Jag har den sista tiden tänkt väldigt mycket på romer. Tack vare Bennies envetenhet om rasism och sådant som drabbat kvinnan så har jag läst det jag hittat.

Äntligen har jag till exempel förstått varför man inte gillar Zigenare som jag då tycker är vackert.

Romer, av ordet rom, vilket betyder ”människa” på romani, är en folkgrupp. Gruppen kallas även zigenare, en term som kan uppfattas som nedsättande och numera ofta undviks i offentliga sammanhang. Benämningen är dock fortfarande vanlig informellt. Ordet Zigenare kommer från det nygrekiska atsinganos och betyder de som inte vill ha kontakt med någon.

Ok. Jag förstår plötsligt lite mer. Det handlar alltså om att namnet kommer från fördomar. Så då får jag aktivt jobba på att inte säga zigenare. Hur vackert jag än tycker att det är 😦

Samtidigt har jag läst den enda Katitzi bok jag hunnit införskaffa. Uppbrott. Den som handlar om när hon spelar huvudrollen i en film. Det är intressant att läsa hur det var 1948. Hur en icke-rom försöker göra film utifrån sina idéer om hur romer är. Jag har tyvärr inte sett filmen men det skulle vara intressant. Men en liiiten reflektion. Rom betyder människa. Icke-romer kallas Gajo eller Gadjo. På vissa ställen hänvisar man att det ska stå för smutsig. Vet inte om det är icke-romer som har översatt det så – eller om det är som man från Wikipedias håll skriver något som västerländska romer har tolkat som ”impure”. Det är ju i så fall lika diskriminerande från deras håll.

Nåväl, tillbaka till detta senare. När man läser på om romer i Sverige så hamnar man ganska snart hos Rosa och Katarina Taikon. Deras pappa var gift två gånger. Båda gånger med icke-romer (om jag förstått det hela rätt). Deras bror Paul dödades 1962 av en svensk rasist. Det är det enda information man får om detta när jag söker. Hur han dödades och hur man vet att det var rasism som är orsaken vet jag inte. Mördaren blev aldrig fälld. Om det handlade om att man inte hade några ledtrådar eller om man inte var intresserad av detta brott då det ”bara” var en rom framgår inte. Även Paul verkar ha valt en fru utanför romerna om jag förstår boken Uppbrott rätt. Så att de skulle se ned på icke-romer faller väl ganska platt där känns det som.

När det gäller Rosa och Katitzi så giftes de båda bort som 15 åringar som barnbrudar. Båda skildes ganska snart efter ett inte så lyckligt äktenskap. Där är väl en av de saker som jag personligen skulle se som negativt vad gäller en romsk tradition. Detta var dock på 40-talet, och jag vet inte hur det ser ut med sådant i dagsläget. Det finns traditioner i Sverige från dessa tider som kanske inte känns så rumsrena heller.

Under den tid som Katitzi beskrivs så fick man inte bo för länge på vissa ställen och därför fick de inte gå på skolan. Jag köper alla argument och kan helt hålla med om att romer har behandlats fruktansvärt i Sverige genom tiderna. Och tyvärr finns det väl fortfarande ställen där de inte behandlas bra på i Europa.

Hur kommer sig detta hat, egentligen? Jag fortsatte läsa lite i dokumentet.

De europeiska makthavarna, som ofta var envåldshärskare och utövade ett enormt maktmissbruk på 1400- och 1500-talen, upplevde romerna som ett hot mot sin ställning. Adeln och envåldshärskarna fasade för att romerna skulle få ett större inflytande i samhället och satte därför igång en väldig förtals- och förföljelsekampanj mot dem. Romerna blev således offer för en massiv förtalskampanj. Befolkningen i Europa började känna skräck för allt som romerna representerade och en del satte deras närvaro i samband med allt elände som rådde.

Inte helt ovanligt. Används fortfarande i alla sammanhang. Utse en syndabock och fokusera all ilska dit. Det kan vara romer, judar, invandrare, SD-politiker eller fan och hans mormor. Hitta någon att skylla eländet på och pöbeln följer efter.

Jag läste lite mer om efterspelet till förtintelsen i en romersk tidskrift av Cia Rinne vilket ger mig än mer sympati för romernas lidande.

Kunskapen om den systematiska förföljelsen av romer under nazitiden i Europa är ytterst bristfälligt, och fortfarande är romernas holokaust föga utforskad.
/../
Redan i projektets begynnelseskede bröt en kontrovers ut gällande frågan om minnesmärket enbart skulle reserveras för de judiska offren eller tillägnas tredje rikets alla offer. Sinti (tyska romer) och Roma (övriga romer) ville ha ett gemensamt minnesmärke för alla  förföljda och förebrådde medborgarinitiativet för att utesluta de övriga grupperna och införa en skillnad mellan ”första och andra  klassens offer”.
/../
Ignatz Bubis, dåvarande ordförande för judarnas centralråd, kunde på sin höjd föreställa sig att de vore förbundna genom en park. Ett samtal mellan ordföranden för centralrådet för sinti och romer, Romani Rose, och Ignatz Bubis avbröts efter att Rose anklagat Bubis för
att praktisera ”apartheid”.
/../
I motsats till förintelsen av judarna som erkändes 1949 förnekades folkmordet på romerna i Tyskland fram till 1979, och även efter krigsslutet var romerna oönskade och utsattes för en diskriminerande politik.
/../
Ersättningar för lidandet under nazismen betalades inte till romer på grund av den västtyska högsta domstolens hårresande beslut från 1956 enligt vilket romer inte förföljts av rasideologiska skäl före 1943, utan som kriminella och asociala. Den falska domen upphävdes först 1963.
/../
En ny kontrovers bröt ut då det i regeringens förslag till inskriften på minnestavlan talades om ”zigenare” och ”halvblod”.
/../
Ännu olyckligare är att uppdelningen av nazismens offer skapar en meningslös hierarki och konkurrens bland offren och rymmer möjligheten till ett slags ”komparativt offerskap”.
/../
Att någon förföljdes för rastillhörighet istället för handikapp, politisk övertygelse, sexuell läggning eller något annat borde inte vara något hinder för att gemensamt hedra deras minne. Minnesmärket för de judiska offren splittrar i stället för att förena.
/../
Och, som Salomon Korn uttryckt det, ”även om nationalsocialisterna förföljde de olika grupperna av olika skäl, led varje offer individuellt.”

Det känns som sagt för jäkligt att de först har fått utstå detta lidande och förföljelse – och sedan så är det inte lika illa som judarna – för att?? Vad har vi lärt oss av förintelsen egentligen då….

I sommar har det då varit en hel del diskussioner om romer i Sverige. Dels så är det få som har jobb. Och de som ar jobb vågar inte erkänna att de är romer.

Genom Drivhall och andra kontakter slängde jag ut fler krokar. När de hade tänkt efter och hört sig för kunde de meddela att det visst finns romer med vanliga jobb. En kille jobbar på kafé. En annan lär ha byggfirma. En är tidningsbud. En kvinna arbetar som sjuksköterska.
Att man på detta sätt letade fram namn för att ge exempel på personer med arbete underströk hur ovanliga de var.

Jag tycker det är åt h-e. Men handlar det bara om diskriminering är då min fundering. Att man på 60-talet inte fick vara bosatta någonstans och inte fick gå i skolan förstår jag och desto större anledning att beundra Katarina och Rosa som mot alla odds senare lärde sig läsa och göra så stora insatser. Men hur kommer det sig att det fortfarande är svårt med skolan? Har vi inte skolplikt i Sverige? Att folk inte skulle anställa någon för att de är rom känns knepigt. Jag köper inte riktigt att det bara handlar om det.

Framförallt när man läser:

En gång, på McDonalds, högg han till med att han är adopterad från Portugal. Det är därför han har mörk hy och svart hår och heter Drivhall.
De ringde ändå inte tillbaka.
Förtvivlad över att söka arbete efter arbete och ständigt ratas åt Drivhall under en period antidepressiv medicin (och han nämner andra som gör det).
Att vara rom är inte bara att bära på ett ok för att man tillhör ett visst folk. Samhället betraktar det som ett sjukdomstillstånd.

Ok. Det handlade alltså i det fallet inte om att han var rom. Eller också är man väldigt, väldigt duktig på rasbiologi på MacDonalds och kan känna igen personers nationalitet. Kan det vara så att de inte kände att han passade in? Att han inte dög? Been there myself. Det är hårt, ja, men man får ta sig i kragen. Men att då ta på sig martyrhatten och säga att det var för att de listade ut att han var rom känns långsökt.

Han berättar att en fullt frisk 35-årig man kom med ett läkarintyg: ”XX har romsk bakgrund och klarar därför inte att söka jobb”. Hosseinkhah, flykting från Iran, anser att nyanlända till Sverige måste ut i arbete inom något år ­eller två. Sedan rasar självför­troendet och de blir socialt förlamade.
– Vi har sett hur folk blir ”­sjuka” så fort de är klara med ­sina kurser och ska ut på praktikplatser eller anställningsintervjuer. På komplicerade vägar har de tagit sig till Sverige. Nu klarar de inte ens att ta bussen in till centrala Malmö. De är vanliga människor med en bottenlös rädsla.

Där kan man ju välja att se det på olika sätt. För mig känns det märkligt att detta kan ske. Ska jag verkligen på allvar tro att dessa mycket rädda människor i alla sammanhang tvingas hamna utanför – eller finns det folk som faktiskt utnyttjar den svenska välviljan?

Bare Suljic har aldrig förnekat sin etnicitet och har aldrig trumpetat ut den heller. Han har självförtroende men självförtroendet är inte bara hans eget. Han har fått det från sin familj, från sina hemtrakter i Bosnien, från skolan och grannarna som inte var romer men som ändå betraktade familjen Suljic som människor och jämlikar.

Jag diggar Bare. Han känns helt klart som en vettig människa. Och tydligen har han vettiga grannar med. Synd att inte alla svenskar var sådana att de såg romer som människor. Men hur var det nu med Romer. Rom betydde människa. Och icke-rom är väl då inte människor, egentligen? Så hur ser de på oss. Ser alla romer svenskar som människor? Jag hittade en tråd där man diskuterade erfarenheter svenskar haft med romer.

I ett tidigare jobb jag hade träffade jag på romer som inte pratade med oss som var gajo (heter det va?), för vi (jag) var liksom inte värdiga eller så. Det intresserar mig jättemycket, att de har som har en klubb där de är överlägsna och inte liksom ville nedlåta sig att prata med oss. Eller mig dådå.
/../
Vissa romer som jag träffat på jobbet vägrar prata med oss vårdpersonal, de är för fina helt enkelt…då skickar de fram någon med lite lägre rang för att få information
/../
Ja, så gjorde de här också. En var det som pratade med mig som fick prata liksom i allas ställe.
/../
Vi hade romer i ett område där jag bodde förut, tyvärr gjorde denna grupp allt för att förstärka deras rykte. De snodde andras tvätttider (tvättstugan hade varit problemfri innan), deras barn snattade på ICA-affären (då var det inte en liten sak, utan mer räder, som inte hade förkommit innan).
Det var ständigt problem med dom i skolan.
Egentligen tror jag inte problemet var att de var romer, men de gjorde allt för att förstöra för sin grupp, då de var så utåtagerande och skyltade med sitt ursprung.
Det fanns inga romer innan de flyttade dit, så de hade verkligen möjlighet att vara ambassadörer för sin egen grupp.
Sedan är jag säker på att det finns massor i denna grupp som vill bryta detta, men vet inte hur.
Så vad är då min slutsats. Jag förstår och respekterar Bennies kamp för resande och romer. Jag förstår att han kämpar för en familj vars barn har omhändertagits efter att ha läst att man på 50-talet övervägde att faktiskt alltid omhänderta deras barn.

Jag tyckte personligen att det var en intressant tråd som faktiskt tog upp frågeställningar som vanligen inte kommer fram. Det kanske handlar om kulturkrockar ofta – men hur kommer det sig att det alltid är svenskarna som ses som bad guys?

Så tillbaka till det som fått mig in på tankarna. Bennie påstår alltså att anledningen till att barnen omhändertogs var för att de var romer.

I ett av dokumenten om romerna hittade jag:

Vid samma tidpunkt [1923 ->1970-talet]  föreslog kommittén en lag om behandling av ”arbetsovilliga och samhällsvådliga” i samhället, samt att anordna särskilda hem för att uppfostra barn till romer. Planen gick ut på att med stöd av barnavårdslagen omhänderta barnen så tidigt som möjligt och sedan skicka dessa till uppfostrings- och fosterhem.

Man kan förstå nojjan då. Men frågan är om detta inte är anledningen till att man väntade så länge innan man agerade.

Men frågan är om det verkligen gynnar romernas sak att se just denna mamma som representativ för de förföljda romerna? En mamma som vanvårdar sina barn. En mamma som väljer en ny man som våldtar hennes syster. Som själv hotar folk. Är det sådana människor som diskriminerats och förföljts?

Man ska inte klumpa ihop romer och se alla som ficktjuvar eftersom det är individet som gör fel. Helt rätt. Men samtidigt ska man inte bunta ihop alla romer och säga att barnen omhändertogs på grund av att det är en romsk familj. Det blir litegrann att man utnyttjar sin minoritet ibland, men i andra sammanhang så ska man behandlas som en individ. Svårt att veta hur man ska agera deå.

Jag kan liksom inte riktigt få samma sympati för denna kvinna som för starka romer som faktiskt själva ställer sig upp och agerar för sig själva. En kvinna kan förverka sin rätt att ta hand om sina barn om hon skadar dem. Om man drar iväg med ett för tidigt fött barn hem till ett hem med flera äldre barn redan och sedan inte går på kontroller. Jag tycker denna kvinna har gjort det. Så även om man är en del av en kultur som förföljts genom tiderna så kan man själv vara olämplig. Varför ska nästa generation drabbas för att Sverige ska be om ursäkt för gångna tiders oförrätter? Är inte det att svikas av samhället?

Annonser