Etiketter

, , ,

Eftersom jag är en sån här ”pushig förälder” (hrmf) som oroar mig över min sons intresse för matematik inte blir tillräckligt stimulerad i skolan kan jag väl säga att det var mindre roligt att läsa denna text i SVD idag.

Läraren konstaterade redan under lågstadiet att Ruben var duktig, särskilt i matematik. Men han var stökig och okoncentrerad. I stället för att sitta stilla på sin stol och räkna i matteboken, gled han runt mellan bänkarna och pratade med kompisarna.

Åren går. Och det blir inte så bra, kan man säga.

– Vi såg understimulansen, men skolan började prata om diagnoser. I det läget måste man vara väldigt stark som förälder för att säga att ”vi har rätt och ni har fel”. Det är ju dessutom lite tabu att säga till andra att ens barn är väldigt begåvat i skolan. Man får jubla öppet när ens barn gör mål i fotboll, men inte om de får MVG i matte.

Deras lösning var samma sak som jag lutar mot. Kunskapsskolan. Jag har läst mycket positivt om det och vill gärna låta min lille funderarare utvecklas där i framtiden.

Rubens egna kommentar

 -Det är ju alltid jobbigt med förändringar, men jag kände snabbt att den här skolan passade mig bra. Vi arbetar självständigt och får hela tiden nya utmaningar i stället för att bara göra samma sak igen och igen.

Jag tror inte att denna studieform passar alla barn. Men vi måste verkligen inse att en del barn behöver utmaningar. Annars tappar de intresset. För min del krävdes en lärare som kunde skapa intresset. Jag är inte helt säker på att Kunskapsskolan och det självständiga arbetet hade varit det bästa för mig. Men vi måste verkligen inse att barn är olika – och ge alla barn de förutsättningar som är bästa för dem. Själv är jag emot det man körde för en del på ”min” tid. Barn som var väldigt tidigt utvecklade i ett ämne fick hoppa över och gå i en högre klass. Vilket innebar att de alltid var yngst. Och, i många fall, kanske inte socialt utvecklade på samma nivå som klasskompisarna. Jag tror inte det är så bra lösning det heller. 

 

Advertisements