Etiketter

I julas reste sig min mamma upp. Plötsligt började vänster ben och arm skaka och hon föll ihop. Vi var många runtomkring så vi kunde få henne att sätta sig på en stol. Hon pratade sluddrande, men talade om att det kändes som bomull runt huvudet.

Vi ringde ambulans och hon kom in till sjukhuset. När ambulansen kom så hade skakningarna upphört och hon pratade tydligare och kunde med stöd ta sig till ambulansen. Väl på sjukhuset tog man lite prover. Det blev lite intervjuer. Man kom inte fram till vad det var. Man misstänkte epilepsi eftersom detta kunde ha att göra med slag i huvudet från cykelolyckan 2004.

Julen firades då inte på mina föräldrars bostadsort och mamma var då intresserad av att göra resterande utredning på det egna sjukhuset. Det skulle då vara upp till 90 dagars väntetid för detta. Men eftersom det var frågan om en eventuell epilepsi så fick hon då inte köra bil under denna tid.

Upp til 90 dagar innebar då att hon fick vänta till den 14 mars. Undersökningen som då gjordes var då ett flertal frågor från en sjuksköterska som sedan skulle bli underlag för beslutet med en läkare. Det var då två veckor sen. Jag kanske skulle kunna köpa denna väntetid om det är röntgen av något slag. Men om hon nu var inlagd på sjukhuset – hade det inte varit läge att ta dessa frågor då? Vi får väl se om de kommer fram till något. I vilket fall som helst så får sjukvården återigen lite minus från mig.

Advertisements