Etiketter

,

Hörde på radion idag att centern skulle föreslå kvotering av föräldraförsäkringen. Michael Artursson, partisekreterare sa:

”Just i samband med att man blir föräldrar så ökar skillnaderna, det är en viktig bakgrund”

Och då tänker jag på mig själv. Jag jobbar visserligen heltid fortfarande men det finns en stor skillnad före och efter jag blev förälder. Tidigare så jobbade jag ofta över, tog med mig jobb hem. Jag kunde sitta kvar ibland tills kontoret larmades vid 11-tiden. Hur skulle jag kunna klara av att bli förälder? Att vara arbetsnarkoman var liksom så djupt grundat i mina gener. Jag hade planer för vad jag skulle göra under mammaledigheten. Plugga vidare och certifieras i vissa data ämnen. Nu skulle jag ju ha tid. Visst log min kvinnliga chef och lovade ställa upp så jag skulle få certifieringarna betalda.

Men sen fick jag barn och något förändrades. Plötsligt blev det här med fritid viktigare. Jag älskade fortfarande mitt jobb, men det blev plötsligt mer ett jobb. Något jag stänger av. Visst kan jag fundera över saker, och även jobba på kvällar ibland hemifrån. Men prioriteringen är annorlunda. Hur kunde det bli så?

Och sen sitter man och tittar på statistik och konstaterar att skillnaderna ökar. Ja, kanske det. Men frågan är om det ibland inte är frivilligt? På mitt företag så är det både kvinnor och män som jobbar deltid. Även på min sambos.Jag tycker om systemet som det är idag, där man får överlåta dagar åt varandra. Men om man verkligen vill jobba deltid – vilket de som jobbar hos mig verkligen vill – jag lovar, diskussionerna går då och då i vågor då chefen gärna skulle vilja ha dem på heltid. Men de har andra prioriteringar i livet. Och varför ska det ses som fel? Varför ska det anses vara något som tvingats på dem?

Man säger att män inte tar ut föräldraledigt – jag är lite förvånad över detta. Alla pappor i min närhet har varit föräldralediga i relativt hög grad ävern om det kanske inte är 50% så är det i alla fall från 3 månader i de flesta fall. Så vilka grupper är det som är dåliga att ta ut föräldraledigheten? Kanske istället börja titta på lite mer underliggande orsaker och se om det finns några andra gemensamma nämnare. Till exempel så förutsätter man på mina jobb i Stockholm att pappan ska vara ledig, också. Är det skillnad i storstäder – glesbygd? Jag arbetar inom tjänstemanna sektorn – är det skillnad där mot andra? Religiösa skillnader? Är det så att man inte anser att pappan ska vara hemma i vissa kulturer? Kanske man där ska rikta in sig till dessa grupper och se hur man ska göra för att förbättra situationen – men det måste ändå vara frivilligt. Storebror staten ska inte komma och bestämma exakt hur varje familj gör det.

Så Centern, hoppas för er skull att ni lyssnar mer på Annie Lööf än på Michael. Den här kursändringen är inte bra för er. Ni ligger illa till i alla undersökningar – men jag tvivlar starkt på att det här är en fråga som kommer lyfta er.

Annonser