Etiketter

, ,

I julas läste jag Anna Laestadius artikel. Krönikören som skiter i killarnas problem. Jag tog då upp killar som tagit livet av sig. Och spekulerade i hur hon såg på dessa killar. Nu har jag hittat en ny vinkling. En 18-årig kille som berättar om sitt självskadebeteende. Och den extrema hjälp han fick (Finns det något problem? Nej! Ok).

Jag gissar att det finns såna människor som Anna Laestadius på skolan med. Och det tycks finnas sådana människor på andra skolor med, för det tycks inte som han är ensam. Framförallt får jag den känslan när jag läser kommentarna till blogginläggen. Det är där 2 mammor som känner igen problemet samt en tjej med självskadebeteende som fick hjälp – med en killkompis som förvägrades hjälp.

Jag är så glad att denna 18-årige norrlandskille som själv tog itu med saken vågar stå upp för det hela. Att vara en som ger röst till unga killar. De har också problem i den åldern – varför ska man vägra se det? Jag skulle vilja höra hennes svar till Anders. Han har skrivit debattartikel på ämnet nu, så hon har väl chansen än…

Det är sådana som Anna Laestadius fast förankrad i sitt könsstereotypa träsk som gör att jag aldrig i livet vill kalla mig feminist. Hon är med och skapar en mardröm av ordet, jag mår illa av att läsa hur hennes människosyn är. Jag vill inte att hon på något sätt ska vara med och påverka den världsbild som mina barn har. Jag vill kunna hjälpa dem att bli de personer de själva blir utifrån värdegrunden, du ska inte slå, stå upp för dig själv och diskutera gärna dina åsikter, men respektera andra människors som har andra åsikter och tro, lyssna gärna på dem. Döm inte folk utifrån kön, etnicitet, sexualitet, var de kommer ifrån mm. Men hur ska jag kunna få fram att man inte ska döma andra människor efter kön när det gång på gång trummas ut av ledande journalister i tidningar man kanske fortfarande inbillar sig är något seriöst. Män gör si, män gör så för att de är män. Det ingår i deras mansroll.  

Därför kallar jag mig humanist.

Annonser