Jag måste erkänna att jag är enormt dålig på att uppdatera mig på Flashback. Händer det något och någon kändis pekas ut för något så kan jag väl erkänna att jag tar mig dit för att se efter vad som händer. Dessutom tyckte jag det var bra när Aftonbladets Plus bilagor låg ute i en tråd. Men sen den stängdes så har jag väl liksom inte varit inne på trådarna. Det tycks hända mycket där inser man när man läser prat om Flashback. Och även om det naturligtvis finns vettiga människor där så är det enormt mycket osmakligt som publiceras.

I ett inlägg hos Genusnytt där en flickvän till en man i en het vårdnatstvis skrivit in så förvånas jag när jag läser kommentaren av Erik där han i slutändan skriver

Frågan är om det inte är dags att outa mammans namn på flashback!

Jag undrar hur många gånger det har lett till något gott. Framförallt har väl Daddys erfarenheter visat att det kan vara ett tveeggat svärd. Man kan inte förutsätta vad det är för människor. När det gäller barn och vårdnadstvister finns det många som har synpunkter. Och många har väldigt svartvita synsätt. Antingen är mamman alltid bäst för barnen, eller så är det mannen. Alla påstår sig ha barnets bästa i fokus men snart märks det att barnperspektivet egentligen är sekundärt. Att straffa någon annan tycks vara det viktigaste. Och det ultimata straffet är naturligtvis att bli av med sitt barn.

Ska man då ge ut information eller inte? Daddy publicerade mycket, för mycket enligt en del, så man kunde följa hur rättsvidrigt den här processen kan vara. Jag lider med honom och hans barn. Och jag tycker faktiskt att informationen var bra. Jag kunde själv dra slutsatser ifrån förhöret med dottern. Och konstatera att han hade rätt. Det var barnmisshandel. Det negativa var väl att han samtidigt med offentlig. Och med det, även hans dotter.

Jag har även läst en annan blogg. En mamma som beskriver sin kamp för sin son som tas om hand av sin far. Man kan utläsa att hon själv misshandlats av mannen och att sonen utsatts och utsetts för sexuella övergrepp. På länklistan finns många av ”överlevarna” de som berättar om hemska övergrepp de själva utsatts för. Eller i frågan om Eva-Britt Dahlström som är en historia för sig. Denna mammas blogg är den bästa i sitt genre. Den berättar om barnet. Om hur mamman och barnet varit tillsammans i vardagssituationer. Den känns verklig. Jag lider med mamman. Men ändå.

Jag har bara denna anonyma människas ord på att det är så här det kan gå till. Det låter som en fruktansvärd situation. Hur kan folk i socialnämnden agera på det sätt de gör? Det kan inte vara sant. Människor kan inte vara så hemska mot barn. Men bevisligen kan man det. När man läser om hur man struntar i barnen i Marks, i barnen i Uppsala och i andra fall. Mina barn och andras ungar. Antingen tycks man göra för mycket genom att agera genom att lämna barn till fel person, eller ta bort dem från trygghet, eller också görs ingenting alls. Eller också är det ett sätt att trösta sig genom att ändra beskrivningen av verkligheten så att den passar en själv. Kanske finns det i det här fallet något som talar starkt emot mamman.

Så hur ska man göra? Hur ska man skydda sitt barn och få upp ögonen om de far illa? Flashback går bort som forum i min mening. Jag vill väl tro att bloggar kan vara ett bra medie. Fråga Emilia Holmquist till exempel. Men problemet är att det i dessa fall finns så många sidor.

Och oavsett vilket könsperspektiv eller annat perspektiv man väljer att lägga på det hela så har man aldrig hela bilden. Folk kan ljuga, undanhålla viktig information till exempel. Vilket gör att mediastormen uteblir. Framförallt när det gäller pappors vårdnader. För tänk om pappan är våldsam? Hur ska man kunna leva med sig själv om det visar sig att pappan slår barnet?

Ja. Hur kunde de som kämpade för att mamman i Bromma skulle få tillbaka sina barn leva med detta? I det fallet var det redan klart och utrett att hon var olämplig. Men trots detta fick hon chansen att återigen skada sina barn. För någonstans tror många att mammor ändå är bra för sina barn. Hur kan en mamma verkligen vilja skada ett barn efter att i nio månader fött barnet helt själv?

Annonser