Etiketter

, ,

När min storasyster gick på lågstadiet så berättade hennes fröken någon gång att hon och hennes man tyckte om att krypa upp i soffan på kvällarna och han tog henne på brösten, och då blev hon så kåt.

Det var långt efteråt som syrran berättade detta för mig. Hon hade tyckt det var lite besvärande. Too much information. Eftersom fröken och hennes man också ingick i våra föräldrars bekantskapskrets så var det väl ännu mer så att man inte känner att man vill veta allt. Man vill liksom inte ha vissa bilder i huvudet.

Jag tänker lite på henne när jag läser om fallet från Uppdrag granskning. Någon som inte riktigt förstår gränser mellan vad som är privat och inte. Det har varit en del diskussion om frågan hos Catta nu och för en gång skull är jag inte helt enig med henne (så nu kommer väl bloggskunken snart 😉 ). Jag är enig så till vida att jag anser att soc lägger prestige över det hela och går emot vad tingsrätten kommer fram till. Jag tror inte pappan i familjen är en pedofil. Däremot så tycks det finnas problem med gränserna. Ja, det 6-åriga har lekt med snoppen det tror jag alla varit överens om. Anledningen att vi vet detta är att mamman berättat om detta. Och inte bara en gång. Moraltanter ropar vissa om systrarna som anmält. Är man moralisk om man anser att det är märkligt att man glatt berättar att barnet leker att snoppen är en växelspak? Ska man bara ignorera detta? Rycka på axlarna och gå vidare? Det är ju inte mina barn. Det är deras liv. Men är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha, att man hellre riskerar att barnen skadas än att agera?

Soc agerade direkt. Och polisens klantiga förhör förvärrade situationen så att man verkligen fick fram att det var övergrepp. Jag vet inte hur barnen kommer uppleva det här i framtiden. Kanske kommer de ha en annan inställning till kroppen. Är det bra eller dåligt att vara gränslös? Jag ser inget problem med nudister faktiskt i det här sammanhanget. Nakenhet i sig är inget problem för mig. Men om ett barn börjar leka med snoppen? Finns det problem med detta i framtiden? Det handlar alltså inte om tvång, utan eget nyfiket undersökande? Eftersom jag själv inte riktigt tycker om att tänka på barn i samband med sex så blir även bilden att barnet ska hålla händerna om en manslem väldigt jobbig för mig. Jag har väldigt svårt att se att jag skulle berätta det som en roligt anekdot som barnet gjort. Samtidigt så inser jag ju att det värsta traumat för barnen var omhändertagandet och förhöret. Då man gav mer pusselbitar till det här med sex.

Det känns som det blev så sorgligt och fel allting. Samtidigt kan jag inte känna att det var fel att man gjorde en orosanmälan. Även om man är en moraltant. Man måste ändå agera för barnens bästa. Även om det kan skada relationerna med de vuxna.

Tänker på en annan av min mammas bekanta. Hon hade en syster som fick adoptera ett barn. Killen var äldre än man trodde och hade en massa trauman från den första barndomen. Mammas bekant oroade sig över att hennes syster inte var kapabel att ta hand om barnet. Detta ledde till en splittring i familjen och systrarna har inte pratat med varandra de senaste 15 åren. Barnet som fortsatte växa upp hos sin mamma satt inne på rättpsyk för något år sedan för sexuella övergrepp. Jag vet inte om mammas bekant hade kunnat göra mer för honom om hon fått hjälpa till lite. Men det känns som hon hade rätt i sin oro.

SVT, Aftonbladet – systern, Aftonbladet – psykolog, Aftonbladet – Oisín Cantwell, SVD – Per Hagwall,

Uppdatering 12.10: Jag rekommenderar också Pelle Billing inlägg om detta fall. Och sen är det fantastiskt skrivet av Mary X också om det här med nakenhet och att det inte nödvändigtvis behöver handla om sex.

Advertisements