Jag gillade inte Idol konceptet när det kom. Jag tycker inte om att man släpper fram personer som inte kan sjunga bara för att man ska kunna såga dem på ett roligt sätt. Sedan kommer de värsta sågningarna, eller hybris sångarna ligga uppe på Youtube för att skickas vidare och skämtas ännu mer om. Helt enkelt inte min grej. Men förra året så fastnade jag på Idol när jag slog på TV och såg Tove sjunga In the Ghetto:

Hon sågades av Anders Bagge, men jag var fast. Jag tyckte också om Erik. så jag fortsatte säsongen ut och följde det hela. Och när finalerna igen började så tänkte jag att jag skulle se det igen. Men jag upptäckte att jag inte riktigt fann någon jag riktigt kände för att följa. Så efter ett par veckor så hade jag gett upp och gör andra saker på fredagar. Nu känns det dessutom känns det som det finns så mycket spel bakom som jag inte känt till. Saker som får det här man ändå trott varit äkta att solkas.

Till att börja med så verkar det tveksamt när det gäller röstningen. Hur väljs folk ut? Varför redovisas inga siffror? Handlar det om jämställdhet? De här kontrakten som de skriver på, vad med dem? Är det verkligen ok? Med tanke på hur mycket man kämpar för musikers rätt och med det hota personliga integritet via IPRED så känns detta kontrakt lite märkligt. Var det inte musiker vi ville skydda?

Och sedan hör jag nu att när det gäller sånger de sjunger så är det ett begränsat val man fått inom sitt tema. Jag blir väldigt förvånad. Framförallt när man hör hur man kritiserar valen i vissa fall. Och ibland blir jag förvånad över vilka val man valt. Att man inte fått välja fritt känns ju plötsligt lite lurat. Som Geir säger. Låt dem sjunga saker de verkligen kan. Om det ska vara rättvisande. Vad är problemet?

Annonser