Etiketter

, ,

Min äldsta ska börja i första klass nu och jag märker vilken förändring det är nu från förr om åren. Nu känns det mer ok att låta honom vara ute lite mer. Man ger en tid där han förväntas vara hemma. Förr om åren så var umgängeskretsen barnen på gatan och barn från dagis. I båda fallen hade man koll på föräldrarna och telefonnummer. Numer kan det plötsligt dyka upp lite olika kompisar där man inte är helt på det klara med var de hör. Och då kommer även kamraterna som jag har lite svårt för. Förr om åren avskydde jag dessa typer av barn. I dag riktas avskyn mer mot föräldrarna.

Fall 1: Till vårt område flyttade en mamma med sina 3 barn. Nu 9,7 och 6. Dessa barn far omkring alla tider. Man har mamman skrika åt barnen hela tiden. och det är svordomar och tilltal som man i min mening aldrig ska rikta mot barn. När skolan/dagis var stängd en dag så var de två äldsta hemma ensamma. Hela dagen. Lunch åt 7-åringen hos oss. Förra sommaren så verkade barnen också ha varit själva en hel dag. När 7-åringen fyllde år så var min son på fest där. När jag hämtade honom så stod han utanför. När jag kom in i lokalen var det ett sådan skrik och oväsen att jag förstod varför han valt att ställa sig utanför. En annan mamma från området mötte mig därinne och hon var alldeles vild i ögonen. Senare fick jag veta att födelsedagsbarnet stått och gråtit för att ingen ville leka hennes lekar, och mamman hade viftat bort henne och istället pratat om sina erövringar med sina väninnor. Lite senare hade mamman slagit till det äldsta barnet på festen.

Fall 2: Det finns då en kompis från skolan som dykt upp. Han har då tagits med av en man. Jag råkade säga pappa en gång, men det var tydligen mammas vän. Mamman har jag aldrig sett men från början sattes det iallafall tider när mannen skulle hämta killen. Problemet var att det tog löjligt lång tid från det att mannen kom till att barnet väl följde med hem. Han hade noll respekt för mannen. Så en dag kom killen rätt sent, vid 18:30-tiden. vi skulle precis äta och sedan är det dags för lillkillen att sova så vi talade om att det tyvärr inte gick bra. Detta stoppade inte killen som hade tagit av sig skorna (vår lillkille hade rusat ner och sagt att han fick komma in innan vi hann stoppa det) och vi lämnade diskussionen till styvfadern att få med sig killen. Gick inte så bra utan killen stannade och mannen drog. Och jag och sambon satt som fågelholkar. Så det var bara att köra ut den äldsta och kompisen medan vi lade lillen. Vi skickade ut äldsta killen då med kompisen under tiden. Efter någon timme dök mannen upp igen. Ingen ursäkt eller kommentar. Och själv visste jag inte riktigt vad man ska säga. Denna helg har ungen varit hela tiden hos oss och när jag drog med mig sonen och handlade så försökte han följa med i bilen. Jag sa nej till det så istället gick han hem och väntade hos oss. Idag skulle jag väl bjuda på lunch iallafall men jag ville ha ok av mamman först. själv skulle jag väl vilja veta sådant om det gällt mitt barn, för planeringen om inte annat. Men han sa att det gick bra, och då jag inte har numret så var det väl bara hoppas på det bästa. Jag undrar lite över historien. Av vad jag förstått av min son så har killens mamma skyddat nummer och han fick inte träffa pappan i sommar.

Advertisements