Etiketter

, , , ,

Det har varit väldigt mycket tankar om ord och vad det kan leda till nu. Anonyma kommentarer gillas inte, och ses som ett allmänt otyg. I dag läser jag från två håll just det här om ord. Läser först Jan Helins inlägg om varför han väljer att stänga anonyma kommentarer från Aftonbladet.

Vi har alla dag ut och dag in  i våra digitala utgåvor distri­buerat samma tankegods. Varje dag burit de ord som vill begränsa, förenkla, väcka hat och avsky. Vissa männi­skor ska fösas ihop under högerextremismens enda kända försök till ­humor och ironi under begreppet ”kultur­berikare”. Politiker och journalister ska in i fållan ”kulturmarxister” som betyder vi här nere, ni däruppe.
 
Mellan dessa två stolpar en anonym hatflod av ord som gröper ur människo­värdet för vissa etniska grupper och ­avfärdar grundläggande humanistiska ­värderingar som ”politiskt korrekta”.

Jag undrar litegrann över att det sällan skrivs något om det hat som drabbar den andra sidan. Den där felaktiga sidan som man kan kalla vad man vill. De där otäcka nazisterna. Framförallt när man då läser om en 22-årig SD politiker som får brandfarlig vätska inhälld i brevinkastet. När jag läser om hot som riktas mot SD politiker så tycks det på något sätt ändå som detta legitimeras av Jan Helin m fl.

Betänk Sverigedemokraternas ner­vösa upprepande av självklarheten att ”bara för att man är kritisk mot invandring är man inte för massmord”.
Nej, vi vet det. Den intressanta frågan är denna: Varför behöver det påpekas?

Eh – kanske för att man läste gång på gång att det är SD kritik som är grogrund för Breivik? Som man frågar får man svar. Och sen är det Jan Helins tolkning att det är nervöst.

Det har alltid varit viktigt att ta ansvar för vad man säger i offentligheten och hur man säger det. I tider där vi alla kan nå en mycket stor publik mycket enkelt, anonymt och omedelbart tror jag att ansvaret för orden blivit ännu viktigare. Att stå för vad man tycker.

Jag läser detta och sedan går jag tillbaka i tiden lite. Läs detta inlägg om Jan Helin i offentligheten och vad han säger där. Jag själv funderade över vad Jan Helin sa i det sammanhanget i ett eget inlägg. Det känns som det är andra människor som ska ta ansvar för vad de säger – vissa människor som redan vet bra behöver inte egentligen ta samma ansvar för sina ord.

Avslutningen på Jan Helin blir  lite komisk för mig:

Och kom ihåg, ­denna möjlighet finns kvar:
Gå till butiken. Köp tidningen. Om du rea­gerar på något – skriv ett brev. Kräv däri ditt lagstiftade källskydd av insändarredaktören. Posta brevet. Köp tidningen igen och kolla om du kommit med.

Själv har jag inte kommenterat i Aftonbladet, och jag har mer och mer tappat tilltron till dem som nyhetsmedia. Vill jag ha saklighet så håller jag mig till SVD. Vill jag provoceras eller skratta lite så blir det Aftonbladet. Men jag har inte någon större motivation att sponsra tidningen. Det är för många gånger jag reagerat emot hur man presenterar nyheter. Men det är ett tappart försök från honom att öka upplagan. Fast jag tror inte så många nappar på det 🙂

Den andra artikeln om ord var då från Politiskt inkorrekt.

Det första är ordens makt. Skrivna eller talade kan de påverka. De kan väcka ilska, röra upp känslor. Kanske till och med det där ”näthatet” det talas om. När någon skriver något om någon så kan någon annan ta intryck av det. När Jan Guillou i Aftonbladet får beskriva sverigedemokrater som ”grobianer” och våldsbenägna nazister så kan det alltså påverka, få någon att göra något. När Mona Sahlin beskriver dem som rasister och odemokratiska så kan det ge impulser. När ord som ”brun” används föds tankar, sås frön. Att ord betyder något håller ni med om, annars hade ni inte velat strypa debatten. Även era ord har spridit hat. Ändå kommer ingen av er att förneka att just orden är demokratins enda livsluft. En stum demokrati finns inte. I själva verket ÄR orden demokratin.

/../
I en demokrati som Sverige ska det inte vara den starkes rätt som gäller, det ska inte vara hot och våld som får avgöra. Rädsla ska inte tysta, det är ovärdigt en demokrati. Att terrorisera sina meningsmotståndare till underkastelse strider mot alla anständiga demokraters heligaste principer. Därför är det en olycklig tankevurpa av Aftonbladets medarbetare när de säger sådant som ”om du inte kan stå för dina åsikter kanske du borde ompröva dem”. Om man menar att den som ska få uttala sig måste ha makten på sin sida och vara stark nog att själv trotsa utfrysning, hot och våld har man ju tagit ställning för just den starkes rätt över den svaga. Självklart menar ingen anständig människa så.

Inte mycket jag kan tillägga här. Det är så enormt bra skrivet.

Annonser