Så nu är det dags för Catta att ta ner skylten. Visserligen förståeligt. Hon har gjort ett bra jobb och varit en inspiration och tankeväckare i många sammanhang. Jag har redan tidigare gjort en analys av Catta när hennes blogg stängdes på den gamla tiden som hon höll till på WordPress. Sedan dess har hon bytt upp sig på bloggen med härligare färger och allt.

Hon har utlovat att hon ska klippa sig och jag hade väl hoppats fått se ett resultat på detta med. Men tillsvidare får jag väl vara avundsjuk på den bild som var i september.  

Jag kan förstå den här känslan. Känner det själv ibland. Man tänker till och spånar om saker. Jag själv har tagit pauser lite då och då. Kommer kanske bli snart igen. Men jag har svårt att se mig ta ett ordenligt farväl. Jag tror att behovet för mig att skriva ur mig något får mig att återgå till bloggen. Saker som jag reagerar på och tänker till om.

Men jag hade verkligen inte trott att Catta skulle överge bloggandet. Hur klarar man att sluta tvärt efter en så lång tid. Fast samtidigt har det skett förändringar i hennes liv med flytt (fysisk och inte bara bloggen..) vilket skapar nya rutiner, nya vanor och nytt liv. Jag hoppas hon kommer trivas bra IRL, och jag kommer nog höra av mig per mail ibland. Och någonstans inom mig hoppas jag att hon kommer läsa något som hon kommer att reagera över och skriva ett nytt långt intressant inlägg som bara Catta kan skapa. Hon kommer helt klart att saknas. Kanske kan det komma små brödsmulor till oss läsare med lite klokheter och sunt förnuft här och var.