Etiketter

, ,

Mammor besvikna när pojke föds var rubriken på Genusnytt idag.

Nyförlösta mammor blir oftare nedstämda efter att ha fått en pojke. Det visar en studie på 2 000 nyblivna mödrar i Uppsala län.

Lite intressant. Till att börja med så tycker jag översättningen nedstämd till besviken kanske är lite felaktig.

Jag hade en viss depression efter båda mina födslar. Inte för att jag fick söner eller var besviken naturligtvis. Det var lite olika saker som triggade det hela. Men det ledde i alla fall till ett halvt dygns gråtande. Min syster som har 2 döttrar har inte upplevt samma sak. I mitt fall kan jag garantera att det inte var besvikelse. Hjärtat var så uppfyllt av det nya lilla perfekta livet som helt klart var det vackraste barnet på BB så någon besvikelse fanns det inte.

Så varför då gråta? Ja, i det andra fallet så började det med att jag tittade på ett CSI avsnitt med ett döende barn. Och sen kunde jag inte sluta gråta. I det första fallet tog min älskade katt det väldigt hårt att inte vara enda barnet i familjen så hon började fräsa åt mig. Det tog några veckor innan hon kunde tänkas gå nära mig igen. Några månader innan hon accepterade mig helt. Klart att det är naturligt att man gråter ouphörligen då. Eller hur?

Pär Ström ställer frågan vad det kan bero på. Om det nu är så att det är färre flickmammor som drabbas av dessa baby blues så vore ju det faktiskt väldigt intressant att forska vidare på. För även om jag mådde dåligt så var det ganska snabbt avklarat. Det finns de som har drabbats av längre ordentligare depressioner och om man kan få fram orsaken lite mer så kanske det är lättare att komma med en lösning. 

Kanske får man ”manshormon” i kroppen under graviditeten, och sedan när dessa sköljs ut så blir det hormonella rubbningar som kan leda till nedstämdhet. Who knows… Men jag skulle kunna vara en av dessa kvinnor.Och jag var fullständigt nöjd med mitt barn. Men efter några timmars gråtande var jag redo att skriva in mig själv på psyket.

Eller också kan man ut vissa av svaren från GenusNytt:

Enkelt svar på din fråga: pojkar och män har låg status i samhället.

Kanske kan det bero på att media matar oss med kvinnor och flickor. I Sverige är det bara flickor och kvinnor som räknas. Män existerar inte i media och politikernas värld. Men så är också feminismen gammalmodig och mossig med en extremt unken manssyn!

Jag är övertygad om att en mor som föder ett barn instinktivt värnar om sitt barn lika mycket om det är en pojke eller flicka. Självklart!
Däremot är det mer riskfyllt för en pojke idag än för en flicka att växa upp idag på många olika sätt.
Det finns otaliga exempel på hur media låter sjuka feminister komma till tals med diverse fördömanden mot barn av pojkkön där pojkar utmålas som en sämre sort än flickor.
Det är självklart att den negativa bilden av pojkbarn som utmålats av feminister upptas mer eller mindre omedvetet av mödrar i form av oro vilket kan leda till nedstämdhet.

Ytterligare ett bevis på kvinnors manshat. Men det visste vi ju redan.

Är det bara jag, eller är inte detta ett väldigt bra exempel på hur man bidrar till könskrig?

Annonser