När man skulle få barn så läste man all skräcklitteratur man kunde hitta. Adjö sovmorgon, goddag till vaknätter.

Det visade sig senare att det inte varit något större problem. Visst har man väl fått kliva upp tidigare men sympatin när man fick sova till 7 redan de första månaderna. Och klockan 9 sussade barnen gott. Även senare så slocknar barnen fort. Den äldre lägger sig 20.30-21.00 och sover typ 20 min senare. Den yngre har då redan somnat. De får då på vardagar sova till 6.30 någonstans, och det är väl någon halvtimme till på helgerna (tack för Bolibompa, mamma får sova lite längre!)

Så man har väl haft tur med nattsömnen, för en egens skull. Det har liksom inte varit någon kamp alls.

Nu har man då kommit fram till att barn riskerar övervikt av dålig sömn. Det måste kännas hemskt skönt för föräldrar som redan har problem tack vare att barnen inte kan sova att få detta kastat i ansiktet.

Intressant, hittar en ny artikel som dessutom visar att hjärnan utvecklas mindre av nattsömn. Handlar det om att kroppen kompenserar hjärnan med fett istället, för att åtminstone få någon sorts tillväxt? Själv har jag ingen aning om hur jag sov som liten. Har heller ingen känsla av att min lillasyster hade vaknätter, men som 9-åring kanske man inte reflekterade över det så mycket.  Men hela familjen (utom storasyster) har problem med ”kraftig benstomme” så kanske var det de där timmarna som jag inte sov då.

Annonser