Etiketter

, ,

Hittade en film om en nysvensk man hos politiskt inkorrekt. Mannen är fly förbannad över att hantverkaren har placerat sin bil bakom hans garage. Själv är jag ingen stjärna när det kommer till backandet. Jag föredrar att köra framåt. Jag lyckades backa i diket när jag övningskörde och då valde jag taktiken undvika istället för att riskera något. Men inte ens jag skulle ha problem att ta mig ur garaget även när hantverksbilen står där. Det finns liksom tillräckligt med plats. Och jag har svårt att förstå personer som ilsknar till och skriker på det sättet. Jag skulle tycka det var en väldigt obehaglig situation om någon okänd stod och skrek åt mig på det sättet.

Jag har tidigare jobbat med telefonsupport. Det har funnits många jobbiga situationer för kunder. Tillfällen när man skulle kunna förstå upprördhet. Jag har mött sarkasm, ilsken mamma som spottar och fräser för att hennes 20-åriga sons dators problem inte täcktes av garantin (denna kvinna började till och med hota folkmen det kändes mer patetiskt än hotfullt), det har varit olika nationaliteter på dem.

Men endast en gång har jag träffat på någon som likt denna skrikhals högt och tydligt skrek åt mig vilken jälva idiot jag var, och han skulle minsann inte behöva fixa något utan vi fick minsann komma dit och laga denna maskin. Jag kommer inte ihåg exakt vad problemet var. Men jag kommer ihåg skrikandet. På dålig svenska. Jag försökte för mig själv ursäkta hans beteende med att han kanske inte förstod svenska så bra, och det är klart att det är frustrerande när datorn inte fungerar. Någonstans tror jag också jag såg det som en ursäkt att det säkert inte var kul för honom att han när han då behövde hjälp måste prata med en kvinna. I slutändan så löste det sig. Hans son (7 år var min gissning då…) som var betydliget bättre både på datorer och svenska fick ta över och honom kunde jag guida och på så sätt få honom att lösa problemet. Efter detta lugnade sig pappan. Och allt var frid och fröjd. Inte en ursäkt visserligen.Nu har jag pratat med fler på dålig svenska – och även om de varit upprörda så har de inte gått över gränsen så det har väl inte känts som ett allmänt beteende.

Jag tänker på honom ibland när jag läser om hur vissa personer plötsligt får ett extremt utbrott. Till exempel när den äldre kvinnan i Landskrona dog efter ett ”möte med människor” eller hur nu Britta Svensson lyckades uttrycka det hela.

Vi har kulturella skillnader och det kan jag acceptera. Men jag minns fortfarande hur jag darrade efter samtalet över telefonen. Hur obehagligt det kändes. Detta var någongång 2001-2002.  Om någon skulle stå och skrika på mig på det sättet som den här karln på filmen? Jag hade flyttat bilen direkt kan jag säga. Några tårar hade det nog också kommit. Och jag hade nog hållit mig väldigt långt ifrån den där bostaden… Frågan är om jag ens varit i skick att köra bilen efter detta.

Jag försöker fundera om jag någonsin sätt en västeurope bete sig på det sättet, skrika helt oprovocerat. Och svaret är naturligtvis ja. Och det känns lika obehagligt då. Men det har då ALLTID varit alkohol involverat. På något sätt är åtminstone jag mer beredd på utbrott och irrationellt beteende då. Jag skulle backa iväg lika kvickt då naturligtvis. Men jag hade inte varit lika rädd för personen när de nyktrat till.

Men för mig känns det värre att veta att en del människor tycks sakna den här spärren även i nyktert tillstånd. Jag vet inte vad man ska kunna göra åt en sådan sak. Någonstans så känns det för mig som jag vill leta efter sätt att förhindra att det inträffar. Man ska vara försiktig och tassa runt på tå runt personer för att inte riskera att reta upp dem. Men hur vet man vilka det är? Ska jag alltid veja åt sidan om det kommer en mörkhyad människa? Ska jag ge upp parkeringen, böja mig för personens vilja direkt för att inte riskera reta upp dem? Borde det inte någonstans istället förklaras att det är fanimej inte ett ok beteende. Även om personen du möter tycks vara en komplett idiot som säger något rasistiskt till dig så ger det inte dig rätt att ta till våld. Men det känns som vi misslyckas med att förtydliga det. Både i media och även i rätten känns det som.

Annonser