Etiketter

,

Igår så läste jag en artikel med rubriken: Sexuppsats i skolan upprör förälder. Det handlar då om 14-åringar som ska skriva en uppsats om antingen självupplevd sexualupplevelse – eller sina drömmar. Och då fanns det vissa kriterier för att få VG.

Detta var samordnat med sexualkunskapen. Naturligtvis så kan man här välja att  se protesterna mot detta som den gamla vanliga ”moralpaniken” som huserar i Sverige. Och visst kan jag förstå den infallsvinkeln, i många andra fall.

Andra pratar om hur jobbigt det är för barn som utsatts för sexuellt våld. Och där kan jag också förstå problematiken.

Men sen har man då det lite vanligare problemet skulle jag gissa. Sådana som mig. Jag som faktiskt inte pratat sex helst. För mig är sex rätt privat. Jag har sex, men hur och när och sådant känns liksom lite för mycket något som ingen annan har att göra med. Nu har jag då vänner (och syskon…) som inte alls har mina hämningar så jag kan lyssna på andras berättelser och jämföra. Min debut var också rätt sen om man jämför med vänner och bekanta. Men det fanns väl heller inte så många situationer där det kunde ha blivit tidigare om man säger så – så det var väl inte något val att jag minsann skulle hålla på mig.

Ett annat ord för en person som mig är väl pryd. Jag accepterar och respekterar andras sexualitet även om jag kanske blir lite chockad eller förundrad av vad som förekommer, men om folk själv är ok med det så ser jag inte varför jag ska komma och döma.

Men jag har dessa känslor idag. Jag var än blygare i 8:an. Jag var ”dökär” i många olika killar och drömde väl lite om att ”göra det” med dem.  Men hur, så långt tror jag inte ens jag vågade spekulera i mina dagböcker.

Naturligtvis läste jag böcker där man kunde lära sig mycket om hur det går till. På 80-talet fanns det väldigt mycket ”tantsnusk” böcker där man kunde lära sig det mesta. Inte minst Sagan om Isfolket var väl en bra lärare om man uttrycker det så. Jag läste även Grottbjörnens folk och Hästarnas dal. Den senare gick rätt fort att plöja då jag tröttnade på allt sex så jag började hoppa över vissa stycken som var tråkiga/besvärande.

Sexualkunskapsämnet var helt enkelt en pina för mig. Jag tyckte det var så pinsamt att höra en vuxen person prata om sex. Att läraren i fråga dessutom var en granne gjorde väl inte det hela bättre.

Däremot älskade jag att skriva när jag var ung. Min ambition var att bli författare eller journalist. Jag hade aldrig några problem att fylla sidorna med berättelser. Tyvärr var väl min handstil inte den bästa, framföallt inte när jag blev ivrig, så det var väl inte helt enkelt att tyda den för stackarn som skulle betygsätta det hela sen.

Men bara tanken på att skriva en sexuppsats och betygsättas på den utifrån inlevelse känns helt horribelt för mig. Om jag inte ens vågar skriva saker för mig själv. Hur skulle jag då kunna skriva det för någon annan. Och riskera att få IG?! Tänk om det skulle bli det betyget i verkligheten med? Det är väl något många oskulder är oroliga för.

Maria Ahnlund, lärare på Kastanjeskolan, är uppriktigt förvånad över att uppgiften kan upplevas som integritetskränkande.
– Man behövde inte skriva om en egen upplevelse, utan kunde välja ett alternativ där man låtsas vara en annan och alltså hitta på en historia, säger Maria Ahnlund

Well…

Detta var då alternativen idag:

Uppgiften ”Första gången” tillhandahöll tre olika alternativ. Det första var att eleverna skulle föreställa sig som motparten i någon av de texter de läst ”Du skriver till en kompis, som du brukar berätta allt för, och berättar det du varit med om”. Det andra var ”Första gången, skriv en kort påhittad berättelse” medan det sista alternativet löd ”Så var det för mig/Så hoppas jag att det blir”.

Jag kan så väl förstå den här stackars eleven som tagit upp det med föräldrarna. Jag ville ha bra betyg – det var något som var viktigt för mig. Men hur skulle jag klara av att se läraren i ögonen efter att de läst mina tankar. Tänk om jag verkade för van? Eller okunnig? Vad skulle de tänka om mig fortsättningsvis?

Det är en känslig ålder. Det finns de som klarar detta med bravur. Men så finns det sådana som mig. Sådana som vill göra sitt bästa för att få bra resultat i skolan. Men någonstans måste man få lov att sätta en gräns. Och för mig är det att dela med mig av sexerfarenhet. Det måste få vara privat om jag väljer det – och om jag skriver något som är hittepå – så delar man med sig av sina egna tankar och drömmar, och jag kan inte se att det ska ha att göra med någon annan. Framförallt inte en lärare. 

Så jag är glad att man väljer att ha med ett neutralt alternativ med i fortsättningen. Jag hoppas bara att det inte innebär att man per automatik får lägre betyg genom detta.

Det är trots allt positivt att skolverket är kritiskt till det hela. Jag tycker uttalandet att det är skillnad att vara personlig och privat är väldigt bra sammanfattat.

Annonser