Eva-Britt Svensson försvarar vilt sitt tidigare inlägg på Newsmill:

Kvinnor misshandlas och mördas därför att de inte underkastar sig männens makt. Det gäller såväl för hundraprocentigt ”svenska” kvinnor, som för kvinnor med annan bakgrund.

Måste kännas skönt att ha förklaringen till alla våldsbrott bara så där ändå.

Jag anser att det könsbaserade våldet inte känner några sociala klasser, etniska gränser och ekonomiska omständigheter. Det könsbaserade våldet finns i alla sociala sammanhang och drabbar kvinnor oavsett bakgrund. Det handlar om mäns våld mot kvinnor, om makt, kontroll och dominans.

Japp. Men i vissa fall så är det faktiskt så att det handlar om heder. Om en kille säger till en annan svensk kille att hans syster är en hora, och kan rada upp personer som systern har legat med så är det nog ganska troligt att brodern tar till våld. Han skulle kanske helt enkelt slå ner killen som sprider ut saker om hans syrra. Kanske skulle han sedan slå sin syster med för att han anser att hon burit sig åt som en hora. Det är mycket troligt att mamman eller pappan då skulle reagera emot honom. Oavsett hur olämpligt de tycker hon betett sig så skulle det inte vara någon anledning att ta till våld.

Hade det varit till en kille i en kultur där systerns oskuld sätts väldigt högt hade nog resultatet av det här samtalet blivit lite annorlunda. Risken är att systern kunde ha misshandlats av både sin far och sin bror. Kanske till och med dödad. Hur ska hon nu kunna bli bortgift? Självklart gäller inte det alla familjer. Men den här problematiken finns.

Så, om man väljer att anlägga samma synsätt som Eva-Britt så känns det hela fatalistiskt.

Man behöver liksom inte se över problemet. Han är man och alltså dödar han för att hon vägrat underkasta sig. Fast ibland underkastar sig kvinnor väldigt mycket, och vågar inte göra ett pip medan mannen misshandlar dem och barnen. Varför görs detta våld då?

Kanske istället för att kategoriskt bestämma sig för anledningen och alltså bara skaka sorgset på huvudet att det fortsätter hända. Kanske ska man försöka bena upp problemen. Kanske kan det finnas fler faktorer som man kan ta hänsyn till och få fram riskananalyser. Det är aldrig ok att slå någon. Varken de som är större eller mindre. Våld löser liksom inte problem – utan ofta skapar de nya. Men för att kunna rädda framtida kvinnor från våldsamheter kanske man kan se över riskgrupperna och ha olika stöd i olika situationer. Utbildning, hjälplinjer, terapi för män med problem.  Whatever.

”Kulturella förklaringar hjälper inte hotade kvinnor”

Kanske inte. Men lösningar som bygger på dessa förklaringar kan faktiskt göra detta. Jag kan lova att de inte hjälps av förklaringen ”mäns våld mot kvinnor” heller.

Ännu en ung ”rasistisk” tjej, Elaf Ali har skrivit om ämnet:

Visst kan en svensk otroende man vara en misshandlare men då vänder sig offret till sin familj och får stöd. Inom hederskulturen är det familjen offret springer ifrån. Ingen kultur är bättre än någon annan men inom hedersrelateradebrott är en viss etnicitet överrepresenterad och det kan vi inte blunda för.

Och slutklämmen går inte av för hacker:

Om någon vill kalla mig rasist för att jag vågar säga att hedersbrott är ett fenomen som främst existerar i områden där det finns sefardiska judar, ortodoxa kristna och muslimer, alltså mellanöstern, delar av Afrika, Pakistan samt de områden dit dessa invandrat, så får jag stå ut med att kallas rasist. För jag tänker inte låta någon rädsla stå över min yttrandefrihet att hjälpa och stärka de utsatta.

Vi kan inte bara agera när det sker ett mord. Vi måste jobba förebyggande för att stoppa att det sker igen. Och för att förebygga våldet måste vi hitta roten. Men så länge ingen politiker vågar säga som det är, kommer vi ingenstans. Och dessa mammor, pappor, bröder och kusiner kommer fortsätta att förtrycka sina systrar och döttrar. För att vi tillåter det. För att politikerna är rädda för att bli kallade rasister.

Hear, hear!

Annonser