Etiketter

,

I dag när jag har funderat på betyg så har jag även funderat lite på lärare. Vilka lärare som jag har lärt mig mest av. Och jag kommer fram till att lärare som jag har uppskattat mest är de som haft auktoritet. Som har fått respekten av eleverna helt enkelt. Hur de gjorde är svårt att säga. Man ska inte göra som den nyutexaminerade kemifröken vi hade på gymnasiet som när hon blev kallad gammal av en elev tårögt förkunnade att hon kunnat vara hans syster, #Fail som det heter på Twitter-språk. Men jag tror att det som var viktigaste för en lärare var att de hade regler. Och dessa gällde. Problemet är väl att det är svårt att sätta regler i dagens skola.

Om man inte vill att eleverna ska sitta och skicka SMS, vad göra? Ta ifrån dem telefonen? Nej, det är kränkande. Om man inte vill att de ska släntra in en kvart senare mitt i lektionen, kan man låsa dörren? Hu, vilken tanke, nej, då får man skolchefen på sig. Det hände på min skola. Nästan så jag tänker med nostalgi på tuggummi tavlan som en av våra lärare körde med. Den som han haft de senaste 10 åren som elever fick sätta sina tuggummin på. Fräscht, knappast. Men å andra sidan så ville man ju inte ha fram det – så det var inte så många som körde tuggummin på hans lektioner. Sen kanske just denna lärare inte hade den mesta respekten heller. Men det är svårt att veta hur man ska göra heller. En del har det – och andra inte. Men det är intressant att se att jag inte är den enda som uppskattade dessa lärare.

Min mamma som nu är pensionerad arbetar som vikarie på en annan skola berättade en anekdot från den skolan. Hon började säga att hon skulle prata om något väldigt viktigt och saker man behövde eller hur hon nu uttryckt det, och då hade en kille lågt sagt ”Penis”. Lugnt talade hon om att det visserligen stämde, men inte var just det som hon tänkte prata om nu. Jag tror just det här att våga prata med elever, skoja med dem, utan att förlöjliga dem eller låtsas vara en kompis är en bra väg. En lärare är inte en av eleverna. Försöker de tro att de är det – då misslyckas man. Men man måste tycka om eleverna. Ha respekt för dem. Kunna lägga sig på en nivå så att de kan förstå vad man säger, utan att vara på samma nivå som dem när det gäller mognad.

Som lärarunge med ambition av att bli lärare så ligger hela skolan mig nära hjärtat. Ibland funderar jag på hur livet hade blivit om jag fullföljt ambitioner och satsat på läraryrket. Men när man läser allt skit som folk öser över lärarna så är jag ändå rätt glad att det inte blev så.

Problemet med skolan som jag ser det började med Göran Persson och Lärarförbundet.En ohelig allians som ledde till att skolan kommunaliserades. Jag vet inte om det var i den vevan man började sätta rektorer på högstadiet var utbildade att hantera barn upp till 6-år. I alla fall på min skola. Möjligen var de bra på dessa barn. Men de rektorer som hamnade på ”min” skola verkade i alla fall inte ha så bra koll på villkoren för lärare till lite äldre barn. När jag gick i 3-an så hade vi en enda lärare i alla ämnen. Denna lärare gav vi en kram till när vi gick hem. Så såg det inte ut när man kom upp i högstadiet. Där hade vi olika lärare i olika ämnen. På förskolan och upp till 6-an så var vi bara en klass per årskull. När vi kom upp i högstadiet så var det fyra olika skolor som gick ihop till en ny skola. Det var helt enkelt skillnad. Men i många fall uppfattade inte rektorerna skillnaderna. De hade svårt att förstå de nya problemen. Mobbing i förskolan skiljer sig till viss del från mobbing på högstadiet. Problemen är inte riktigt detsamma för en 6-åring och en 13-åring. En lärare som har hand om elever fullt ut som klassläraren i låg och mellanstadie har kanske möjlighet att uppfostra barnen. Men hur ska en ämneslärare som träffar eleven ett visst antal timmar i veckan kunna påverka sådant? Det viktiga där ska väl vara att kunna nå fram till eleven, väcka intresse, motivera och nå de förväntade resultaten. Det är väl det jag tycker borde vara det viktigaste. Men det känns inte som det är det idag.

Helena von Schantz har tvålat till svarat Malin Siwe angående lärarnas roll. Och varför Malin Siwes kritik är uppåt väggarna. Vill man vara snäll kan man säga att det speglar mycket okunskap från hennes sida. Vill man vara elak kan man läsa hennes egna invektiv och fundera på vad man skulle vilja säga 🙂

Annonser