Det är alltid intressant att utsättas för en analys av en själv och hur man är som person, utifrån hur man skriver. Tidigare var det någon som ansåg jag var gnällig. Nu senast var det väl att jag ansåg att jag var bättre än andra för att mamma var lärare, samt att jag såg upp till män och kände mig värdefull av att racka ner på kvinnor.

Intressant synpunkt. Är den sann månntro? Resultatet är då att jag funderar på det hela och rannsakar mig själv. Jag tycker faktiskt inte jag anser mig vara förmer än någon annan på grund av min bakgrund. Eller av någon annan anledning heller för den delen. Jag tycker jag är en ganska ”normal” person, varken sämre eller bättre. Min bakgrund har ibland varit lite begränsad. Jag känner ibland att det är svårt att ha åsikter om saker och ting när det bara är teoretisk kunskap. Hur kan man bli klokare av det? Samma känsla som jag har för vissa politiker som är uppväxta i sin begränsade lilla värld inom politiken utan en susning om hur det fungerar i verkligheten.

Min fördel att överkomma detta ”handikapp” är väl att jag gärna försöker lära sig så mycket som möjligt och förstå folk. Jag observererar gärna vad folk säger, hur de säger och försöker tolka vad de menar. Samma sak med bloggar, jag försöker följa hur folk tänker. Ibland får man en aha upplevelse och känner att det här, det har jag inte tänkt på. Ibland håller man inte med, men det har ändå fått en att fundera. Å ena sidan, och å andra sidan, vilket är mina favorit argument.

Anledningen till att jag retar mig på Monica Antonsson är väl att hon var min bloggidol. Den som fick mig att börja med detta media. Mycket har hänt sen dess, och det har blivit många inlägg om Monica, trots att jag mer och mer har slutat läsa där. Det är någon gång ibland som jag söker mig dit, som en tunga till sår i munnen.

Så varför skapar jag då inlägg på min blogg snarare än att svara henne där? Jag har försökt att skriva och försöka få svar för att förstå Monica, men det fungerar inte helt enkelt. Svaren är verkligen Goddag yxskaft. Dessutom har gamla inlägg en förmåga att försvinna från bloggen, vilket gör att det är svårt att dra slutsatser. Visst borde jag ge upp men jag fortsätter ändå. Det är trots allt lite roligt att läsa och se vilka nya uppfriskande diskussioner hon kan få till. Men det är faktiskt inte bara Monica jag har sågat i min blogg. Jag har faktiskt tagit upp Genusnytt vid ett flertal tillfällen. Jag har tidigare skrivit om det så här, och det står jag fast vid:

Lite då och då går jag in på Genusnytt. Däremot är jag inte helt förtjust i denna blogg. Det finns ofta bra och tänkvärda artiklar. Men ibland blir det bara tröttsamt i sin anti-feminism. Det blir lite för mycket att ”det är synd om män”.

Men besöken där har genererat en hel del inlägg där jag kanske inte helt håller med i sak, eller vinklingen i inlägget, så  att jag blint håller med om allt tycker jag inte stämmer.

https://trollan.wordpress.com/2010/10/25/tankar-om-gentlekvinnor-och-gentleman/
https://trollan.wordpress.com/2010/09/07/jamstalldhet-i-ratten/
https://trollan.wordpress.com/2010/02/19/tankar-om-parkering/
https://trollan.wordpress.com/2010/01/07/overklagande-i-valdtaktsmal/

Läser kritiken mot anti-feminismen, till vilka jag då tydligen räknas också för att få en större uppfattning om mig.  🙂

För mig är det självklart, att inte hålla med en idiot som inom alla områden talar ner kvinnor och får de att låta, som att alla kvinnor är ute efter mannen!

Som jag ser det så kan jag hålla med en person i en sakfråga, utan att vara enig med personen i alla andra sammanhang. Att döma ut en åsikt bara för att en person jag ogillar har den åsikten ligger inte för mig. Men visst, om någon jag upplever ständigt har idiotiska åsikter plötsligt skulle skriva något jag höll med om totalt, visst sjutton skärskådar jag mina tankar lite extra då. Men även en blind höna kan hitta ett korn ibland brukar man väl säga 🙂

Nu ges ett intryck av, att kommentarerna kommer från både kriminella, MC-jäng, kvinnohatare och diverse missnöjda kvinnohatande män, som hoppar på varje kvinna som inte slickar mannen i arslet, som många kvinnor uppenbarligen gör.

Så om man inte håller helt med denna skribent då är man verkligen en riktig misslyckad person. Och detta från en som ansåg att jag anser mig vara förmer än alla andra. Visst finns det klientel som lämnar mycket övrigt att önska bland kommentatorerna, men det verkar i det här inlägget som det bara är sådana. Vilket jag faktiskt inte håller med om.

Dessutom är Pär ström totalt utan affärsmoral, som tar betalt för att kvinnor smutskastas!

Ja, det finns ju ingen som tjänar pengar på det här med feministerna, kollektiva skuldbeläggande av män och att män är djur. Nej, då är det ju oftast kvinnor, och de står väl över all granskning. Eller? Folk kan tjäna pengar på det mesta som skadar enskilda. Folk går ut och talar om vilka de har haft sex med för pengar. Skandalböcker skrivs baserat på rykten. Pengar och moraliskt rätt brukar inte alltid gå hand i hand.

Slutsatsen är väl att jag inte känner mig så träffad av kritiken. Jag är en kvinna. Jag är stolt över det. Men jag har inget ansvar för vad andra kvinnor gör. Lika lite som min sambo eller söner har något ansvar för vad andra män gör. Jag är ganska övertygad om att de flesta människor, män och kvinnor, faktiskt är hederliga.

Annonser