Nu blev jag lite rädd igen. Läste tidigare på PI om ytterligare ett fall som gått till rättegång om en kvinna som anklagar sin man och dennes pappa för misshandel.

Tillsammans har sonen och pappan stått åtalade för grov misshandel vilket avser den 4 oktober. Då blev kvinnan först mordhotad och misshandlad i bostaden av sonen/maken. Därefter flydde hon ut på gatan med sonen och dennes pappa efter sig. Enligt åklagaren ska sonen bland annat ha slagit kvinnan med en trädgren, sparkat på henne samtidigt som hans pappa höll fast kvinnan, täckte hennes mun från att skrika samt släpade henne längs marken. Sonen skrek flera gånger att han skulle döda henne och hennes familj. Flera personer bevittnade misshandeln och polis larmades till platsen.

Kammaråklagare Eva Kokkonen menar att det handlar om brutalt skamvåld från början till slut. Kvinnan har levt under ett oerhört förtryck och rent skräckvälde under minst ett års tid. Männen har hela tiden pratat om att de måste försvara sitt rykte vilket kvinnan förstört.

Och i slutet av artikeln så stod det:

Sonen/maken menar att det handlat om dispyter men han har aldrig rört henne. Pappan hävdar att han vänligt försökte få henne att komma tillbaka den 4 oktober – då hon misshandlades, sparkades och släpades längs marken.

Idag kom då tydligen domen. Och männen frikändes.

Tingsrätten utesluter inte att de skador som kvinnan uppvisade dagen efter att männen greps kan ha uppkommit på annat sätt än kvinnan har uppgett. Och de utomstående vittnen som hördes om kvällen den 4 oktober har inte hört något hot eller sett något våld, enligt tingsrätten.

Inte heller de skador som kvinnan uppvisat före den 4 oktober finns det belägg för hur de uppkommit, skriver tingsrätten i domen. Det finns också en konflikt mellan kvinnans och männens familjer som tingsrätten tagit hänsyn till i sin bedömning.

Så, i detta radikalfeministiska Sverige kan en man alltså bli frikänd från kvinnomisshandel. Vilket kanske är positivt – om det nu inte finns något tecken på det. Men samtidigt så känns det lite oroväckande om det nu ändå skulle vara hedersvåld involverad. Hur stor koll har de som bedömt fallet på detta fenomen? Hör de till Eva-Britts falang som anser att det är rasistiskt att prata om sådant? Hur stor chans har denna kvinna då i framtiden? Kommer hon få beskydd? Eller kommer hon råka slänga sig nerför en balkong om ett tag? Eller kommer hon gå tillbaka till sin man och leva lyckligt i alla sina dagar?

Men jag har inte sett domen, och inte heller förundersökningen, så jag vet inte vad man hade att bygga åtalet på. Man vill ju gärna tro att det är vä underbyggt och att det faktiskt fanns bevis. Å andra sidan har man väl efter cirkusen Assange började insett att det faktiskt kan vara så illa att åklagare inte har en susning, utan bara har en agenda och en massa prestige.

Annonser