Etiketter

I vanlig ordning läser jag lite på Politiskt korrekt och hittar en rätt kul artikel. Man ondgör sig över en barnbok som heter Konstiga djur.

Jag läser lite om den och tycker personligen att den verkar kul. Det handlar om djur som försöker visa hur annorlunda de är och se det som något positivt. Man jämför med Pricken och den Fula Ankungen där den utstötte accepteras först när den kommer till sina likar. Jag har läst båda dessa berättelser för min äldste son men till skillnad från mig så verkade han inte så begeistrad. Vad var poängen? Varför retade man ankan/kaninen för att de såg annorlunda ut? Ja, det kan man fråga sig..

Jag beställde nu den här boken för att läsa för mina barn. För till skillnad från vissa av kommentatorerna så tycker jag faktiskt att det är intressant att lära känna människor från andra kulturer – även om jag är väl medveten om att det finns kulturkrockar som kan vara svåra att acceptera. Men för mig handlar inte boken om det mångkulturella samhället per automatik. Det handlar inte bara om hudfärgen att vara konstig. Barn kan tidigt lära sig att de är konstiga. För duktiga i skolan – för dåliga i skolan – feta – magra – stora öron – små öron – lång – kort – konstig dialekt – whatever. Så därför gillar jag denna boks upplägg. Hylla det som är annorlunda. Och kanske någonstans förstå att det inte finns något som är ”normalt”.

Nåväl, i kommentarerna hittade jag även en länk till Sagolikt bokförlag. Böcker som handlar om lite annorlunda saker. Killar som gillar rosa eller vill vara Lucia till exempel. Där hittade jag en annan bok som jag blev lite intresserad av. Det är då början av en trilogi. Första boken heter Vem kan älska Ella? Vad jag förstår tar man där upp både hemlöshet och ett homosexuellt par. Bok två handlar om ensamkomna flyktingbarn vad jag förstår.

Med tanke på min egen begränsade uppväxt så kan jag tycka sådana här böcker kan vara bra att läsa. Som jag tidigare redan har nämnt så har Katitzi färgat min egen bild på romer länge och även om min bild kanske inte är lika rosenfärgad längre så är jag ändå glad att ha dessa böcker med i den totala uppfattningen.Det är något jag även vill dela med till mina barn. Kanske vill jag inte riktigt att de ska ha allt för stor erfarenhet av hemlöshet – men jag vill heller inte att de ska vara fördömmande utan ha öppet sinne för andra människor.

Advertisements