Etiketter

,

Om man är troende verkligen troende så måste det kännas naturligt att man ger barnen denna tro med. Jag kan förstå detta och jag förstår hur lätt det är att indoktrineras av en tro. Jag kan också på något plan förstå att om man verkligen, verkligen uppfattar att barnens liv blir förstört om man inte omskär dem att man då trots alla risker det medför. Om det gäller barnets eviga själ?

Fördelen med ”min” religion är att den känns förlåtande och accepterande. Folk kommer att fela – men de kan förlåtas. Är jag i en krissituation så ber jag till Gud. Vissa gånger löser det sig, och då ser jag andra anledningar till detta. Jag kan inte säga att jag är ateist utan jag håller väl det hela öppet. När man ibland när märker hur vissa människor kan hanteras av livet så undrar jag om det verkligen kan finnas något. Och större delen av tiden så tror jag väl att om det nu finns någon så hjälper inte denna något i det dagliga.

Jag kan ändå respektera folk som har en tro. Som förlitar sig på något högre väsen. Men jag har mycket svårt för sekter eller tro som går ut på att omvända andra. Jag har svårt med sådana som har sina egna regler – som då inte är kompatibla med lagen. Som tydligt visar att de anser sig vara förmer än de andra, de utanför deras tro. Till exempel kommer jag ihåg Livets ords representanter som ansåg att alla sorts handikapp var straff från Gud. Och i vår bygd så kunde vissa då gå och tala om detta för rullstolsburna. Även ögonproblem sas vara ett straff. Men det gällde inte för Ulf Ekman, för han hade dispens (OBS, detta var något jag läste när jag var ung pre-Internet, och idag vet jag inget om sanningshalten av detta citat, så kanske AB eller Expressen hittade på det, men det har färgat hur jag såg/ser på dem…)

Jag kommer ihåg våra libanesiska grannar. De var muslimer, praktiserande sådana vad jag förstår även om jag aldrig märkte något av det. Men de tog väldigt väl emot Jehovas vittne när de var på besök och köpte deras material. Deras filosofi var att respektera andras religioner. De var min första erfarenhet av muslimer.

När man läser mycket på politiskt inkorrekt så förstår man ganska snabbt varför man pratar islamofob. Ibland känns det som man retar sig extremt mycket på allt bara för att det är islam. Vissa saker håller jag med om och vill själv protestera emot, men ibland känns det som man letar fel.

Om man då ser på judar och muslimer så äter ingen av dem gris. Detta används som hån, och man pratar gärna om att man vill servera bacon bara för att. Själv ser jag inget problem. Att det ska finnas julskinka på ett svenskt julbord tycker jag är en självklarhet. Däremot äter jag själv inte av den. Men varför inte ha alternativ för de som inte vill äta, oavsett anledning? Jag kan respektera att de väljer att inte äta gris – men jag förväntar mig att de ska respektera att jag äter om jag önskar.

Halal är en annan öm punkt. Jag förstår ärligt talat inte skillnaden mellan vanlig slakt och halal. Jag kan inte se att det ska vara så mycket ”humanare” att slakta på vårt vis. Hittade en liten diskussion om det hela med pro och cons och även om informationen är vinklad så är det väl den känsla jag  själv haft tidigare. Så att man önskar halal slaktat kött ser jag heller inte som något större problem.

Ramadan. Vill man ha detta, eller inte?

Ramadan är den nionde månaden i den muslimska kalendern och den heliga fastemånaden, som är en av islams fem pelare. Genom att från gryning till skymning helt avstå från mat, dryck, sex och rökning ska muslimer som deltar i fastan lära sig tålamod och ödmjukhet och öka sin medvetenhet om det gudomliga i skapelsen. De ber till Gud (arabiska: Allah) mer än vanligt och önskar då förlåtelse för gångna synder och vägledning för att leva rättfärdigt och rena sig själva genom avhållsamhet och goda gärningar. Alla förväntas uppträda väl, ge allmosor (zakat), högakta sin familj och undvika våld, ilska, avundsjuka, småaktighet, girighet och ryktesspridning. Ramadan är också en tid för festligheter då familjer, släktingar och vänner träffas för att bryta fastan eller äta senare måltider tillsammans. Företag sponsrar banketter för medarbetare och kunder. Bättre bemedlade personer dukar upp och delar ut mat till de som inte har råd eller hinner hem innan solen går ner. Gator och byggnader dekoreras och påkostade tv-produktioner är mycket populära i många länder. Ramadan följs av högtiden eid al-fitr. Enligt den gregorianska kalendern flyttas tidpunkten för ramadan tillbaka med omkring elva dagar varje år eftersom den muslimska kalendern är en månkalender. Muslimer tror att ramadan är en lyckobådande månad eftersom Gud då för profeten Muhammed uppenbarade de första verserna i islams heliga skrift Koranen.

Tänker lite på en granne i bostadsrätten. Han ville inte att vi hade städningen på söndagar då han som Laestadian helgade denna dag. Nu tyckte väl vi att det oftast var en bättre dag på söndagar så oftast blev det väl så ändå. Å andra sidan kritiserade ingen honom för att han inte var med och drog sitt strå till stacken dessa gånger. Jag kan se problemen med Ramadan implementerade i nordiska förhållanden. Kan bli lång tid att klara sig utan mat under sådan lång tid. Men jag ser inte detta som ett problem för samhället i stort.

Men män får inte ta kvinnor i handen och vice versa. En man ska inte få en kvinnlig doktor och vice versa. Kvinnor och män får inte bada samtidigt. Nu börjar vi hamna på lite knepiga delar. Jag är inte alltid pro den svenska radikalfeminismen. Men jag är heller inte med på att folk ska komma hit och ta oss tillbaka till 1400 talet.

Vill man sära på kvinnor och män, oavsett om man är man eller kvinna, så finns det länder som praktiskerar detta. Som inte tror på jämställdhet. Som är för könsstympning på tjejer, vilket är förbjudet i Sverige (även om det är tillåtet på killar). Detta är ofta landet de lämnat. De är mycket välkomna att återvända dit som jag ser det och praktisera denna religion där. Om en ”svensk” konverterar så gäller samma sak där. Lev som muslim utifrån de svenska förutsättningarna – om det inte räcker, leta reda på ett land som har dessa värderingar som de föredrar.

De som befinner sig i landet som inte ställer upp på dessa regler, som inte anser att det är ok att tvinga tjejer och killar att gifta sig för att familjen anser det, som blir förföljda för dessa saker eller homosexualitet är välkommen till Sverige.  De kan fortsätta ha sin religion – och ska få accepteras med denna. Men Sverige ska inte ändra lagar eller acceptera ett beteende som strider mot lagar utifrån religioner.

Men börja prata om att införa sharia inspirerade lagar här det är inte ok (förövrigt, hur kommer det sig att jag hör om Stefan Hannas ”tjockisskatt” överallt men inte så mycket om en politiker som skrev detta brev?). Vi är ett sekulariserat land. Det är det Sverige handlar om. Därav religionsfriheten. Vi får välja att tro på vad vi vill. Men vi måste inse att oavsett om jag tror på något som säger åt mig att jag måste göra något som strider mot lagen så står lagen över min religion. Det är viktigare att jag följer denna än jag följer religiösa påbud.

Vi anser helt enkelt att demokratiska regler står över religionen, och det ska vi fortsätta med. Kanske är det någon muslim som chockas över vår sedeslöshet. Att vi har sex utan att vara gifta. Men det är något de måste acceptera. Liksom vi bör acceptera dem och deras regler som håller sig inom våra lagar.

Men till det ingår inte att vi inte har rätt att göra parodier på deras profet. Muslimer får inte göra detta. Men jag är inte muslim och står alltså inte under deras regler. Kanske man inte gillar karikatyrerna i danska tidningar (även om det fanns vissa jag tyckte var kul – andra var bara fåniga) kanske man anser att Vilks konst är mer konstig än konst så är det helt ok för dem att kritisera dessa konstverk. De får kritisera en undermålig konstnär – men man får inte hota eller se det som rättfärdigande att folk blir extremister på grund av detta för att han har rätt att uttrycka sig. De flesta offentliga personer får på något sätt stå ut med att parodieras på olika sätt. Varför ska denna profet stå utanför?

Så det finns saker i islam som jag ogillar (liksom i kristendomen, judendomen och alla andra religioner). Men vad jag förstår så finns det länder där man har islam, men ändå har lyckats med sekulariseringen. Jag tror det var om Marocko  jag tidigare läste någons inlägg som pekade på hur man löst mycket problem. Så varför tittar vi inte ditåt?

Förövrigt så rekommenderar jag alla att läsa James A Micheners bok Källan. Tyvärr verkar den inte gå att handla någonstans numer. Det är en bok som handlar om hur judendomen uppkom. Det är en intressant bok där man tar upp olika tider och olika problem. Och hur olika religioner fungerat (och inte fungerat) sida vid sida.

Uppdatering 22:10: Läste en artikel på PI som hänvisade till en intressant ledare på Världen idag. Kanske inte riktigt där jag brukar läsa. Men det fanns mycket vettigt i den i mitt tycke.

Den svenska debatten under kalla krigets dagar påminner om våra dagars. Men då var det kommunism, i dag är det islam. I svensk skola definierades skillnaderna mellan öst och väst som olika ekonomiska system. Ledande socialdemokrater – som Ingvar Carlsson – menade att exempelvis Östtyskland var ett exempel på att det kommunistiska systemet fungerade.
Den svenska hållningen, med Olof Palme i spetsen och horder av journalister i följe, kritiserade hellre USA och andra demokratier. Palme sa bland annat att vi inte ska syssla med anti-sovjetism.
Felet var att man inte talade om frihet och demokrati. Visst hade man bakom järn- och bambu­ridåerna andra ekonomiska modeller – som misslyckades katastrofalt. Men det var framför allt ofriheten och förtrycket som var det dominerande.
/../
Samtliga 57 muslim­ska länder i världen vill att det globalt ska vara förbjudet att kritisera islam och Muhammed. Den pakistanske guvernören som mördades nyligen ifrågasatte landets blasfemilag. Men 500 moderata imamer har sagt att man inte ska sörja guvernörens död för blasfemilagen är bra. Man hotar med att den som sörjer ska gå samma öde till mötes som guvernören.
Många i Pakistan anser att självmordsbombande är fel, men 75 procent, cirka 140 miljoner pakistanska muslimer, menar att den som lämnar islam bör bestraffas, gärna med döden.

De som led mest under kommunismen var  medborgarna i kommunistiska länder. I dag saknar medborgare i islamska länder demokrati och mänskliga rättigheter. Vi är alltså inte emot muslimer – tvärtom. Men vi får inte upprepa den svenska undfallenheten mot diktatoriska system som var legio under kalla krigets dagar.
Må ropen skalla, frihet till alla – även för folken i muslimska länder.

Annonser