Etiketter

, , ,

Jag hade en diskussion hos Catta med en annan kommentator i går kväll. Jag försökte förstå hur personen tänkte vilket återigen ledde till att någon retade sig på mig. Så jag tänkte passa på att förtydliga vad jag reagerade på och varför här hos mig istället för att ta det hos Catta.

Så helt ur det blå så skriver Anna1

Nu är jag mer insatt i diskussionen. Fan vad jag lider med Marita. Tänk att ni kärringar inte ens kunde låta två barn vara ifred. Ni skrev om dem på fb och i era egna jävla skitbloggar. Och här har vi skiljelinjen, Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.

Det är så USELT!

Det handlar alltså om Bjästa debatten….

Jag svarar då:

@Anna1,
Jag håller med Bubblan. Lägg ner!
Vad bra att du lider med Marita. Vi som har följt konflikten i realtid (dvs innan och efter UG) har kanske inte samma åsikter som dig i den frågan. Debatten har hållits, och det känns som vi kan lägga ned. En reflektion är väl just det här att du lider med Marita. Om du nu anser att sonen var oskyldig (där vi har olika åsikter) så kanske det vore vettigare att lägga den sympatin honom istället. Själv är jag övertygad om hans skuld, men anser att han nu har fått en värre bestraffning i och med att mobbingen av offren kommit ut. Vilket då startades av hans mamma och bror, inte av honom.

Så kanske det kan vara en varning att inte starta nätdebatter – du vet inte var det kommer sluta och det kan lika gärna skada den du hjälper om du försöker kasta skit över någon annan.

Min kommentar om nätdebatter var då diskussionen huruvida Daddy gjorde rätt eller fel som lade ut så mycket information om den infekterade vårdnadstvisten. Jag skrev redan då om det hela och var positiv. Efter hur materialet använts på Flashback så kanske jag skulle ställa mig lite annorlunda till det idag.

Och svaret var väl positivt från Anna1

@ Trollan

Javisst lider jag med Marita. Jag är också mamma. Men jag lägger gärna ner diskussionen. Jag har sagt det jag ville säga, och ber om ursäkt för att jag skrev kärringar.

Hmm och Anna1 har då en diskussion om hur Anna1 kan uppfattas och Hmm skriver:

@Anna1: Fast jag har mycket svårt att tro att du skulle braka in i någons vardagsrum IRL och skrikande kalla dem för käringar utan att först ta reda på hur de ser på situationen. Det är vad du gjorde här i natt.

Varav Anna1 svarar:

@ Hmm

Jag skulle faktiskt kunna braka in i någons vardagsrum om säga STOPP. Kärringar skulle jag nog inte dra till med eftersom jag då riskerarar att åka på stryk.

Så då tänkte jag då som den pedagog jag inte är, visa på hur Anna1 diskuterar, lägger in länkar som inte fanns med i kommentareren för att ge lite kontext:

@Anna1,
Citerar dig lite här för att visa vad Hmm försöker säga:
“Så varför detta ständiga smutskastande av oliktänkande? Vad vill man uppnå med det? Och varför gör man så?”

Och hur var det nu du började ditt inlägg med att dra in Bjästa?
” Tänk att ni kärringar inte ens kunde låta två barn vara ifred. Ni skrev om dem på fb och i era egna jävla skitbloggar. Och här har vi skiljelinjen, Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.”

Och det var väl ungefär vad vi kände när vi reagerade mot att mamman började kasta en massa skit på tjejerna varav många av oss (inklusive Catta) förstod hur en mamma kan känna, men varnade att det fanns risk att man kunde outa sonen för evigt som en våldtäktsman då många reagerade på deras ensidiga debatt om hur fel det var att dessa “slampor/horor” kunde ha fällt killen. Trots att det då bedömts i en massa instanser så blev det då en “friaXXX” sida och bilder samt namn var man frikostiga med – och plötsligt så kom det en motopinion och då var det kanske inte lika bra att man gjort som man gjorde.

Du läser en del efter vad som hände med UG och tar parti med Marita/Daddy (suprise!) vilket är helt ok – men hur gör du det? Jo, du kallar oliktänkande som ALDRIG har pratat skit om varken gärningsman eller offer för kärringar. Så var gick din gräns nu igen? Vad var det du inte kunde tänka dig göra?

Visst kunde vi ha låtit Marita hållas med sin kampanj mot två tjejer…men var det inte det du säger var lågt? Att göra sådant mot barn?

Och så kunde jag heller  inte låta bli att fråga:

@Anna1,
Av nyfikenhet – vad är det som skulle få dig att braka in i någons vardagsrum för att säga STOPP? Kanske kan jag se vissa tillfällen då jag skulle kunna göra det (och då skulle rädslan för stryk vara sekundär) men skulle du braka in till någon för att de har en annan åsikt än du?

Svaret från Anna1 borde väl fått mig att inse att jag inte riktigt nådde fram:

@Trollan

Jag kommer inte att diskutera Marita (eller hennes son) om hon inte får bemöta det. No way.

Du lägger ord i min mun och säger att jag har tagit parti och att jag skulle braka in i någon annans vardagsrum pga att jag och en annan människa tänker olika.

Menar du allvar?

Jag menar att det skrivits så mycket om Marita och varför vi tagit den ställning vi gjort redan tidigare. Jag är helt less på att se samma argument från Marita radas upp igen. Det hade varit bättre om hon läst dessa inlägg. Men nej. Dessutom kändes det lite förvirrande det här att jag anklagades för att lägga ord i hennes mun. Men, jag försöker då förklara igen

“Jag skulle faktiskt kunna braka in i någons vardagsrum om säga STOPP. Kärringar skulle jag nog inte dra till med eftersom jag då riskerarar att åka på stryk.

Skriver du själv – jag tycker det var ett extremt märkligt kommenterande, och jag skulle gärna vilja att du utvecklade det närmare faktiskt…Kanske lägger jag ord i din mun men jag tycker nog du skrev det själv….

Och vad gäller att ta parti:

“Nu är jag mer insatt i diskussionen. Fan vad jag lider med Marita. Tänk att ni kärringar inte ens kunde låta två barn vara ifred. Ni skrev om dem på fb och i era egna jävla skitbloggar. Och här har vi skiljelinjen, Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.

Det är så USELT!”

Kanske bara är jag som drar förhastade slutsatser, men nog tyckte jag att det fanns en aning partiskhet här som sken igenom…

Helt rätt, du behöver inte diskutera Marita, men grejen är att det finns mycket du kan läsa på här som visar på lite olika bilder, hon har fått sagt sitt, Catta har sagt sitt och det är liksom punkt. Vi kommer inte längre där. Men plötsligt dyker du upp på ett mycket fördömande sätt ett halvår senare vilket kändes rätt så onödigt…Vad var det du ville uppnå?

Så då fick jag ett svar i alla fall:

@ Trollan

Om någon hade anklagat min sons pappa för att ha beställt ut barporr och han fick ett rykte om sig på internet så skulle jag inte bara braka in…

Det kan jag lova dig.

Nu blev jag lite mer bekymrad. Inser människan vad hon skriver? Är det här verkligen allvar? Jag försöker (lite svamlande) att förklara vad jag menar, varför det kanske inte är så smart tänkt:

@Anna1,
Så vad skulle du då göra? Du skriver samtidigt att du inte skulle kalla någon kärring för risk att åka på stryk – men frågan är om du skulle tänka på språkbruket då eller som sagt oroa dig för att få stryk.

Men, vi tar det lite längre. Du springer in till någon och skriker och är förbannad över vad de gjort. Och plötsligt så ringer de till polisen och din sons mamma kommer då kanske hamna i polis registret för någonting (inbrott? ofredande? Jag gissar att det finns något man bryter mot i alla fall)

Och då märker man irritationen komma fram:

Trollan: vad fan snackar du om?

Überpedagogen försöker då förklara – hur hon menar för att nå fram:

@Anna1,
Jag försöker förstå hur du resonerar men jag har vissa svårigheter tyvärr.

Men om jag tar vad du skriver:
1. Jag skulle faktiskt kunna braka in i någons vardagsrum om säga STOPP. Kärringar skulle jag nog inte dra till med eftersom jag då riskerarar att åka på stryk.

och senare
2.Om någon hade anklagat min sons pappa för att ha beställt ut barporr och han fick ett rykte om sig på internet så skulle jag inte bara braka in…

Så om du får reda på att någon har spritt rykten om din sons pappa så skulle du “inte bara braka in”. Och vad innebär det? Vad skulle du mer göra? Bara det här att ovälkommen braka in hos någon är grund för åtal är jag nästan helt övertygad om (jag lovar, skulle någon rusa in och gorma i mitt vardagsrum så skulle jag ringa polisen iallafall).

Och min fråga är hur det skulle hjälpa din sons pappa (och din son) om du blir åtalad för något brott?

Försök själv tänka efter om någon skulle komma hem till dig och börja skrika för något – de kanske tycker det är befogat, men du tycker inte det. Hur skulle du reagera?

Och där blir jag då sågad totalt:

@ Trollan

Lägg ner dina “analyser”, det här börjar bli patetiskt. Du drar enormt höga växlar på det jag skriver och jag fattar inte varför. Är det så att du vill ha sista ordet så har jag inga problem med det.

Jag ska upp om sex timmar och tackar härmed för mig.

Så, jag drar mig tillbaks från att spamma Cattas bubbla med frågor, men tänkte passa på att ge min syn på det hela och förklara varför jag känner detta behov.

1. Jag försöker helt enkelt förstå och tolka vad folk skriver. Vi diskuterade tidigare spärrar man hade och var gränsen gick. Att komma hem till någon och föra diskussionen där är för mig passerat en spärr. Nog kan jag braka in hos någon – om jag skulle märka att någon slog barn så skulle jag utan tvekan rusa in. Men jag skulle inte försöka hamna i en konflikt med någon som redan har konflikt med en annan. Jag tror att det skulle vara en björntjänst.

2. Vi kommunicerar skriftligt. Jag känner inte Anna1, så det enda jag har att gå efter är de ord hon skriver. Jag förväntar mig därför att hon står för det hon skriver. Nu vet jag att det finns människor som har attityden ”Hur ska jag kunna veta hur det låter innan jag har sagt det högt” efter man ha sagt något helt sanslöst (hej svåger!) men jag måste ändå förutsätta ändå att människor tänker till när man skriver och alltså då menar vad man säger. Kanske är det ironi eller sarkasm ibland, då brukar det oftast framgå, men visst kan man gå på pumpen på det med ibland. Kanske gäller det då inte Anna1. Jag vet inte om jag borde be om ursäkt för att jag förväntar mig att hon tänker innan hon skriver  – men det känns på något sätt lite fel.

3. Jag är inte intresserad av att få sista ordet – utan att nå en förståelse. Detta kräver naturligtvis sakliga argument. Sen kan man kasta argument fram och tillbaka tills jag har övertygad motparten, eller motparten har övertygat mig (inte så svårt då jag är rätt lätt att prata omkull så länge man har BRA argument) eller vi kommer överens om att vi inte är överens i en fråga. Så sista ordet kan vara ”ok” då.

Anna1 har blivit tämligen misshandlad i kommentarsfälten framförallt hos MA. Men poängen är att det faktiskt är fler än jag som reagerar på samma sätt. Jag försöker förklara något utan att vara otrevlig visa hur jag tänker och reagerar. Min tanke var kanske att öppna ögonen för hur hon skriver och hur det kan tolkas, jag brukar inte vara unik liksom. Men självklart kan jag välja att inte ta det hon skriver på allvar om det är det hon önskar. Så jag lovar att om hon inte direkt vänder sig till mig i fortsättningen, så ska jag inte kommentera, oavsett om jag håller med eller inte. Peace!

Advertisements