Etiketter

, ,

Jag läser vidare i den heta debatten hos Catta angående näthatet och fastnar där för Noboytoys kommentarer. Apropå näthat liksom.

För övrigt så kan man mycket väl göra som du väljer att göra – inte ta ställning varken för eller emot propedofila personer på nätet. Då gör man sig själv till vän med alla, så att säga, och slipper obehaget av att stå för sina åsikter, om man nu har några.
/../
Jag anser definitivt att vi i grupp A bemöter propedofilerna och Papparättsrörelsen med både bra argumentation, vetenskap och sunt förnuft. Dessvärre kan jag inte säga detsamma om grupp B, som är de som hotar, förtalar, smygfotograferar, hackar datorer och förespråkar övergrepp mot barn. Till och med spädbarn.
/../
Det är absolut inte sant. Hade du tagit ställning MOT grupp B så hade ditt inlägg handlat om deras odemokratiska, kriminella metoder och vidriga agenda och inte om hur grupp A och B, i dina ögon, beter sig lika illa.

I mina ögon tar du alltså INTE ställning mot de personer som förtalar, ljuger, hotar, trakasserar, förespråkar våldtäkt mot barn och begår lagbrott. Du försöker i stället utmåla dig som en person som åser spektaklet utifrån med “kritiska” ögon och som är den med sunt förnuft.

Det är det som får mig att fundera över om du ens är medveten?
/../
Tror du att det finns en risk för att du “hjälper” propedofil-lobbyn att normalisera övergrepp mot barn när du, i ditt inlägg, utmålar alla oss i grupp A, som kämpar dagligen mot bl.a pedofili och våldtäkt mot barn, som rättshaverister som “förtalar, ljuger, hotar och hänger ut folk” på ett liknande sätt som personerna i grupp B gör?
/../
Catta, ditt inlägg har förstås mycket med våldtäkter på barn att göra, eftersom du diskuterar grupp B, som uttalar propedofila åsikter och där några har ertappats med både barnporr och står/har stått anklagade för våldtäkt mot barn. Grupp A vänder sig emot pedofiler och incestfäder. Det gillas inte av grupp B och det är en av anledningarna till detta “internetkrig” som du kallar det. Det är därför jag undrar hur insatt du egentligen är och nu förstår jag att du inte alls har förstått vidden av den agenda som bedrivs av grupp B eller hur de går tillväga för att sprida den.

Av allt jag läst som Daddy har skrivit om sitt dotter så är jag 100% övertygad om att han älskar sin dotter, och inte utsatt henne för något övergrepp. Det faktum att han var ärlig om hela diskussionen och visade förhören kanske man i efterhand kan tycka vara olämpligt med tanke på vad en del sjuka individer kan göra med materiatlet. Det som är skrämmande är ju att de som gjort det otänkbara och exploaterat barnet är inte pappan. Det är Noboytoys gruppering. Och hon ser inte problemet i det? Och reagerar man så är man ”propedofilisk”. Jag kan inte riktigt följa med i den logiken.

Jag gråter över barnet som växer upp mitt i detta. Jag hör att Daddy fortfarande inte har fått träffa henne – eftersom mamman mår dåligt. Jag ser på de ensamstående mammorna som har hand om de barn jag berättade om tidigare inlägg och undrar hur bra en sådan mamma kan vara för barnet. Klart att vissa kvinnor kan fungera bra som ensamstående mamma och klara allting själv. Själv skulle jag inte vilja testa på det. Skulle det inte fungera mellan mig och sambon så är det klart att det skulle bli gemensam vårdnad. En annan familj med barn i samma ålder har gått i sär nu i sommar. Det är slitningar och ovänskap mellan föräldrarna (framförallt när det kom till bodelningen) men både parter sätter barnen i första rummet.

Jag förstår inte varför vissa människor blir så extremt fientligt inställda mot varandra när kärleken tar slut. Men jag vet att det inte är helt ovanligt att barnen blir slagträd i kampen. Och tyvärr är det så att det är lätt numer att dra vissa triumfkort som kvinna. ”Jag misstänker sexuella övergrepp.”

Och klart att man vinner på det. För tänk om det är sant? Och plötsligt så tappas all objektivitet och kritiskt tänkande, alla kvinnor sluter upp om barnet för att skydda det- för pappan. Men tänk om det inte är sant. I sin iver att skydda barnet, vad för övergrepp sker inte då? Hur mår ett barn som inte får träffa sin pappa? Som inte förstår vad, men vet får veta att pappa har gjort något hemskt?

Är det att vara propedofil att vilja ifrågasätta detta? Att faktiskt se vad som händer? Att faktiskt ifrågasätta en mammas historia?

Jag ser på barnen i mitt område. Jag vet inte deras historia. Jag vet bara att det inte finns någon pappa där. Jag ser hur irriterade folk blir på dessa barn som är utåtagerande och förstör för andra. Hur folk styr sina barn att leka med andra, mer välartade barn. Man vill gärna ta hand om allas barn, men om det här barnet som inte har några gränsdragningar drar med mitt barn och blir det dåliga sällskapet? Alla barn är vårt ansvar – men i första hand vill man se om sitt hus.  Sina barn.

Uppdatering 14:30: Ser att det föll bort lite här. Mina funderingar på slutet är väl att jag, liksom alla andra tycks det, funderar på hur alla dessa skriverier kommer påverka R i framtiden. Problemet är väl att vi pratat här och nu. Inte om 10 år när hon kanske börjar använda datorn mer aktivt kanske. Hur går det nu för R. Hur mår hon i den situationen hon är. Känner hon sig trygg? Orkar mamman med sin roll som mamma? Jag har inte läst mycket negativt från Daddy i hans blogg om mamman, förutom att hon tycks vara skör och i sin mammas händer och att Daddy skyller mycket av det som hänt på mormoderns agerande. Vet inte hur sant det är – men frågan kvarstår, hur går det för barnet i detta nu? Och vad är det förutsättningar hon fått med sig när hon en gång börjar söka på sitt ursprung?

Advertisements