Jag skrev ju om min mors erfarenheter av rektorer i ett tidigare inlägg. I dag läser jag om en undersökning som skolinspektionen gjort.

Myndigheten pekar på flera brister i rektorernas ledarskap. Bland annat diskuterar de sällan undervisningsmetoder med lärarna eller följer upp elevernas resultat på ett systematiskt sätt.
/../
Rektorer undviker ofta att lägga sig i undervisningen, eftersom det traditionellt är lärarnas område, enligt Christina Lindh.
/../
Rektorer måste börja föra samtal med lärarna om vad som händer i klassrummet.
I dag saknar de ofta en klar bild av vilka brister som finns och kan därmed inte heller förbättra kvaliteten på undervisningen.
Det är viktigt att rektorerna har ett helhetsperspektiv, säger Christina Lindh:
/../
Skolinspektionens specialgranskning omfattar endast 30 skolor, men enligt myndigheten pekar så gott som alla granskningar som har gjorts på enskilda skolor på samma brister.

Jag är inte förvånad. Jag tänker på när mamma berättat att de slagit larm om barn som är på väg att hamna snett. När de inser att det här barnet kommer det inte gå bra för, de behöver mer stöd. Då har rektorernas åsikter (det har varit olika rektorer då det är långt mellan tillfällena) att det minsann inte behövs för mamma och de andra lärarna är så kompetenta.

Kommer osökt att tänka på en stark man i vår kommun, vår kommun ligger ganska högt på barn i barngrupper och antal barn per personal. Han såg inte detta som ett bekymmer då personalen inom barnomsorgen är så kompetenta. Detta var 2003. Vi ligger fortfarande högt. Men man har stort fokus på barnomsorgen. Fortfarande. Så jag antar att det betyder att de är ännu mer kompetenta nu….

Men som sagt, även lärarna har varit kompetenta och fått ungdomarna som har problem genom skolan. De har senare fått gratis boende på olika anstalter. Säkert mycket billigt för samhället. Både att hålla dem med kost och logi, rättegångar, ta hand om brottsoffer. Kanske hade man inte kunnat gjort mycket – men kanske hade det varit värt ett försök att testa på dessa ungdomar. Framförallt när lärarna presenterade nummer fyra som hade samma tendenser

Men om en förälder då kritiserar lärarna och betygen så istället för att sätta sig in i situationen och hur det går för den eleven så tar man förälderns parti och försöker få läraren att ändra betyget. Hur bra är det som ledare? Hur bra är det som högsta ansvarig för kvaliten på elevernas kunskaper`?

Så nog tror jag att man skulle tjäna lite på att rektorerna har lite mer kunskaper om vad som händer och sker under undervisningen. Men de absolut värsta exemplen på rektorer som mamma har haft (jag har väldigt mycket emot kärringen som utsatte min lillasyster för mobbing) har varit att de varit utbildade inom förskola och lågstadiet.

Barn som barn, kan man kanske tycka, men personligen ser jag skillnad mellan min tid på lågstadiet då vi kramade om lärarinnan innan vi gick hem för dagen – till högstadiet där begreppet ”skolka” plötsligt blev aktuellt och man hade skåp man låste in sakerna mellan lektionerna, istället för ryggsäcken med extra saker som man hade då. Och om man är utbildad till att hantera problem som en nybliven elev kan ha så är det inte säkert att man förstår mekanismerna hos en rebelliskt tonåring.

Men det får väl bli en undersökning man kommer fram till om ytterligare 10 år.

Annonser