Etiketter

, , , ,

Jag har saknat debatten från islamska imamer. För att höra en annan syn. De som har fått representera muslimerna skapar oftast mer en känsla av vi och dem. De verkar inte se eller vara lyhörda för problemen med hederskultur och kvinnans ställning i samhället. Så hur ska de vara med och bidra till ett ”jämställt” samhälle när det tydligen inte är applicerbart på dem?

Men nu, äntligen, så kom det en vettig debattör. Hassan Moussa skriver på Newsmill.

Detta ställningstagande tvingar Islams religiösa ledare och förespråkare för politisk islam att ge upp idén om att äga den absoluta sanningen, att man ständigt är offer för konspirationer och sluta leva på slagord och enbart prisa och hylla forntida islamiska historia. Istället kommer man att börja laborera med ett samhälleligt politisk program med kreativa idéer som understryker statens civila karaktär, försäkrar principen om medborgarskap, ett program som inte förvägrar etniska grupper, som har levt i arabvärlden sedan post-islamiskt tid, sin identitet, kulturella och religiösa rättigheter
/../
Ett samhälleligt politisk program som tar hänsyn till den aktuella verkligheten och introducerar en ny tolkning av de muslimska civilisationernas ståndpunkt, och en ny strategi för relationer mellan män och kvinnor i det samhälleliga och politiska området, alltså erkänna kvinnan som en fullvärdig partner i revolutionen och staten, långt ifrån den maskulina tolkningen av religiösa texter.

När jag läser på lite om Hassan så hittar jag fler saker som gör mig sympatiskt inställd till honom. Han har redan tidigare flaggat om extrema muslimer i landet. Men detta har inte tagits på allvar. Syns inte. Finns inte som vildvittrorna mässade.

Lustigt nog så hittar jag nu en annan person som 2004 pekade åt samma håll.

Nalin Pekgul är en allt tyngre maktfaktor inom socialdemokratin: ordförande i kvinnoförbundet, ledamot av partistyrelsen. Hon uppger sig vara ”troende muslim”, och framträder allt oftare som ett slags talesman för vad som påstås vara ”vanliga muslimer” i Sverige, varmed förstås muslimer som inte är militanta islamister.
/../
”Jag är inte förvånad. För under lång tid har ju många, låt oss kalla oss vanliga muslimer, vetat att de här extrema grupperna blir starka.”
Ser man på. En högt uppsatt person i det svenska samhällslivet berättar – som en självklarhet – att man sedan ”lång tid” känt till att extrema islamistiska grupper blir starka i det svenska muslimska samhället.

Jämför detta då med Ms Denial A.K.A Helena Benaouda som trots att svärsonen två gånger  tidigare varit misstänkt för terrorism så var hon aningslös.

Kanske hade varit ett läge för Nalin att tagit ett snack med ordförande för det muslimska rådet om vad som händer i samhället. Det tycks ju ha varit uppenbart för många andra förutom just rådet. Vilket för fram lite frågetecken. Var man aningslös – hur lämplig är man på den posten. Och om det inte är att man är ovetande – medverkar man själv till mörkningen? Finns det fler människor där i rådet som säger sig vara ovetande om att dessa strömningar faktiskt finns i Sverige?

Och sen. Om nu Nalin Pekgul verkligen vill göra något för samhället – varför kan inte hon istället för att jaga en feministisk statsminister gå ut bland muslimer och berätta om vad som fick henne att ändra åsikt. Varför hon inte i slutändan ville döda någon för sin egen övertygelse, varför hon valde SSU istället. Kanske hon skulle göra nytta som en positiv kraft där bland yngre muslimer. Jag förstår inte hennes tystnad i ämnet på senare tid. Å andra sidan:

Nalin Pekgul skulle dö med dynamit kring midjan för kurdernas sak.

Först vid 20 års ålder och som medlem i SSU insåg hon att kampen kunde drivas annorlunda.

På något sätt så saknar jag ett visst fördömande av att döda oskyldiga här.

Annonser