I mitt förra inlägg så skrev jag lite om fallet som Daddy tog upp. Jag blev då lite fundersam över försvarsadvokatans roll och skrev en fråga om detta till Daddy. Själv är jag, trots alla mina åsikter om rättsamhället, en novis som inte har så stor koll på hur det fungerar. Jag har väl ibland reagerat över att samma advokat(*host* Silbersky) återkommer i alla sammanhang, oavsett om det är mord eller förskingring. På något sätt har jag väl tänkt att jurister specialiserar sig. Ja, på annat än att synas i media då.

Svaret jag fick var lite förbluffande och tankeväckande om det nu stämmer.

Visst hade försvararen kunnat gjort mycket mer. Att jag väljer att inte skriva ut deras namn här, beror på att jag misstänker att dom på grund av överbelastning helt enkelt inte har prioriterat detta fall tillräckligt. För bägge två är egentligen väldigt dugliga advokater.

Tycker det är rätt att inte skriva namnet ser ingen andledning till att hänga ut folk. Men det hade varit bra att fått mer lite mer information om en advokats uppgift och vad de gjort.

Men idag kan en känd advokat ha över 100 klienter samtidigt. Hur skall dom med den arbetsbördan hinna med allt som nödvändigtvis måste skötas för en av dom hundra?

Där har vi en stor punkt i vårt rättsamhälle. När det handlar om mediala intressanta ämnen så känns det som man gör allt för att fria klienten (eller fälla än mer om klienten hette Quick) och att synas så mycket som möjligt. Men i andra case? De som inte syns i media? Hur mycket jobb läggs ner på dem? Kalla mig cynisk, men jag misstänker att det inte är något problem för advokaten att fakturera timmarna, även om man inte hunnit göra så mycket på dem…Också en intressant vinkel på ett granskande reportage. Se hur mycket tid som faktureras på ett case, och gräva fram vad som gjorts.

Sedan fråntar inte ett dåligt försvarsarbete åklagaren från ansvar. Många vet förmodligen inte detta, men åklagaren har faktiskt hela utredningsansvaret. Inte bara halva. Och han skall beakta både det som talar för, som det som talar emot den misstänkte.

Förklarar kanske hur holländaren kunde först bli åtalad av åklagaren som sedan ogillade åtalet. Känns inte så här rättsäkert i alla sammanhang när åklagare får ta mycket stryk när personer frikänns vid brott som anses som särskilt grava. Den mänskliga naturen tycks söka efter en syndabock – och det är inte alltid så lätt att få fram rätt så det gäller att ”någon” kan fällas. Ingen rök utan eld. Vore de inte skyldiga så skulle det inte åkt fast – mentaliteten.

Advokaten kan sedan via åklagaren begära att vittnen skall höras, eller att utredningsåtgärder skall vidtas. Huruvida så sker däremot beslutar dock stats sidan, om man får kalla den så.

Och där känner jag mig riktigt, riktigt orolig för rättsäkerheten. När det gäller ett politiskt intressant fall där en fällande dom skulle se bra ut. Vad är incitamentet för att ta in andra vittnesmål? Kan man få fram lista på vilka personer försvaret har kallat och vad är anledningen till att man har sagt nej till vissa? Sådana saker kan jag väl tycka borde dokumenteras om man senare vill peka på att allt gått rätt till-

Och precis som en försvarare så får inte heller en åklagare yttra sådant han vet är osant. Vilket är exakt vad jag menar att åklagaren gjorde i sin slutplädering.

Så jag skulle verkligen vilja att man granskar mer rättsfall i Sverige. Ser vad som tas upp. Kolla hur förundersökningar fungerar. Kontrollera när åklagarna försöker smussla undan förundersökningar som i BSDM-fallet då resultatet inte skulle se bra ut för deras åtal. För det finns många tveksamheter som man hör om på nätet. Och eftersom det nu är så svårt att få igenom överklaganden i högsta domstolen så borde det finnas något som granskar fall.

Annonser