Etiketter

, ,

I år, liksom alla andra år, satt jag bänkad framför melodifestivalens deltävlingar. Det är en tradition lika fast rotad som Kalle Anka. Men efter första tävlingen och kvalitéen på bidragen då så kände jag närmast lust att ge upp. Varför skulle jag fortsätta utsätta mig för detta? Det känns som det blir sämre och sämre ibland.

Men så har jag då en liten 6-åring hemma. Och han älskar melodifestivalen. Så glädjen kom tillbaka. Och för första gången på många år så hittade jag en favorit som jag verkligen gillade – som dessutom vann! Vete sjutton om det har hänt sedan Herreys tid 🙂

Det var inte bara min favorit, utan även sonens.Det enda jag inte gillade egentligen var den här glasväggen. Jag tyckte inte att den riktigt passade in. Så om den nu försvinner så är jag helt ok med det.

Någon kommenterade att låten handlade om en kille som vill bli populär för att ligga med en tjej. Och det stämmer ju faktiskt.

Å andra sidan så är det väl det jag gillar i den. Enkelheten. Visst är den riktad till ”fjortisar” men varför ska alltid dessa tonåringar ses som något negativt? Saker och ting som nu känns fånigt och ytligt och man överhuvudtaget inte kan förstå var viktig för en själv på den tiden, var trots allt viktigt. Det var surrealistiskt att tänka sig ett liv utanför skolan. Som en outcast på skolan hade jag drömmar om att bli populär. Att vara någon annan, och den personen skulle naturligtvis vara populär, helst bland killarna jag då var intresserade av (fanns ett gäng att välja på som gärna fick falla för mig…). Så att lyssna på en sådan här låt ger mig flashbacks till den tiden.

Kritik nummer två är väl att det är ett plagiat. Framförallt Oh mama. What else is new?? Hur många plagiat finns det inte i dessa sammanhang? Jag älskade dessutom Oh mama på den tiden det begav sig. Att inledningen låter exakt som Rasputin av Boney M försämrar heller inte mitt intryck. Också en bra låt.

Och ja. Dessutom gillar jag att Eric Saade är så extremt snygg/söt. Man blir glad bara av att se honom. Sen kanske det blir ungefär samma känsla som i de amerikanska ungdomsfilmerna när den ”fula” tjejen får av sig sina glasögon och plötsligt blir skolans skönhet. Han behöver verkligen bli ”Popular” för att vinna tjejer. Självklart..

Så jag hoppas det går bra i den stora tävlingen- men egentligen bryr jag mig inte så mycket vilket som. Den största behållningen är just det här med deltävlingarna, och att följa twittrandet under tiden.

Lista på mina föregående års favoriter:

2010: Keep on Walking/Manboy/Kom. Anna Bergendahls låt var jag förvånad ens kom till final. Tog några gånger att lyssna innan jag gillade den – i det här läget måste den sitta redan första gången.

2009: Där hade jag ärligt talat inte någon favorit. Ingen kändes så här jättebra i finalen. Jag var väl nöjd med Malena Ernman då jag tyckte hon stack ut och tänkte det borde ha gett mer poäng. Men icke.
2008: Tveklöst BWO – Lay your love on me….

2007: Jag älskade Marie Lindberg – Trying to recall, och sedan så var Cara Mia med Måns. Men jag var väl ok med The Ark med för den delen.

2006: Tittar igenom detta årets låtar och inser att det inte fanns någon jag gillade så mycket i finalen. Åtminstone inte som levde kvar efteråt. Har för mig att jag tyckte om BWO då med, men jag kan nu inte ens komma ihåg låten så den gjorde nog inte samma intryck som 2008. Men jag tyckte väl att Carola var ok, så jag var inte så missnöjd med vinsten då heller.

2005: Då var det nog Nanne som var min favorit, Håll om mig fungerar fortfarande i min mening.

2004: Ett annat bottennapp enligt min mening.De låtar jag gillade föll liksom redan i deltävlingarna och det var inte några höjdare alls kvar i finalen. Så av de som var kvar så var väl Lena PH helt klart bäst med Det gör on.

2003: Detta år var det så enormt många bra bidrag, och så vann den urtråkiga Fame ”Give me your love.” Jag var mycket besviken. Min personliga favorit var Jill Johnson med Crazy in love, men jag hade kunnat leva med Pernilla & Jan eller Alcazars bidrag ”Nor a sinner, nor a saint” med utan problem. Och även Sarek ”Genom eld och vatten” hade jag nog trott kunna ge lite poäng. Men nej. Det blev en av de låtar jag räknat ut.

2002: Mycket bra underhållning men det var väl ingen aha upplevelse för mig. Jag gillade Javieras låt vill jag minnas. Men jag var nöjd med Afro-Dito som vinnare med.

Advertisements