Etiketter

Igår kom jag lite i närkontakt med verkligheten. Vi känner en familj som vi inte träffat på länge nu. Det är en fd arbetskamrat till min sambo och hans familj. Vi kände dem redan innan de blev ett par. Nu är då äldsta dottern 15. Sist vi träffades var väl min yngsta precis påtänkt. Han är nu drygt 3. Så det har missats några år med bara telekontakt nu.

De bor då i ett invandrartätt område. Det har väl aldrig setts som ett problem för dem. De umgås med många invandrare. Men så kom då förra sommaren. Då blev den dåvariga 14 åriga tjejen våldtagen. Hon var då ensam hemma men hade då en killkompis som hon inte kände så väl hos sig. Av naturliga skäl så vet jag inte exakt vad som hände där. Men hon trodde han var 16 år – han var 21. Han påstod att han trodde hon var 15 år – och att hon var utmanande klädd. Familjen kanske ställde sig frågande till hur man kunde se mjukisbyxor en vanlig tröja som utmanande. Efter att det hade hänt valde mamman att anmäla det till polisen, istället för att följa sin instinkt som varghona att ställa honom till svar och klå upp honom. I det här läget så kunde tydligen han inte prata svenska, utan bara persiska så mamman bad en granne som hon hoppades kunde prata persiska om hjälp. Han kunde då inte persiska, men han var däremot jurist och erbjöd sig bli dotterns juridiska ombud.

Andra killar i området, kända för att vara stökiga, såg att polisen var på besök och frågade vad som hänt, och när de fått veta det så bildades en skyddande mur runt tjejen av dessa. Nämnde jag att dessa var invandrare med? Inget snack om svennehora eller skylla sig själv där. Utan det var skydd av en av deras vänner.

Så hur gick det med detta? Åklagaren lade ner det. Det fanns inte tillräckligt med DNA bevis. Vi talar alltså inte om den barnflickan som skulle ha blivit våldtagen av Tito Beltrán för 10 år sedan som visat upp ett par trosor då. Vi talar om en minderårig som blivit våldtagen. Man kunde inte ens dra ner det hela till sexuellt ofredande, vilket killen då ändå på något sätt medgivit.

Hennes jurist hade nästan slagit sönder sin dator när han fick det slutliga beskeded. Undrar vad han tänkte om svenskar då? Mamman har senare träffat på killen när hon jobbade i området han bor. Han stod och flinade åt henne vid en busstation. Undrar hur han ser på svenskar? Hur ser han på det han gjort, inser han att det faktiskt egentligen inte är tillåtet? Han har senare försökt kontakta tjejen både via Facebook och Bilddagboken.

Han är tydligen inte svensk medborgare utan afghan. Vet inte hur han är i Sverige, om det är utredning eller om det är en av dessa papperslösa som man hör om.

Tjejen har nog inte samma tilltro till människor som hon hade förut. Hon är nog mer försiktig med vem hon tar med sig hem. Men jag undrar om inte det var värre när förundersökningen lades ner.

Så vad hände sedan? Efter att han fortsatte trakassera henne? En kampsportskunnig kille åkte och hälsade på honom för att tala honom till rätta. Beskedet var att han inte skulle störa henne igen efteråt. Vad som hade gjorts vet jag inte. Blev han slagen gul eller blå eller rent av dödad? Jag har svårt att ta ställning till det. Man ska inte ta lagen i egna händer, det är jag fullkomligt klar över. Det är något som alla måste förstå. Men vad händer om lagen sviker? Om brott mot mig och min person ignoreras och jag fortsätter hotas? Jag har svårt att se mig själv ta till våld – men jag kan nog förstå det. Och jag har svårt att hitta argumenten.

Advertisements