Etiketter

, ,

Hittar fler intressanta feministiskta texter nu i veckan när jag ville sätta mig in i hur folk tänker apropå ett visst manifest. Denna gång är det Linnea som skrivit lite som jag har lite reflektioner kring.

Normen är att det är kvinnor som är utsatta i mediaproduktioner. Inte männen. Och kom inte och säg något annat för vi kan väl hitta ungefär en miljard exempel på detta. Kvinnors roller i filmer (som speglar verkligheten) är att bli våldtagna, förnedrade, bli reducerade till objekt eftersom en sak inte har känslor och då kan man göra vad man vill med ”det”, och så vidare. Och det reagerar ingen på.

Nu är jag inte så jätteinsatt i alla mediaproduktioner – men jag försöker tänka efter på filmer/TV serier som jag följer hemma. Till att börja med har jag missat att kvinnors roller är den skribenten hävdar. Jag misstänker att det finns en viss genre där detta stämmer. Den kallas pornografi och kanske inte är så representativt för filmbranschen. Men då jag älskar filmer och har en diger samling så går jag snabbt igenom mina närmare 900 filmer för att se om det hela stämmer. Är det så kvinnors roller i filmer är? Svaret är tveklöst nej.

Jag hittar snabbt en del exempel på filmer med starka kvinnor.

Lara Croft: Tomb raider
Catwoman
Underworld
Elektra
Charlies Änglar
Matrix – Vad hade filmen varit utan Trinity?
Resident Evil
När lammen tystnar – ok, här är offren kvinnor om jag minns rätt, ingen våldtäkt, men de flåddes vill jag minnas. Har aldrig klarat av att se den igen. Men Jodie Fosters tolkning är fantastiskt.
Scream – första slashfilm som jag gillat. Mycket blod och död, men en fantastiskt Neve Campbell.
Domino – Inte en favorit film, men en kvinna som tänjde en massa gränser.
G.I. Jane – trots alla motgångar som kvinna i militären så visar Demi Moore att en kvinna kan klara kraven. Och grejen är att hon klarar på samma villkor. Något man kanske ska ta till sig i diskussionen att sänka krav för brandmansyrket för att få in kvinnor.
The Messenger: The story of Joan of Arc – Kanske blir Jeanne D’Arc i Millas tolkning mer än galning än en stark kvinna, men får hamna på denna lista ändå.
Kill Bill – apropå att glorifiera våld

Sen finns det en massa kärleksfilmer där det handlar om gemensamt hjälpa och lära varandra. Främsta är väl för mig Titanic och Dirty Dancing. Så fantastiskt underbara.

Bland mina filmer har jag även sådana som handlar om kvinnor som farit illa. Enough och Sova med fienden är väl de som jag främst tänker på. Och trots att de då råkat illa ut i relationer och tar tillbaka sitt liv så är det ganska tydligt att det är den relationen som är problem. Jag känner inte att de blir ”objektifierade”. Det är väl upp til var och än att tolka Lisbet Salander i Män som hatar kvinnor. Objektifieras hon i boken/filmen eftersom hon utsätts för övergrepp? Och sen måste man väl ta upp Anklagad som då handlar om en våldtäkt – men kan det verkligen vara en film som Linnea vänder sig emot? Borde inte den ses som en bra film som faktiskt tar upp relevant frågeställning?

Ok – jag hittar faktiskt en film när jag bläddrar förbi min lista på filmer som jag har som kanske kan stämma in på beskrivningen, som kanske dessutom platsar som hyllad: Psycho!

Det vore rätt kul att få lite fler exempel av dessa ”miljarder exempel”. Jag hittar som sagt det inte. Visst finns det säkert pornografiska filmer med det temat. Men en handräckning på de som tycker att det är ok att spela upp en sådan för gymnasieelever med. Kanske finns dessa fruktansvärda filmer som hon beskriver – men är de verkligen något som är allmänt sanktionerat?

Jag överger filmer för att se på det här med TV-serier. Min absoluta favorit är Buffy, även om det kanske inte är något jag skryter med öppet 🙂 Sen har jag haft andra jag gillat som Dark Angel och Xena. Nuförtiden blir det ofta slötittande på någon serie som sambon gillar, NCIS, CSI, Cold Case. Eftersom jag numer tänker lite mer på det här med kön så har jag noterat att det är både män och kvinnor med där – könen kompletterar varandra, och kvinnor har ofta chefsposition, eller de som har bäst koll. Så inte heller TV stämmer det in på.

Nu är jag lite sämre på teater kan erkännas. Går gärna på musikaler lite då och då, men har inte sett så mycket dramatiska verk. Om någon har sett något av dessa fruktansvärda verk som Linnea skriver om så vore jag tacksam. Så jag läser lite mer av vad Linnea skriver.

Men när något skildrar det motsatta så går hela Sverige i taket och vill att man ska stoppa det NU, trots att det skulle gå emot yttrandefriheten och trots att det aldrig stoppats förut när det är kvinnor det handlar om. Istället har det då lyfts fram som stor konst. Ett exempel är ju att filosofer utgörs av typ 100% män, där otroligt många geniförklarade (till exempel Nietzsche, Kant) uttalade sig hatiskt om kvinnor.

Vill bara återigen påpeka att det som de flesta (självklar inte alla) har kritiserat är att det riktats till skolor. I övrigt får man väl sätta upp det. Jag är fortfarande inte intresserad av att gå, men vill någon göra det av eget val så är det helt upp till dem.

Sant är att det kanske inte är så känt med kvinnliga filosofer, men lite google hjälpte mig med några namn. En för mig okänd Hypatia som var kvinnlig matematiker imponerar på mig. Jag hittar också Hildegard av Bingen som verkar rätt imponerande. Så helt klart har det genom tiderna funnits kloka kvinnor, även om de kanske haft svårare att hävda sig och fått kämpa för att komma fram. Andra kända filosofiska kvinnor är väl Ayn Rand, Simone de Beauvoir och en som inte tas upp på listan men jag gärna skulle sätta som inflytelserik är väl Germaine de Staël.

När det gäller Nietzshe så har jag väl inte fått uppfattningen att han var ”hatisk” mot kvinnor. Jag försökte få lite klarhet i det hela genom att läsa på så mycket som möjligt och tyckte det fanns väldigt intressanta pro och con för honom i det här forumet. Men av det lilla jag kom fram till på biografin på Wikipedia så verkar han inte haft alltför mycket umgänge med kvinnor – t ex gick han i pojkskola, men varit vän med en del kvinnor. Så jag vet inte om man verkligen ska döma ut honom helt. Han verkar onekligen varit speciell. Men var han geniförklarad? Citerad ofta, ja, men det är väl mest på grund av underbara kärnfulla aforismer.

Eller vad sägs om:

Minnet: Den plats i hjärnan som vi glömmer saker med.

Slutklämmen från Linnea är då följande.

Det är tråkigt att så många inte ser de uppenbara samhälleliga strukturerna som drabbar oss. Man kan inte säga att eftersom jag själv inte lider så mycket av könsroller (t.ex) så kan det inte vara ett särskilt stort problem. Men det är ju lätt att säga när du vuxit upp i det och funnit dig i att såhär är det. Könsroller lär man sig i tvåårsåldern och man har sin egen könsroll klart för sig när man är fyra. Låter det normalt? Ja, i våran värld är det fullständigt normalt. Lider du av det? Kanske, kanske inte. (Värt att tänka på är ju dock att om man till exempel har lidit av ätstörningar har man faktiskt lidit av könsroller, men bara det är ju en lång historia att gå igenom). Om du nu inte har märkt av att du lidit av de rådande könsrollerna, betyder det verkligen att ingen annan gjort det då? Herregud, nej.

Helt rätt – alla har våra egna erfarenheter och bagage. Det jag vänder mig emot är att enligt vissa feminister så spelar det ingen roll vad jag gör – min son kommer vara inprogrammerad till sin könsroll från början. Så att tiderna har förändrats, i min omgivning är de flesta pappor hemma med sina barn. Barnen får hitta sina egna intressen, bilar, dinousarier, pyssel, dockor, lego. Det som de gillar. De leker med både killkompisar och tjejkompisar. Men trots de ska de bedömas enligt enligt sitt kön – det skyldiga könet av vissa för att kvinnor inte hade rösträtt på 1800-talet. Att vissa personer mördat och våldtagit kvinnor ska de bära kollektiv skuld för. Det stör mig.

Så jag vänder på frågan: Om du ständigt lider av de ”rådande könsrollerna”, betyder det verkligen alla gör det? Herregud, nej.