Etiketter

, , , ,

Att det är våldsammare i skolorna nu än det var på min specifika skola på min tid har jag uppfattat tidigare. Jag började då första klass i början av 80-talet och gick ut sen då under början av 90-talet. Under den tiden såg jag inga våldsamheter. Ingen som sparkades ner, eller slogs eller någonting sådant.

Det fanns dock de jag var rädd för som jag trodde kunde ta till våld. Till exempel Rickard. Jag kommer inte ihåg hur Rickard såg ut, men jag vet att jag var livrädd för honom. Han var en stor högstadieelev som skrämde slag på mig på lågstadiet. Jag kommer inte ihåg hur rädslan började för honom, men det kan ha förts vidare från någon annan.

Jag har också ett starkt minne av att några i årskursen över mig stod runt mig i något sammanhang och skällde ut mig en gång, då var jag också rädd. Bakgrunden var väl att jag och någon till hade tjuvringt till folk. Vi var jättetuffa och ringde och la på luren när de svarade. Ungefär samtidigt så var det någon annan som tjuvringt till någon och sagt något otrevligt. En av de som var med hade då nämnt att vi tjuvringt och jag, det lätta offret, blev då syndabocken. Jag kommer ihåg rädslan jag kände. Jag var då rädd för att de skulle ta till fysiskt våld vilket jag alltid varit rädd för. Någon sprang och hämtade hjälp i form av min två år äldre syster. Och som en eldsprutande försvarare så läste hon lusen av mobbarna. Och på den tiden hade man respekt för de som var äldre – och syrran gick på högstadiet då och de som stod runt mig bara i sexan.

Så kom jag själv upp i högstadiet och minns att jag träffade på några snorungar som gick på lågstadiet. Och de hade fasiken ingen respekt alls för mig till min förvåning. Och det var väl jämnåriga med dessa snorungar som gick på min lillasyster som fått uppleva fysisk misshandel i skolan. Redan på lågstadiet så fick hon en spricka i benet/baken efter en spark. Polisanmälan? Utredning från sociala myndigheter? Icke.

Och våldet har eskalerat i skolorna. Jag hörde om killen som gick i skolan och fick lämnas och hämtas av mamma och pappa från lärarrummet. som var tvungen att få eskort av lärare till lektioner. Vilken arbetsmiljö…vem skulle accceptera sådana förhållanden? Och förklaringen man hade från skolorna till att inte polisanmäla var mer än lovlig korkad.

Men flera rektorer som Sveriges Radio talat med menar att en polisanmälan inte är någon bra lösning, vid till exempel en misshandel mellan två elever. Det tar tid, socialtjänst kan behöva tas in och under tiden måste ändå skolan hantera situationen där eleverna det gäller ska mötas dagligen.

Kan man inte hantera det på skolan med. För att det är så väldigt lätt att dagen efter umgås med den som sagt att de ska mörda en eller sparkat och slagit en utan att det händer något? Does not compute..

Men jag funderar lite på det där. Skillnaden på nu och då. För ett tag sedan så hörde jag ett annat reportage om att man inte anmäler brott till polisen. I nåt reportage hörde jag en ung kille säger att det är saker som man fixar själv. Inte ska man blanda in polisen i sådana saker. Vad jag hör så är det mer utbrett snack om att nita folk. Det blir mer öppet och accepterat – kanske till och med förväntat? Så var det inte på min tid. Man hörde om folk som var våldsamma – men de glorifierades inte. Kan det då vara att flatheten i skolan har bäddat för  misshandel och sådant som man hör talas om ganska ofta idag. Att barnen får lära sig att det tolereras. Att det inte är ok, men ungefär som att gå emot röd gubbe. Vem bryr sig?

Å andra sidan – vad händer om man polisanmäler? Jag misstänker tyvärr att det är fler än Robert som får hem svaret: Förundersökning nedlagd. Å andra sidan kan även en markering som detta hjälpa – om förövarens föräldrar plötsligt inser vad barnet sysslar med och sätter stopp.

Nu granskas i alla fall skolan som brottsfall, och en blogg har lagts upp som visar vad som händer under reportaget. Kan vara intressant att följa – och tipsa för de som har erfarenheter av hur det ser ut i skolan idag.