Etiketter

, ,

Min lillasyster är nu utexaminerad och söker jobb. Det går lite trögt. Kanske för att hon är 29 år och inte haft något jobb tidigare. Men hon har bra betyg och så, och det finns en del arbeten i den bransch hon söker till så även i dessa tider så finns det många jobb som passar.

Pengarna har börjat ta slut, och hon har varit tvungen att söka socialbidrag. Hon har varit på ett flertal intervjuer över hela Sverige och för att ta sig dit så åker hon då tåg. själv bor hon i vår sommarstuga tillsvidare, men är beredd att flytta wherever.

Men tågbiljetter kostar och det är då något man kan få hjälp av arbetsförmedlingen med tydligen. Men vad säger man där? Nja. Varför inte söka närmare orten istället? Är det inte bättre att vänta och se när man har varit på intervjuer och lugna sig lite?

Men för att kunna få ut pengar från socialen – eller a-kassan eller whatever så kräver det att man ska söka ett visst antal jobb per vecka, och man ska definitivt inte låta sig låsas vid sitt boende. Har din sambo jobb här och barnen skola och dagis? Skit i det, finns det jobb i Stockholm så ska du åka dit. Men om du är beredd att åka dit så kommer då tydligen tveksamheten. Är du på väg dit för att shoppa hela dagen? I det här fallet så är hon på väg till 3 intervjuer samma dag…

Vi får väl se var syrran hamnar till sist. Jag hoppas också att någon av alla dessa intervjuer ska ge resultat. Har själv ett minne av en jobbig period där jag fick gå på en massa intervjuer – men aldrig fick jobbet. Jag vet inte vad som är värst. Att få ens CV bortsållad, eller att jag som person blir bortsållad. Tack men nej tack. Klassad värdelös.

Men nog är det intressant att man egentligen alltid gör fel. Myndigheterna vet alltid bäst och de är väldigt fyrkantiga och byråkratiska. Men det finns ingen gemensam nämnare. Alla människor verkar köra sitt eget race så det handlar så mycket om var man bor, i vilken kommun, eller till och med kommundel. Är det cheferna eller den enskilda personen man pratar med som har makten?

Du är rätt maktlös i den position du är. Jag läste väldigt bra inlägg om utanförskap hos Anybody för ett tag sedan. Hur det värsta är att du inte har kontrollen. Att någon kan diktera hur du ska göra med ditt liv. Och försöker du själv göra det som verkar vettigt, och som du lärt dig från någon annan myndighet så kan man misstänkliggöra dig för detta. Och när du väl sitter där mittemot den dömande människan som har din framtid i händerna så måste det vara svårt att känna sig värdefull.

Advertisements