Etiketter

, ,

Det är intressant att följa den livliga debatten inne hos Catta. Det finns så många saker som tas upp. Jag blev lite ledsen att läsa att Simply slutat blogga, visserligen hade jag noterat att bloggen tagits bort under min frånvaro och jag förstår hennes tanke:”..för mig blev bloggvärlden en plats där jag mest blev arg och sorgsen över det som skrevs och jag valde därför att radera min blogg.”

Och jag har själv känt så. Vad är poängen? Jag läser och uppskattar någon och så blir man besviken och trött. Samtidigt så känner jag att jag har lärt mig så mycket om vad som händer i samhället. Mina ögon har öppnats. Både på gott och ont. Men när man då läser i debatten som sker där så finns det vissa frågeställningar som jag funderar lite mer på. Medborgar X är mer för öppenhet och att saker och ting ska ske för öppen ridå. Det skulle förhindra skvaller och rykten är tanken.

Pöbelrättegångar blir det då rykten, lögner och smutskastning uppstår. Och det uppstår när inte alla fakta finns på bordet! När fokus inte är på sakfrågan, utan på personen.

Måhända. Å andra sidan tycker jag numer att det är ganska så öppet och klart vad som hände, och framförallt vad som INTE hände när det gällde ”obducenten och allmänläkaren”. Å andra sidan så är det fortfarande människor som hävdar att de mördade Catrin. Vissa människor får fixa idéer och då spelar det ingen som helst roll vad man sätter framför ögonen på dem. De kommer inte att läsa det. Skulle man överbevisa dem så är det konspirationer. Ska då dessa människor få vara de som granskar myndigheter? I vissa fall är det dessa människor som hörs mest. Och alla orkar inte läsa allting som läggs framför dem utan väljer att låta andra tolka åt dem – vilket sen fortfarande kommer att leda till egen tolkning och sådant. Jag menar, kolla bara på tidningar, hur objektiva är dagens journalister i Sverige? Och de förväntas ju granska makten. Och det tycks det ibland gå lite sisådär med.

Sen har man det här med svåra fall. Våldtäkt. Jag har själv aldrig blivit våldtagen. Det är svårt att avgöra vad som är sant eller inte ibland. Kvinnor ljuger ofta, hävdas det. Och det kan jag nog tro. Men å andra sidan händer det att kvinnor talar sanning och inte blir trodd. Vad är värst? Att en oskyldig blir straffad eller att ett brottsoffer får se den som utsatt en för brott bli ansedd som oskyldig? problemet är att kvinnan kan bli sedd som en lögnare som har förstört en killes liv om han blir fälld, och en oskyldig man kan bli ansedd som en våldtäktsman som slapp fri på teknikaliteter. Jag har läst vissa domar ibland och kommit till helt andra slutsatser än andra som läst dem.

Säg att man dessutom är närstående till brottsoffer/misstänkt så kanske man har ett eget intresse att sprida desinformation. Vi har redan sett hur man försöker vända en förundersökning till sin egen vinning även när någon fällts för ett brott.

Och det är väl så som Ulrika svarar:

Man behöver inte ha något att dölja (vad du nu menar med det, det har väl alla. Även du, då du är “anonym”) för att inte vilja valsa runt på nätet bland självutnämnda experter, hobbytyckare, politruker, psykopater osv

Det finns tydligen människor som har problem med de spärrar som Catta tagit upp. Såna som kontaktar personer och skickar hotelser till folk som gör saker de inte håller med om. Mest patetiskt är ju att man gör det för att straffa folk som gjort det. Typ Bjästa mamman som då fick både mordhot och blev uthängd tillsammans med sönerna för att de hade hängt ut andra på olika sätt. Ja, det var ju ett effektivt sätt. Naturligtvis kommer då alltid följd debatten. De hittar på att de blir mordhotat för att få sympati. Samma sak när S-politikern Raimo glatt publicerade en lista på vad han trodde var SD medlemmar. Bra samhällsinformation så ni vet var de finns, var hans inställning. Till vilken nytta detta skulle vara framkom inte. När PI publicerade detta vallfärdade folk till hans blogg (japp, undertecknad med…) och diskuterade hur smart det var, egentligen. Och tydligen hade man dessutom kommit med hot mot honom och hans familj. Och oj, plötsligt var det inte så snällt att bli uthängd, och det är väl typiskt SD politiker att hålla på med sådant. Och man tar sig lite för pannan.

Men jag håller ändå med Medborgar X:

När inte tredje part får ta del av hela underlaget så går det heller inte att bedöma hur väl myndigheterna och dess tjänstemän har agerat och på vilka grunder de har tagit sina beslut.

Än värre blir det när inte ens de inblandade parterna och dess representanter har rätt att ta del av allt underlag. Då finns inte ens en möjlighet för dem att granska och förstå varför myndigheterna agerar och beslutar som de gör.

Det skulle finnas något bättre verk som kollar myndigheter. som kan överklaga saker och ting. Som kan ifrågasätta saker när beslut som är helt uppåt väggarna tas. Men hur formen för det ska vara har jag ingen bra förslag lösning på. Vem ska man tro på? Det spelar ingen roll hur utbildade folk är inom sitt gebit, det är ändå alltid människor, med deras fel och brister det till syvende og sids handlar om.

En fråga som Catta tar upp – hur ställer man sig själv till sådant? Om någon kommer med en anklagelse om någon? Där är mitt svar självklart att jag säger ifrån. Även om jag är positiv till en person i stort sett så har jag inga problem att säga ifrån till den personen att jag tycker det är fel. I de flesta fall så går det att ha en vettig diskussion och det leder till att personen antingen förtydligar sin ståndpunkt eller ber om ursäkt.

Molotov skriver i tråden som svar till Hmm:

“Vad jag tycker är mindre bra är att man använder sig av liknande metoder som de man kritiserar hos andra. ”

Utmärkt. Det har jag läst ett otal gånger i den här tråden dock utan några konkreta förslag på rimliga och vettiga alternativ.

Och det är ju frågan. Hur ska man bemöta attacker? Ja det är en väldig bra fråga. Säg att någon säger att jag är pedofil. Hur skulle jag bemöta det? Jag tror att jag gillar Pär Ströms reaktion på Monicas plötsliga attack en gång i tiden. Notera och visa på hur fånigt det är och sedan vifta bort det. Attacken säger mer om personen som attackerar än om mig. Börjar man tjafsa så förlorar man bara mer.

Och jag läser en av de klokaste och mest insiktsfulla i det specifika bråket i en kommentar från Catta:

Ulrika: Jag tror att det är svårt för alla sidor att ge upp faktiskt. Låt säga att Daddy skulle helt sluta skriva om sin VT, jag är ganska säker på att det finns folk som skulle fortsätta att dra upp det hela tiden ändå. Han kan inte göra det han gjort ogjort, han kan be om ursäkt och han kan se till att inte göra om det, men han kan aldrig styra andra. Jag såg tex ett inlägg han skrev om en tjej, ett inlägg som jag tyckte var rätt fint skrivet faktiskt, men även det måste folk kritisera och håna, så det känns som att det är svårt att bryta mönstret.

Samma gäller MA, har hon nån gång skrivit att nu tänker hon inte nämna den eller den nå mer, så nog fan dyker det upp folk i kommentarsfälten som börjar hetsa om att ” Jag hittade en (gammal) kommentar som X skrivit om dig bla bla) också kommer nästa in och talar om att “ja fy fan vad X utsatt dig för MA” för och sen är det igång. Det är bara att inse att vissa vill hålla elden brinnande. Många skulle få jävligt tråkiga liv om det inte var några bråk och jävelskaper.

Och ja. Jag vill veta hur det går för Daddy. Hans historia har fängslat mig, och jag har svårt att släppa det. Men jag bryr mig inte om Flashback-tråden eller vad som händer där. Själv är jag inte alls intresserad av att kolla MA blogg längre förutom när jag vill roas eller bara bli lite allmänt chockad (hade jättekul att läsa hur stackars Hmm försökte föra en dialog där för övrigt…). Men jag har sett det där beteendet där  ”Den personen gör så” och så går de igång igen. Och sen så går någon till Daddy och kommenterar och så går båda parter i taket och skriver hur ointresserad man egentligen är av varandra och man bara suckar.

Annonser