Etiketter

, ,

Ja, det är mänskligt. Alla gör det. Ibland får man betala ett högt pris för sina misstag. Högre pris än man kan tycka det förtjänar. Ibland kan ett misstag leda till en tragedi. Du kanske glömmer lägga i handbromsen på bilen eller traktorn och plötsligt är det ett barn som går förbi när bilen rullar. Oavsett om du straffas juridiskt eller inte för detta så kommer detta misstag att förfölja dig resten av livet skulle jag tro. Tänk om. Om inte. Varför. Även om folk inte anklagar så skulle jag tro att man själv alltid kommer leva med frågetecken. Så även efter en bilolycka.

Kommer ihåg när det uppdagades att folk hade tagit mat gratis från vår jobbkyl. När det väl uppdagades så hade det gått lång tid och det visade sig handla om betydande summor. Flera stycken fick gå. Vissa ursinniga. Det handlade ju bara om så lite. Och det var så lätt, så egentligen fick man väl skylla sig själv om man inte kollade. Allting var någon annans fel. Sympatin för mig hade lite svårt att infinna sig.

Så fanns det den man inte väntat sig. En städad kille, nybliven far. Enormt bra på det han gjorde. Och uppriktig ångerfull. Han tog  sitt straff utan att klaga. Han skrev ett ursäktande mail till sina medarbetare och lovade att ställa upp om de hade något problem innan han hunnit ersättas så kunde de ringa honom. Jag var lite orolig för honom, men han fick snart ett nytt jobb.

Folk kan göra misstag. Och ibland kan misstagen kosta jobbet. Till exempel om man skriver något olämpligt (eller har olämplig mössa på bild) på Facebook. Man kan diskutera många olika misstag. Inom sjukvården tycks det vara rätt ofarligt att göra misstag. På sin höjd blir det en varning. För den som gör misstagen. Men vad det innebär rent praktiskt vet jag inte. Värre för patienterna naturligtvis.

Men de kan också medvetet göra misstag för att de tror att de inte kommer upptäckas. Man kan fuska med reseräkningar. Lite dubbla kostnader här och där. Det drabbar ingen fattig, eller vad man nu säger till sitt samvete. Om det finns något sådant. Och detta är något som tycks vara vanligt i den politiska världen. Men är det skäl att resignera och bara acceptera?

Håkan Juholt tycker att det räcker med att han betalat tillbaka pengarna. Och att han kan göra det igen om någon oegentlighet dyker upp. Och med det borde vi låta oss nöja oss. Eller?

Att straffa med mediadrev och rabiata bloggare är ett onödigt straff som han inte förtjänar. I alla fall anser vissa det. Läser i Aftonbladet att Viktor Tullgren skriver försvarstal för Juholt.

Det är lätt att förstå att Juholt trott att han gjort rätt när han fyllt i blanketten exakt enligt de instruktioner som står på den – och bifogat ett hyreskontrakt där både hans och hans sambos namn står.

Och det är svårt att hävda att Juholt gjort något moraliskt fel när han, så fort han förstått att han fått för mycket bidrag, omedelbart valt att betala tillbaka och därtill bett om ursäkt för det missförstånd som skett.

Jag tycker att Aftonbladet ­borde ha kontrollerat sin ­story innan man drog igång detta mediedrev. Att fylla i en blankett enligt instruktioner är inte att fuska eller att bluffa.

Men så funkar inte medierna i Sverige. Om en nyhet är för bra för att vara sann så går man hellre på den än undersöker om den verkligen är sann. Denna gång var det inte sant.

Det är drevets fel om han avgår. Självklart har Viktor rätt. Men varför har drevet något att reagera på? Varför tror han att jag är upprörd? Men kanske, kanske är det så att fler tänker som jag. När han fick sin hyreshöjning så kanske han skulle ha tänkt till. Behöver jag verkligen ta det här med? Kanske är det så att jag klarar mig ändå? Han tänkte tydligen inte det. Och däri ligger problemet. Där rök hans trovärdighet som solidarisk och mån om de fattiga.

Kanske är det så att det inte var glasklart? Kanske man förutsatte att vissa människor tänkte själv. (”Hmm, jag flyttar in i min flickväns lägenhet så tar jag över betalningen helt – och låter skattebetalarna stå för det hela? Ja, så måste det naturligtvis vara.”). Och om man tänker fel så är det beklagligt – och ibland måste det bli konsekvenser som även är avskräckande för framtiden. Eller om inte avskräckande för framtida politiker – för tilltron från folket. Vi som är rätt ointressanta för många att lyssna till 3 av 4 år. Vi som man låtsas ha valt in dessa människor. Vi som har vissa val på partier. C-FP-KD-M-S-VP-MP. De rumsrena partierna. Visserligen kan man rösta på PP och FI, men det är marginaliserade enfrågespartier så dessa röster försvinner bara bort. Eller också kan man rösta på SD – och då påverkar du så till vida att den ideologin som någon annan röstat på ser till att kohandla med alla andra utom just SD för att det inte ska se ut som man frotteras sig med fienden. Loose-loose situation kan man säga.

Och som väljare sitter du där. Du funderar på vad det spelar för någon roll vem du väljer. Och vi ser att misstagen heller inte borde  kosta de högsta ledarna något heller – de får sitta kvar. Då jämför man lite med näringslivets toppar. Dessa som kan petas fort om de hamnar i blåsväder eller inte får den vinst de borde ha fått. Där finns det ingen second chance. Gör man bort sig – eller det ser ut som man gjort bort sig – är man ute. Det kan vara hårt – men det är väl en av anledningarna till att de hävdar att de förtjänar sina höga löner och fallskärmar. Otryggheten. Och partiledare för den näst största partiet måste naturligtvis ha samma lön som statsministern. Något annat kommer inte på fråga (Sen att båda har hutlöst betalt är en annan femma…) men tydligen så finns inte den här osäkerheten och otryggheten för politiker.

Att Håkan Juholts handlande kastar skuggor över både sitt parti och resterande politiker är ett faktum. Fråga de flesta som står utanför politiken. Men trots detta så bör han få vara kvar, enligt vissa socialdemokrater. Och då funderar jag på hur deras moral är. Är det så lätt att förstå att man gör detta misstag? Hur mycket gör de själv? Finns det folk inom politiken som inte försöker sko sig i mesta möjliga mån?

Annonser