liv står på spel. Det är en myt det också.

Ok. Handlar inte våldtäkterna om att fiendens soldater gör det för att krossa motståndet. Psykiskt krossa män och kvinnor. Och hur många av männen står vid sidan och bara tittar på när kvinnorna våldtas? Antingen är de inte närvarande, misshandlade eller döda. Nog tror jag att de flesta män försöker försvara sina kvinnorna. Att fiendesoldaterna inte är gentlemän mot sina fiender kan väl de flesta vara överens om. Men det tycks ligga i naturen att vara soldat. Oavsett om man hör till de goda eller onda. Gentlemanna krigen är försvunna sedan länge.

Och när det gäller Estonia…Jag kommer ihåg en beskrivning där det handlade om någon som var i samma livbåt som ett ungt estniskt par. Killen höll om tjejen under tiden. När de kom fram hade tjejen frusit ihjäl. Just den beskrivningen bet sig fast hos mig. Unnis bild tycks vara att männen kastade sig ner i båtarna och lät kvinnor och barn klara sig bäst de vill. Jag tror inte riktigt att det gick till på det sättet…

Sedan skriver hon:

Detta betyder inte att män aldrig kan vara offer. Män är offer för framförallt våld från andra män, precis som Kilander poängterar. Själv har jag tre söner. Var och en av dem har drabbats av våld från jämnåriga killar. Det är i allra högsta grad upprörande. Men om vi ska komma längre i bekämpandet av mäns våld mot både män och kvinnor borde vi skilja ut män som misshandlar från de män som blir misshandlade. Att våld föder våld vet vi.

Känns inte så bra att höra att alla hennes söner utsatts för våld. Var redan orolig för sådant….
Och det känns som en riktigt bra slutsats här. Skarpsinnig med: ”borde vi skilja ut män som misshandlar från de män som blir misshandlade.

Ok. Så det finns två kategorier av män. De som misshandlar och misshandlas. De som inte misshandlas då – är de per definition bad guys eftersom de inte är offer? Och om en misshandlande man senare misshandlas, blir han en av de goda i och med det eller vad?

Men jag tror jag förstår vad hon menar. Men kanske kan man applicera det hela lite bredare. Skilja ut de som begår brott från de som inte gör det. Oavsett kön. För, news flash, kvinnor kan även de begå brott. Mot andra kvinnor, mot män och mot barn.

Anledningen till att jag hittade denna var via den kära Monica som jag kilade in hos för att se vad som händer. Inte så ofta jag går dit längre. Men man kan väl få några goda skratt. Detta definierades i alla fall av Monica som ”Klokt av Unni i Expressen.” Men ok, jag kan ge henne att rubriken ”Höggravid kvinnas vatten gick på Ullared” faktiskt är lite lustig 🙂

Annonser