Etiketter

, ,

Jag har inte träffat Katri Linna och jag vet inte hur hon är som person. Däremot så har jag förstått att jag nog inte hade velat ha henne som chef. Rösterna som varit kritiska mot henne (och DO) har varit många och hennes ledarskap – eller kanske brist på ledarskap har visat tragiska resultat i enkät.

Jag har själv jobbat på ett företag som haft såna här enkäter. Där bedömdes cheferna utifrån svaren de anställda gav. Var inte de anställda positiva så fick de stå till svars för detta. Ibland kändes det orättvist. Vissa gånger kanske saker och ting var dåliga men det berodde på riktlinjer högre upp. Å andra sidan så handlar det lite hur mycket chefen då lyckas filtrera, se till att de anställda ändå har en möjlighet att göra jobbet. Om det är alltför många oklarheter så fick de ta diskussionerna uppåt. Föra fram synpunkterna – och i de fall det inte lyckas ändra riktlinjerna ändå se till att de anställda var ok i situationen.

En annan punkt som alltid, alltid lågs långt ner var samarbete mellan avdelningar. Detta är något som jag noterat ofta fallerar. Ingen tycker att det fungerar. Men en gång så bestämde man sig för att verkligen fokusera på denna punkt. För poängen var att man ska ha bra resultat på alla enkäter. Både internt och ut mot kunder. Det man gjorde då var att ha en eskalationspunkt mellan avdelningar. Alla diskussioner gick då genom denna person. Denna person råkade då vara jag. I mitt tycke så blev det bara värre, det var helt j-a omöjligt att samarbeta med vissa avdelningar som inte befann sig ens i samma land. Men nästa gång man hade undersökningen visade det sig att man faktiskt förbättrat punkten radikalt. Det var bara en i teamet som hade gett dåligt på den uppgiften. Guess who 🙂 Visst kunde det vara jobbigt att själv stånga huvudet blodigt i vissa diskussioner – men å andra sidan upplevde de andra inte dessa problem. De upplevde att saker och ting som de förut jobbat mycket med, även om det inte var många ärende per person så var det irritationsmoment. När det enbart var en person som tog alla ärenden så kunde man se trender, tendenser och sätta upp processer för dessa fall. Så även jag märkte naturligtvis av förbättringarna. Så småningom.

Jag tänker på den erfaranheten när jag läste kritiken mot Katri Linna. Jag lyssnade till och med på reportaget i radion där man först tog upp kritiken – och hon sedan fick svara. Och hennes inställning var – glöm inte bort det positiva! Och hon själv kände inte alls igen sig i beskrivningen.

Jag funderar hur jag skulle reagera. Om jag hörde att folk skulle säga sådant om mig. Oavsett om jag kände igen mig eller inte så skulle jag nog tycka det var dags för en timeout.Kanske är det omöjliga förutsättningar som hon hade. Möjligen. Troligen. Men någonstans så har det slagit slint. Om allt är påhitt och folk ljuger ihop det hela , och hon inte har gjort det då finns det ett stort problem som man måste adressera. Då kan man inte fokusera på det positiva. Om man har rätt och hon agerar på det irrationella sättet som det sägs vilket skapar en jobbig och otrygg stämning och hon inte inser det själv – då finns det stora problem med det.

Jag tyckte att mitt gamla företag tog dessa enkäter ibland på lite för blodigt allvar.Men när jag hörde Katri Linnas ”försvar”, då såg jag det hela i ett nytt ljus. Varför ska man göra enkäter om hur anställda mår om man sedan struntar i resultatet? Vad sänder det för signaler till de anställda?

Bortsett från hennes chefsegenskaper så har jag mycket emot DO som myndighet. Det finns så många knepiga utspel från det hållet på sista tiden.

Men det är min åsikt – och anledningen till att jag är glad över beslutet att hon nu har förflyttats. Nu är visserligen inte alla lika nöjda över vart hon landade, men ändå. Men naturligtvis finns det kritiker till att hon fått gå. Läser Kitimbwa Sabuni artikel på Newsmill.

”Katri Linna offras på islamofobins altare”

Katri Linna har som diskrimineringsombudsman visat en genuin kunskap om vad rasism är för något och därför kunnat vara en tydlig röst mot strukturell diskriminering. Därför är det en stor förlust att hon nu tvingas bort från sitt uppdrag. Till Linnas bedrifter hör att hon trots de rådande antimuslimska stämningarna har valt att stå upp för religionsfriheten och tolka diskrimineringslagen sådan som den är i det uppmärksammade nikabärendet och innan dess genom att driva det så kallade handskakningsmålet.
/../
Katri Linnas brott är att hon stått upp för de mänskliga rättigheterna utbildning och religionsfrihet och arbetat för att upprätthålla diskrimineringslagstiftningen. Meddelandet som skickats i och med att hon nu i praktiken avskedats är klart och tydligt. Den som uppfattas som muslimkramare får betala ett pris. Katri Linna har precis betalat det.

När det gäller handskakningen – jag trodde vi levde i ett jämtällt samhälle där man inte fick göra skillnad på folk utifrån kön. Det var ju bra att DO talade om att det är helt ok att kränka mig som kvinna. Om det är en muslim vill säga.

Och rättighet att alltid använda Niqab? Har jag rätt att kräva att mina barn inte ska tas om hand av en människa som döljer sitt ansikte helt och förklarar det med att hon inte får visa hud för deras pappa? Varför ska man ha rätt att göra allting? Jag vill inte ha förbud – men jag vill heller inte att det ska vara en rättighet.

Sen har man då ST fackordförande på DO som försvarar Linna:

Nikell har tidigare försvarat Katri Linna i debattartiklar och riktar nu kritik mot vad hon kallar ”den osakliga debatten” som lett fram till Katri Linnas avsked.
-Jag tycker mediedrev av det här slaget är odemokratiska och jag tycker det är tråkigt att regeringen valt att agera i samband med ett sådant här drev, säger Eva Nikell.

Jag funderar lite på mediadrev. Jag har läst många som varit kritiska, man har tagit upp anställda och fd anställda som vittnar om att de mår dåligt. Mår man dåligt leder det i många fall till sjukskrivningar. Är det inte bra om man gör något för att förbättra måendet på en arbetsplats?

Invändningarna handlar om hög personalomsättning, många och långa sjukskrivningar, chefsbyten, dyra konsulter, omorganisation och orimligt hög arbetsbelastning. Och på myndigheten som ska bekämpa diskriminering anser sig var tionde medarbetare vara diskriminerad, enligt en arbetsmiljöstudie.

I en kommentar till den artikeln skriver Eva Nikell att texten är snedvriden och att textförfattarna inte tagit med alla åsikter på arbetsplatsen. Hon skriver att ST Press förmedlar en felaktig bild och därmed deltar i ett mediedrev mot DO och Katri Linna.

Så, om majoriteten är nöjd och glada så är allt bra då? Plötsligt förstår jag lite mer anledningen till att folk upplever sig diskriminerade på DO….

Men ok, hon har då skrivit en försvarsartikel. Kanske är vissa saker sant där. Men nej, det övertygar ändå inte mig.

 När Katri Linna försvarar gravida kvinnors rätt på arbetsmarknaden eller gentemot Försäkringskassan, när hon försvarar muslimers rättigheter att ha ett jobb eller få en utbildning, när hon kritiserar fackföreningsrörelsen för att inte ta sitt ansvar för arbetet mot diskriminering i arbetslivet, när hon försvarar transpersoners rätt att vara sig själva eller kritiserar Sverige för att vi inte lever upp till de internationella konventionerna när det gäller samers eller romers rättigheter – då kan man inte komma åt henne med hjälp av att kritisera DO:s verksamhet.

Jag kan nämligen skriva under på allt detta. Men jag anser inte att man ska få en utbildning och kräva att få använda Niqab. Satsa på distansutbildning om man vill separera sig från andra studenter. Jag anser inte att man visar stort intresse för att själv få ett arbete när man vägrar hälsa på en kvinna. Så kanske handlar det lite om vilka ärendet hon valt att driva. Kanske handlar det om att hon gått i Leif Silberskys skola – ju mer mediaplats desto bättre är det. Så klart att hon driver frågor som kommer att ge mediala framgångar och reaktioner. Undrar vem som har gjort mest för SD:s framgångar egentligen…

Annonser