Ibland läser man om det här med hur svårt det är för kvinnor att ta sig fram. Hur ska man få in kvinnor till vissa yrken. Jag jobbar inom data vilket då är en mansdominerad plats. Jag jobbade tidigare på en stor avdelning med en massa tekniker. Det var väl ungefär en handfull tjejer som jobbade då, så såg man procentuellt av tekniker så var vi väl i minoritet. Däremot så var det många kvinnor som chefer och som Level 2 tekniker, tidvis 100%  chefer och 70%  L2. Inte heller jag hade problem att avancera. Även om jag vilt stretade emot att bli level 2 tekniker, då jag inte ansåg att jag var tillräckligt kompetent för det. Däremot så var jag assistent team lead, och kundansvarig.

Ibland hade man då på jobbet ”Brown bags”. Det innebar att chefen fick ta lunch med ett utval människor som diskuterade lite frågor. En dag så var det dags för mig att vara med på detta. Temat var: Hur ska man få in mer kvinnor på företaget?

Där hade man då mig som representant från supporten, en av våra team leads, en säljare, någon från kundtjänst, och kanske fler. Detta var 2001-2002 så minnet sviker väl lite. Med oss satt då den manlige VD.

Så hur skulle vi då få dit fler kvinnor? Ingen av oss hade någon revolutionerande idé. Vi upplevde inte att det var något problem. Vi kunde heller inte se nyttan att få kvinnor bara för att få fler kvinnor. Kanske tänkte vi på den tiden vi suttit alldeles intill ”tjejerna från kundjänst”, där parfym lukten låg tungt över korridoren. Kanske var det att föredra framför när man gick förbi vissa av support teamen som stank svett – men det var väl ungefär lika illa. Kanske svett lukten var värre, men den var mer koncentrerad. Andnöden av parfymen fick man långt utanför dörren.

Vi kom ingen vart i den diskussionen. Den kvinnliga säljaren var väl den som pratade mest. Hon hade en massa idéer och funderingar. Men såg man på säljsidan så var väl fördelningen då och senare lite mer kvinnor än det var hos supporten.

VD försökte tala om hur svårt det var för tjejer och så, men ingen av oss från supporten kände väl igen oss i det han sa. Vi tittade på varandra, smålog och höjde på ögonbrynen någon gång.

Vi hade även support för våra nordiska grannar. Där var det färre kvinnor. När jag började så var det 1 dansk tjej, som då inte blev kvar efter6 månader, och 1 finsk tjej, som också hon fick gå. Båda hänvisade till att det inte fick komma in i teamet och att man inte var öppna för tjejer. Enligt andra så var de inte tillräckligt tekniskt kompetenta. Jag vet inte vad sanningen är, men jag tror inte det kom någon mer danska eller finska under min tid. När det gäller norrmän så var det åtmintone 1 tjej som jag känner till – och hon blev mycket populär och var fantastisk på sitt jobb, men någon mer tjej såg jag inte heller till där.

Detta hade jag inte noterat då vid mötet. Det är något jag noterade senare. Samtidigt var det samma personer som anställde personer till den svenska supporten som till den övriga nordiska. Fanns det verkligen så många kanditater som valdes bort? Jag är mycket tveksam.

Jag vet att när det var dags för oss att gå igenom kandidater och jag var med i rekryteringsprocessen så läste vi faktiskt i första hand igenom kvinnornas CV. Och när jag var med så anställdes två stycken tjejer. Det var för att de hade teknisk kompetens och fungerade bra. Men ja, de låg högt i listan för deras kön.

Annonser